Nog har ni hört den där historian om personen som stoppade bussen som kom körandes på landsvägen och frågade chaffisen om bussen skulle in till byn om han kunde få åka med när ändå bussen körde den vägen.

Det är inte ofta jag själv utnyttja bussen däremot har mina barn åkte bussen många gånger in till byn under sin skoltid. Blev det jag som tvingades gå den de där knappa 2 km till busshållplatsen som tar ca15 - 20 att gå. För att sen ta bussen in till byn och hämta gamla ”Hulda” som var hos doktorn och sen skulle in på en hälsokontroll efteråt.

Stod där och väntade och såg den ena bilen efter den andra köra förbi, men inga bilar stannade och frågade om jag ville åka med. Noterade att i flertalet bilar fanns det bara chaffisen i och var det fler ja en passagerare. Några firmabilar och en extrabuss susade också förbi.
Till slut kom den ordinarie bussen, några minuter försenad men jag hade ingen brådska egentligen. Dörren öppnades och jag steg upp och visade upp mitt blå busskort jag inköpt i fall någon i familjen behöver åka buss nu när de inte tar kontanter på bussarna längre. Kände jag mig lite tafatt hur tusan går det är till för att få resan registerad/betald.
Dröm om min förvåning då säger en vänlig chaffis - idag får du åka med för terminalen är trasig och det är bara att sätta dig ner och följa med.  

Detta kallar jag att vara schangtil och när jag sen steg av bussen sa jag – ”En får la tacke för skjutsen”