Vårtecken avlöser varandra där ute i naturen och nu tittar de första krokusarna fram.
 

Mina Hackspettar har varit i farten nu några dagar och de slåss om reviret utanför. Mellan kampen kommer de in på en fikapaus och denna gång var det fru hackspett som intog en lunch vid brödfatet.

En spillkråka har också dykt upp i mitt synområde, tidigare hörde jag bara den och troligen är det den som fått hackspettarna att hävda sitt revir här.

Så sant och det ser för ”jävligt” rent ut sagt även om ordvalet kan tyckas olämpligt. Det sägs att vi människor grisar ner ute i naturen och det är bevisligen så att det finns de som inte orkar bära hem det som blivit över efter festen i det fria låter det ligga kvar. 

    
Fast detta skall vi kanske inte lasta våra gäster vi fågelautomaterna för även om de grisar ner efteråt de suttit och ätit ingår detta avfall i ett naturligt kretslopp.

Solen tittar fram ibland och det blivit varme dagtid kommer vinden också då tar det på snön som ligger fortvarande kvar på min gräsmatta. Ute på fältet och kalhygget där är snön ett minne blott alla redan.
       

Överallt nu finner jag resterna från solrosfröna som mina pjoddar suttit i buskarna och skalat. Tittar jag noga så finns där också hela frön. Dessa upptäcker andra fåglar nu och kalasa på, även fåglar som har svårare att skala hittar smulorna som ligger kvar är det kretsloppet som fungera. Skalen då blir att räfsa ihop framledes och ett tips fick jag bär ut renset i skogen där det finns ugglor lär fröna lockar till sig möss och andra småkryp och vips så lär ugglan dyka upp där också

Tickor på träd men tickor som växer på en stenmur måste tillhöra undantag.  
  Fann denna ticka växande på en cementmur låter nästan otroligt att den kan växa där. Den sitter ”stenhårt” ursäkta ordvalet.
  Marken är fortvarande fryst under den så det gick inte att gräva för att undersöka om det finns någon gammal rot under den.
 

Krigsscenerna utspelades framför mig denna morgon ute på farstutrappan. Först hörde jag ett herrans liv bortom trädgårdslandet. Från björkarna kommer 3 hackspettar utflygandes och jakten försvann runt huset. Landade två i mitt bokträd där de tjattrade på varandra som stridstuppar av upphetsning.
Efter att hämtat andan flyger den ena tillbaka till trädet de kommit ifrån och några sekunder senare den andre hinner den inte landa förrän den första är tillbaka i bokträdet och proceduren upprepas av den andre.
Samtidigt så utspelas stridsflygningar mellan tre talgoxar framför mig också och deras jakt går igenom körsbärsträdet grenverk och ut över fältet och det är lopingar och stötdykningar om vart annat innan den tredje lyckas fly de 75 m ner över fältet och undkomma. Kommer de två andra tillbaka flygande och sätter sig i körsbärsträdet där fågelautomaterna hänger.

Gryningsljuset avslöjade inte hanne eller hona var det kanske hen och slagsmål om revir kan det lika väl varit ett par som försvara sitt revir. Avlöser hela tiden nu uppvisningarna i att vara vackrast och bäst därute och det är kvittras hela tiden. Även om jag är dålig på fåglarnas sång så ser jag de samtidigt fascineras jag av att få höra Stjärtmesarna sitta i buskarna, nötveckan varnar flytta på er när den går ner för landning och art rikedomen av talgoxar och blåmesar som försöker överrösta varandra är magnifikt att höra. Koltrastarna bakom huset går inte att undvika som ibland varnar för minsta lilla knäpp den hör.
Det är både fred och krigsscener som utspelas i mitt närområde hör jag även i luften långsökt bombplan komma bortom skogsbrynet från ett fågelsträck av svanar på väg upp norr över långt upp.

Jag får mina ha,ha upplevelse i arla morgonstund  

Knappast inte dags att börja så i grönsakslandet, men snart kan vi börja odla i våra trädgårdar.  

Vintern har gått hårt åt min trädgårdssäng för det är bokstavligt en säng den är gjord av en gång. Sänggavlar och sidobräder tog jag tillvara på för några år sedan och dessa har fungerat utmärkt. Men nu är de märkta av årstidens gång och gjort sitt.

Gott om cafégäster vid det dukade bordet.
 

Jorden vänder och vrider på sig och tiderna förändras. Kan jag nu avläsa solen i skogsbrynet likt ett solur kommer ljuset en timme tidigare. På några dagar märks det markant och nu börjar det bli ljust alla redan vid 6 tiden på morgon och mina pjoddar är uppe samtidigt med tuppen. Blir det ännu fler flygningar till och från fågelautomaterna innan ljuset försvinner ca 12 timmar senare .

Fågelkvittret ökar för varje dag också, men fortvarande är det vinterfåglarna som hörs och ibland är det som jag öppnat hela P 2 fåglar samtidigt då det är ett inferno av kvitter. Ser jag inte pjodden så har jag svårt att veta vem det är som sitter där uppe i grenarna och sjunger.

Det första fågelsträcket med gäss flög över här idag men om ”Nisse” satt på Ackja såg jag inte. Däremot så var det en som inte ville hänga med stråket och gav sig iväg norr ut medan de övriga 5 flög NO riktning. Tyvärr missar jag att få se de stora fågelsträcken som drar norr ut då de följer mer Viskadalen och dessemellan har jag mitt skogsbryn kan jag bara mestadels höra de långväga.

Det är kanske tur att alla fåglar inte är flyttfåglar tänkte på hackspetten flygningar. Den tror den kan segelflyga men faller som en gråsten när den försöker segelflyga och deras flykt ser mer ut som en liten båt som är ute på sjön när det går stora vågor.

En blåsmes satt och lockade utanför naturmorgonsholken och fick några locktoner att gå fram, dock verkade inte dessa denna gång locka partnern att stiga in, flög den själv in och troligen så tänker den renovera för det blev ett knackande i väggarna därinne hörde jag från min observationsplats farstutrappan.