Hur den kommit dit visste jag inte först, för minnet är inte det bästa. Men det visade sig vara min hustru som fått en växt av en arbetskamrat i höstas och den grävde jag ner där jag tyckte den skulle passa bra att växa upp.
  
Upp kom en ny växt i maj och nu i juli har det blivit knoppar och väntan är stor hur kommer blomman att ser ut

Normalt brukar det vara den gulaktiga som syns är i min trädgård.
 

Nu fick jag oväntat besök av en brun istället där jag satt på min farstutrappa.
 
Den bugade artigt som synes

Dock lär inte denna göra detta då den saknar ett ben.

 
Nu skall vi inte tro att den levt enbent, utan detta är en olyckshändelse den råkat ut för då den kolliderade med ett av våra barnbarn fot.

Myror överalt på tomten och passar jag inte mig så får jag dessa i brallorna.

Lyfte på mitt brunnslock och även där trivs de, är det tur jag har djupborrad brunn annars finns risken jag får in dessa i dricksvattnet.

Förra veckan satt jag och studerade en Bärfis som kom likt en gerillasoldat och kröp i gräset där jag satt på min farstutrappa.

 
Denna gång fick jag besök av en skalbagge som kravlade sig fram.

Visst ser de skräckinjagande när man studera de närgående

Vet inte arten men nog påminner den om en tjur"bagge" med ring i nosen.

Det är inte var dag jag får tillfället att studera ett getingbo med dess innehåll ofta brukar de vara tomma när jag hittar de i vedhögen. På sin höjd kan det finnas några bin som håller en på avstånd en stund och sen sticker de en eler själva sticker därifrån.

Denna gång var det liv i boet och något mer agresiva bin surrade en bra stund i vedhögen och det kan jag förstå.

Var är en sommar utan getingbo och en vedhög utan getingbo tyder på att vedhögen inte är torr.

Veden inkörd i vedboden och ett flertal bon fanns i högen, varav ett även innehöll getinglarver, vilket var första gången jag upplevt detta.

 
Egetligen har jag inte ont av getingar då de behövs i naturen men de har en förmåga att bygga där det fins stor risk för att deras boplats blir nedrivna.

Jordfly och styltfluga. Känner mig lite som upptäcktsresande i en helt ny värld som jag har upptäckt funnits mitt framför ögon, men jag har inte sett denna med någon större insikt i vad det är för kryp och flugfä jag ser.
Samtidigt har jag nu via vänner i cyberrymden fått vetskap och med tiden kunskap i den också. Tack vare dessa vet jag nu vad det är för arter och var ute och cyklade bokstavligt när jag antog arterna först. 

Jordfly och styltfluga två nya individer inom insektvärlden som jag inte reagerade speciellt mycket tidigare på vad jag såg och definitivt inte var sitter på en flugremsa, en fjäril är en fjäril och fluga är en fluga.
 

Gråhalsat jordfly (Xestia triangulum) är en fjäril som tillhör familjen nattflyn. Arten är vanlig i stora delar av Europa, där dess larver kan orsaka skada i trädgårdar och inom jordbruket, eftersom flera odlade växter ingår i dess födoval.

Jordflyn är bruna till färgen med två tydliga mörka fält på varje vinge. Djurets vingspann är 36 till 46 millimeter

    
Jordflyn dras till ljus, socker och blommor. Den ses vanligen kvällstid i Sverige på lampor och andra ljuskällor. Djuret flyger hela sommaren, men främst i juni och juli, längre söderut i utbredningsområdet under en längre period av året. Varje hona av arten kan lägga fler än 1000 ägg som nästa år blir till larver, som kan bli ett stort hot mot kommande skörd. Larverna äter under natten av växters blad och stjälkar och på dagen angriper den växternas rötter. Vanliga grödor som larven angriper är till exempel rödbetor, purjo, potatis, sallad och hallon och allt detta utom rödbetor odlar jag.

Styltflugor (Dolichopodidae) är en familj i insektsordningen tvåvingar som hör till underordningen flugor. Familjen är en av de större flugfamiljerna med omkring 6 500 till 7 000 kända arter världen över inte konstigt det är lite svårt att veta exakt vad det är jag ser.

Styltflugor små till medelstora flugor, kroppslängden hos arterna varierar från knappt en millimeter upp till nästan 10 millimeter. Många arter har som familjens trivialnamn antyder långa ben, men inte alla. Kroppen har ofta en metalliskt grön till blå eller bronsaktig glans, men det finns även arter som är mörka eller gulaktiga utan metalliskt glans. Vingarna har ett för familjen typiskt reducerat ådernät och är genomskinliga eller lätt rökfärgade. Hos några arter har vingarna mörkare fläckar mot vingspetsarna.