Från min farstutrappa ser jag ett jordbrukslandskap växa igen allt mer och om några år lär buskarna tagit över åkermarken helt och hållet. Tänker jag mig till min egen uppväxt på ett litet arrendejordbruk under kyrkan ägo.

Avbefolkningen av landsbygden började innan II världskriget och ökade kraftigt efter och i början på 60 – talet började det bli svårt för småbrukarna att livnära sig på dessa små jordbruk och pappa fick ta extraarbete. Sen förändrats också vår familj dragiskt när min mamma dog. Själv var jag bara 10 år hade jag ändå fått en viss insikt i var jordbrukslivet var och vilka omständigheter det var att leva på landet. Fick jag uppleva dåtidens jordbrukspolitik där de fick bidrag att plantera skog på ägorna som några generationer tidigare de dikat och nyodlat marken.

När jag sen i vuxen ålder bosatte mig på landsbygden, drev svärfar ett lite jordbruk vid sidan om på granngården. Utanför mitt hemman drev en Göteborgare ett s.k månskensbonneri i liten skala med några ungdjur och ett par hästar. Kändes det lite som jag fortvarande finns där med rötterna ute på landsbygden och kan sympatisera med jordbruket svårigheter i mycket. Idag ligger det mesta här omkring i trädda och jag väntar bara på att skogen skall växa så jag bor mitt inne i skogen också.

Det finns mycket att kritisera om dåtidens socialdemokratiska jordbrukspolitik trotts många av dåtidens politiker hade rötterna från jordbruket och landsbygden. Var det industrisamhället och städerna framväxt som styrde politiken och den svenska välvärden den byggdes inte längre av att producera jordbruksprodukter detta var bara något som skulle finnas där och produceras på allt större arealer. Sen vi gick med i EU har situationen blivit ännu svårare och vi fått mer och mer högre krav på jordbruksproduktionen i vårt land samtidigt som de övriga länderna verkar bibehålla sitt stöd är det en näring på väg mot sin undergång.    
Men frågan är var vet dagens politiker och en borglig regering om jordbruket och var är deras syn på den i framtiden.

Denna fråga fick finansminister Anders Borg i en intervju i tidningen Land Lantbruk och svaret går inte annat än att tolkat han dödförklarade jordbruket läser jag i ATL.
– Jag tror inte att svenskt jordbruk överlever som industri. Vi måste höja förädlingen och satsa mer på lokalt och närproducerat. När vi säljer kött från jaktlaget tar vi 35 kronor kilot. Samma kött säljs för 350 kronor kilot i Stockholm. Mer borde hamna här på landsbygden. Se på Italien, där har bonden tagit sig upp i värdekedjan

Om detta sen är allmän uppfattning inom hans parti framgår inte men Miljöpartiet gick i taket.

– Först köper kommuner in mat till barnen i skolan och de äldre i omsorgen från djur som växt upp under villkor vi aldrig skulle tillåta i Sverige och som skumpat i lastbil över halva kontinenten, och sedan rycker finansministern på axlarna och dödförklarar jordbruket. Jag förstår att många bönder blir förbannade. Jag blir förbannad, säger Gustav Fridolin till Expressen.se.

Om det är Saluhallarna i Östermalm som Anders Borg handlar på eller det är en stadsbors mentalitet och hand kunskapsnivå som får honom att uttala sig om jordbruket framtid i Sverige och prata viltkött när det handlade om svenskt nötkött produktion vet han troligen inte var det är som produceras inom jordbruk. Älgar och rådjur kanske.

Var säger då moderaternas alliansbroder Centern, det är de som sitter på jordbruksministerns stol.
Eskil Erlandsson uppmanade svenska folket att äta mer svensk griskött i veckan nu när grisuppfödarna tvingas skicka sina grisar till Tyskland för slakt och efterfrågan på svensk griskött minskar i takt som utländskt fläskkött säljs billigare i butiken än det svenska.
Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson sågar också resonemanget från Anders Borg. I sin blogg skriver han att finansministern verkar tro att framtiden ligger i nischproduktion och småskalig förädling och gårdsslakterier.

"All respekt för dessa, men grunden i svensk livsmedelsproduktion måste oundgängligen vara en rationell och konkurrenskraftig växtodling- och animaliproduktion som kan använda Sveriges rika åkerjords- och betesmarksresurser till att uthålligt producera miljö- och djuromsorgsvänlig mat i världsklass."

Finns ett passligt ordspråk ”Goddag yxskaft” ett språkligt uttryck som används om ett svar man får av någon kan karaktäriseras som nonsens på så vis att det inte svarar på frågan.
Vi skall inte ha någon köttproduktion i alla fall konstatera jag efter Centern utsago utan satsa på växtodling- och animaliproduktion istället. Vem vet handlar det om koldioxid utsläpp från köttproduktionen som skall hållas nere och det mellan raderna tycker Centern vi skall köpa importerat kött även i framtiden. Den lilla köttproduktionen som blir kvar instämmer Centern med att köttförsäljningen kan säljas i små gårdsslakterier i framtiden.

Våra riksdagspartier säger de värna om en levande landsbygd. Men finns det något riksdagsparti som egentligen tycker det är värt att satsa på jordbruksnäringen för där finns inga väljare som påverkar röstsiffrorna mer än marginellt.
De värna på sin höjd om landsbygdborna som bor utanför 50 skyltarna och nämner levande landsbygd. Börjar jag få en uppfattning det handlar det om att driva turistanläggningar så medborgarna kan komma ut på landet och se några öppna landskap och där står någon bondmora som har kärnat smör och bakat hemmabakat bröd till försäljning. Jakt och fiske kanske också för finansministern vet att det finns viltkött på landet.

Den metrologiska våren är kommen då det varit 7 dagar över nollan nu firade jag detta deta med fika på farstutrappan och inmundigat årets första fastlagsbulle..

Satt förvisso inte ensam där ute för framför mig på café farstutrappan där fanns godsaker också mer lämpade för Blåmesarna och Talgoxarna och andra ”pjoddar”. De tittade lite avundsjukt på mig för jag brukar servera de Wienerbröd nämligen ibland. Men nu fick de nöja sig smulorna från brödkross och solrosfrö, jordnötter och talgbollar. Fast de verkade ändå nöjda och flög mellan buskarna och automaterna.

Fastlagsbulle, semla, eller fettisdagsbulle, kärt barn har många namn.

Googlade  
En semla, även kallad fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller, i versionen med varm mjölk, även hetvägg, är ett slags bulle eller bakelse av ljust vetebröd med söt fyllning med mandelmassa och grädde. Bullen förekommer i olika former i Skandinavien samt Finland och Baltikum, och är associerad med fastlagen innan påskfastan; särskilt fettisdagen men också blåmåndagen, då den äts enligt traditionen.

Ordet semla kommer av latinets "simila" som betyder vetemjöl och var från början endast beteckningen på själva den ljusa vetebullen utan fyllning (jfr tyskans Semmel). En semla är på finlandssvenska vad som i Sverige kallas småfranska, fralla eller rundstycke. I Skåne och i andra delar av södra Sverige samt i Svenskfinland heter bakelsen fastlagsbulle. I Norge och Danmark kallas den för fastelavnsbolle och innehåller vanligen sylt i stället för mandelmassa och ibland även vaniljkräm.^[1] Även i Estland är semlan populär och heter