Juldagsmorgon glimmar inte utan mörkret håller naturen och himlavalvet i sitt grep. Inte ens tomten är vaken sitter jag där ute på farstutrappan och lyssna på efterskalvet av julaftons regn och blåst har skapat vattenfall i min lilla bäck som rinner 100 m ifrån min observationsplats.
Baxade ut mina hästar från stallet i arla morgonstund och tända facklorna i förrän, inte för att bege mig till julottan utan för att se till att hustrun kom till jobbet där hela sjukhuset bokstavligt idag hon bär på sina axlar.
Vi var tämligen ensamma där ute på vägarna och någon släde med medar hade inte gått att ta sig fram denna dag utan gummiskorna var mer lämpliga.
Gatlamporna lyste upp byn och i fönstren lyste det ljusstakar och en och annan julgran lyste men för övrigt såg det tämligen dött ut i byn och vi får vara tacksamma att inget händer på vägen för hjälp av andra hade vi knappast kunnat räkna med då vi var ensamma.
Nu blir det att vänta 365 dagar till nästa julafton och jag hoppas den blir mer jullik än årets. 8 plus och regn och blåst känns inte som jul.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...