Hustrun kom med en lysande idé och satte en ljuskedja i dörr dekorationen och även om det syns lite dåligt så lyser det

De sista är skördade och det som från början såg ganska så meningslöst gav resultat till slut. Nu går det förvisso inte att jämföra med de som vi kan köpa i butiken går det att odla på friland.

Fast det jag skördade på friland var inte så mycket, utan först när växtsäsongen började ta slut och innan första frostnatten i början på oktober hade jag tagit in mina plantor i källaren. Där var det varmt och efter riklig bevattning började frukterna mogna och ramla av ett efter ett, ibland var det många också.

Även mina tomatplantor både röda och gula gjorde jag det samma med och kunnat plockat små mogna tomater efterhand de mognat.

Fast det går inte räkna hem förtjänst på odlingarna utan mer se det som en hobbyodling och veta hur det är framodlat.

Allhelgona är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.
Tankarna går till alla som inte finns ibland oss nu längre. Hustrun och jag har varit på kyrkogården tidigare och tänt lyktorna och det blir en tur ner dit på nytt och se så inte ljuset slocknat senare idag.

 
Mina tankar går också till kyrkogården där barndomshemmet finns som jag inte kan besöka mer än i tankarna. Där mor och far ligger och min broder tänder ljus denna helg finns de i mina tankar. Känns det lika vemodigt varje år jag tänker på dessa och ögonen tåras varje gång. Kanske en påminnelse också att stunden närmare sig också för oss levande också. Är det en helg vi tänder ljus för dem som inte längre finns ibland oss.
Samtidigt så känns det underbart att idag lyckats samla flertalet av barn och barnbarnen här hemma och njuta av några timmars samvaro. För nog bör vi tänka på varandra mer när vi lever och har varandra. Men vi har sällan tid och om vi själva inte erkänner att vi lever i överflöd, strävar vi efter lyx och fåfänga ibland, fast det är ofta döda ting, och många gånger tror oss odödliga kan vi inte tämja döden för den finns där och den hinner alltid ikapp oss.

Döden den kan komma sakta men den kan vara ett ögonblicklig också och psalmen 249 Blott en dag: text L. Sandellden som spelats på de flesta begravningar jag varit på, ger/gav mig eftertanke att det är min stund här på jorden just nu kan det snart också vara den sista. Men denna tanke vill nog jag slå ifrån mig och jag tror inte jag är ensam om detta. Kanske borde jag ställa mig frågan till mig själv är jag redo och är min omgivning redo. Jag våga knappt prata om detta mer än i tanken.

Är det inte så att vi vill leva för dagen och morgondagen det vet vi inget om och kanske inte ens bry sig mer än var det står i den fulltecknade almanackan som måste göra.

Nu finns jag dock är idag och i nuet och visst Psalm 297 Härlig är jorden: text B.S Ingemann, C Bååth-Holmberg ger en kraft. Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Gravarna smyckas med blommor, och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag.

Allt fler ser förvisso Allhelgona med skräckens förebild och det är godis och bus som gäller och är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.