Har den stora glädjen på mina skogspromenader kunna njuta av både skogsmark, ängsmark och öppna landskap.

Granskogen växer fint och gallringen verkar vara bra gjord en gång är det inte avverkningsbart ännu. Fast den som får och kan utföra en gammal hederlig skogavverkning där man plocka ut den grövre träd och låter den övriga stå kvar kan plocka ut några stockar kanske. Annars blir det väl den beryktade kallhugges metoden som en dag kommer att gå fram även i denna skog.

En skog skall skötas och det är inte varje generation som kan plocka ut sitt kapital då det krävs. Skogen som växt här höggs ner för några år sedan och återplanterads växer nu grannen för kommande generationer, inte denna men kanske nästa kan få lite avkastning blir det nästkommande därefter som får ut det mesta.

Fast det finns de som inte planterat utan några ekar på kallhygget är fröträd börjar björksly och andra växter ta över.

Ekskog gammal på betesmark där ägaren sluta bruka sin jord numera går som tur varje år fortvarande ungdjur och betar som håller landskapet öppet.

Några träd har dock gett upp och lagt sig ner ingår sen i den biologiska mångfalden för andra djur och insekter.

Följer jag vägen kommer jag allt som ofta fram till gamla ängsmarker där lövträd börjar ta över både vid sidorna och börjar göra intrång på vägen allt mer.
   

Väl framme vid hus finns öppna landskap där höhässjorna fortvarande ligger kvar i sina vita bollar.

Men flera tickor tyder på att tiden gått och livet är förbi då tickor förekommer främst på träd, lågor och stubbar och är där parasiter och/eller viktiga nedbrytare av död ved. På senare år har man uppmärksammat svampar som indikatorer för skyddsvärda och hotade biotoper. Hit hör många sällsynta tickor som genom sin existens skvallrar om en lång kontinuitet i miljön, t ex att en skog inte har avverkats av människor på väldigt länge. Det här är en stor grupp svampar tillhörande många olika släkten Tickor är antingen ettåriga eller fleråriga. De ettåriga tickorna bildar ofta mjuka fruktkroppar som lever en vecka upp till ett år. De fleråriga tickorna har ofta trähårda fruktkroppar och kan bli över 30 år gamla, de bildar ett nytt porlager utanpå det gamla varje år.
             

På min skogvandring fann jag dessa på en gammal vedlava med granstock och jag besökte samma plats tidigare i år.
     
På en Björk som blåst ner delvisst. Det lär finnas de som är ätliga men jag betvivlar dessa är detta.

Inför fågelräkningshelgen denna helg kom jag att tänka på veckans nyhet att vi äter för mycket. Till skillnaden av ett äkta svin som äter upp allt det får men vi människor bete oss som svin och kastar maten vi köper men inte äter. Det totala matsvinnet i EU motsvarar 179 kilo slängd mat per person varje år. Tror våra ”pjoddar” är lika slarviga med maten. Ingår detta i ett ekosystem
  
Fast maten som ligger där just nu brukar försvinna ganska fort trotts att det ser utslängt ut. Har det sina fördelar också då andra fåglar och smådjur även får en chans att få smulorna som ramlat ner från det rika bordet. Nu gjorde jag misstaget att inte smula brödet och får skylla mig lite också då det tog ca 5 min såg det ut så här.  

Sen hur mycket en fågel äter och slänger bredvid svävar vi nog lite tillmans på och ett tomt skal ser inte mycket ut för världen men likna faktiskt en gammal trätoffel.

Läst att en kungsfågel väger ca 5 – 6 gram och lär äta mer än en tredjedel av sin kroppsvikt per dag
Ponera att en fågel äter en tredjedel av sin kroppsvikt. En talgoxe väger 16-21 gram blir 6 - 7 gram per dag.

100 st. svarta solrosfrö väger 5 gram eller 0,00005 gram/st blir då åtskilliga flygningar fram och tillbaka till fågelautomaten om den skall äta ca en tredjedel av sin kroppsvikt. Förstår jag varför de flyger som tättingar och under flertalet av timmarna vi har dagsljus för att få föda och bygga upp energiförråd att klara natten köld.

Nog för jag kan vara vetgirig och vill veta mycket finns det gränser skalad jag ett solrosfrö och uppskattningsvisst är det 75 % frö i ett skal.

Solrosfrön torkade

Trotts medelåldern ökat de senaste seklen tror jag mig vara tämligen säker på att våra förfäder som levde förr med naturen runt sig och i den fick uppleva stunder som vi idag nästan aldrig får se eller uppleva.
Många bor nämligen på platser där vi inte har naturen nära oss nämligen. Sen bor vi idag i ett samhälle som inte ens våra förfäder de inte ens tänkte sig bli framtiden även om drömmar fanns om ett annat liv och boende.

