Blivit ensamt ute på farstutrappan numera när vintersäsongen tagit slut, får jag sitta där ensam.

  Mina ”pjoddar” har alltid suttit där framför mig och hälsat mig välkommen ut, tackat för frukostbordet varit dukat eller om det varit tomt tycker jag mig hört en ilsken signal att det saknas föda. Lyser de med sin frånvaro.

I lördags var all fågelmat slut, automaterna togs bort för nu bör de reda sig själva. Dessutom fanns det ganska mycket spill kvar på marken så lör o söndagen var det rikligt med småfåglar och letade efter överblivna frön. Min igår måndag och idag så är det mestadels skal tycker jag se och vips så var samtliga borta. I dag kan jag dessutom hävda borta med vinden då det blåser rejält.

Nu är de förvisso inte borta helt och hållet för ute i skogsbrynet där är det livat och de ”Singing in the rain" I holkarna sitter blåmespar och knacka i holken och flyger in och ut och förhoppningsvisst blir det familjebildning framleddes.

Så förhoppningsvisst tidevarv komma tidevarv går och om ett halvår så är det dags att sitta på farstutrappan och beskåda mina ”pjoddar” på nytt då en ny säsong komma skall och till dess njuter vi av allskön fågelsång av gamla och nya gäster i naturen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...