På farstutrappan.
Text Stig Wikman.  

MORGONSOLEN.

Morgonsolen lyser
så strålande och klar
och björkarna har klätt sig
uti grönt
Jag hör fåglarna som sjunger
en sång så underbar
då känns väl livet ändå
ganska skönt

Västanvinden susar
i morgonsolens glans
och björkens löv som skälver
lite grann
Och fågelns ljuva stämma
jag hör där någonstans
en stund av lycka här jag
ändå fann

Drömmarna jag hade
om sol och fågelsång
ser jag här framför mig
i det blå
Och aldrig att jag trodde
att drömmar någon gång
så häftigt fick mitt gamla
hjärta slå

Som denna vackra morgon
så innerligt jag ber
att fågelsången aldrig ska
ta slut
Och solens varma strålar
som björken näring ger
den morgonen när blommorna
slog ut

På farstutrappan en dikt skriven av Stig Wikman som gick rakt in i hjärtat på mig.
Stig presenterar sig själv så här på sin sida.
Är en gammal man som skriver dikter och lite av varje. Bor i Grängesberg och mår alldeles förträffligt, speciellt sedan jag fick pension. Kul med den här sidan, och mycket intressant och lärorikt.
Skriver mycket i jagform, men det är inte alltid jag.

Några dagar till, men sen kan jag plocka de första smutronen

Barfota utan strumpor och skor ska jag vandra med dej ut till sommarn där vindarna bor till ros och förgätmigej. Jag plockar smultron vid vägens kant och trär sen ...

Få primörer är så efterlängtade som sparris

Sparrisen ute i trädgårdslandet börjar titta upp och titta vi noga så är det trädgårdsmästaren själv som tittar upp