Är det ögonblicket som fascinera och det är bara en liten stund vi får möjligheten att uppleva det också efter en gråmulen dag avslutas med en fantasisk solnedgång i väster riktade jag blicken mot öster och skogen glöder av solstrålarna. Tiden var knappt och efter några minuter ja då var skogen grön och mörkret började lägga sig på nytt  

Allt bakom hästar 65 från Berghem sus och dus jag reste klockan åtta, mitt mål var Unnaryd.
Med fylld tank i kärran, och presenten där bak jag styrde mot hembygden och storebror famn.
Jag gasade på pedalen och bromsa när det behövdes jag såg milen rusa fram.
Bilen gnisslar och brummar och dubben sög på snötäckta vägar. Snart målet jag såg hägra.

Storebror är storebror men idag är han bara äldre inte större. Tyckte han nog om vår groda eller så gjorde jag en groda.
Sätt den där bak jag sa om du tycker om den vill du inte ha den sätt den där fram.
En trivsam pratstund vi hade och mycket blev sagt. Gick jag till kyrkogården där under snön vita prakt föräldrarna vilar tänkte jag så mycket blev osagt.
Sen var det lika långt hem som hem och dagen snart var slut jag pustar ut.

Det sägs att en stjärna värmer ens hjärta och nog är det så kanske. Men det verkar som många stjärnor värmer ännu mer.
Förvisso brukar jag följa mina stjärnor på isen och bandy och det är inte alltid dessa får värmande applåder klappar ens hjärta för dessa.
Ligger det något i värmande stjärn himmel också då dessa nu inte syns och direkt så fall temperaturen till minus 8,5 istället börjar det ljusna i SO där numera en sol börjar sakteliga lysa upp horisonten

En tur ut på farstutrappan så även idag tillsammans med lillkatta som inte kunde bestämma sig om hon skulle vara inne eller ute följde med och satt och stirrade på mig mittemellan trappan och ena fågelautomaten.
Själv satt jag där och stirrade upp på en fantastisk stjärnhimmel som jag normalt inte sett vid denna tidpunkt tidigare. Fråga mig inte vilka stjärnbilder jag såg för dessa tyckte jag mig inte sett på kvällarna och någon sån där App som flera numera har det finns inte i mina ägor som det är bara att rikta mot himmel så ser man vilka stjärnor det är.
Kaffet svalnade kvickt i kylan fast idag bara minus 6,5 är det en svag nordan som biter i kinderna och rimfrosten täcker det mesta. Glimma den i ljuset från ytterlampan och när det dessutom dök upp några bilar på ”byavägen” lyste skogen upp av bilstrålkastarna så grant.
5 minuter sen blev det ingång och jag börjar kanske bli gammal men jag fråga lillkatta skall du med in och vips som en skottspole rusar hon upp för farstutrappan och in före husse t.o.m var hon. Nu ligger hon i sängen och gotta sig. Gammelkatta hon håller sig inne i stugvärmen och har lagt sig under datastolen och ligger vid mina fötter och snarkar.  
Ha en bra dag gott folk

Vintern kom till slut i alla fall och om de första 10 dagarna i januari var mildväder, så har de senaste 10 dagarna gått i kylans tecken och som mest har det varit - 20,3 grader och det har blivit några extra vedpinnar i pannan.

Rimfrosten på fönsterrutan glimmar av en sol och skapar ett vackert mönster.

Idag gick jag runt knuten och fick se en vacker solnedgång.

Även morgonstund har sin tjusning och som någon skrev till mig ”Både guld- och silvertråd i naturens tråcklande” Kände mig som en spindel som satt och väntade på bytet komma till nätet och lyckligvisst fanns min lilla kamera med när jag såg morgonsolen kastar sitt ljus mot ett av mina bokträd där grenverket lyste gäller det att fånga ögonblicket som dyker upp som snabbt försvinner sen och bytet är borta.   

Även om söndagen varit kall och mulen mestadels så har vi haft fint väder och när solen tittade fram blev det vinterlikt.

Katterna gillar förstås inte vintern, ligger inne hela dagen i princip och lillkatta lyckades öppna dörren när jag gick ut på morgonkvisten upptäckte vi båda något vitt som fall i hennes päls.
 

Max 30 sek var hon ute sen in och upp på sängen hela förmiddagen, eftermiddagen blev det fönsterbrädan.