I motsats till julen är påsken inte knuten till ett visst datum.

De ännu gällande principerna fastställdes på kyrkomötet i Nicaea år 325. Påskdagen infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Alltså kan påskdagen som tidigast infalla den 22 mars och som senast den 25 april, en skillnad på över en månad.

Dymmelveckan – den stilla veckan

Den vecka som föregår påsken kallades förr i folkmun för Dymmelveckan, sannolikt efter det fornnordiska ordet dymbil, träkläpp. Under medeltiden, då svenskarna var katoliker, byttes kyrkkläppen i kyrkklockornas järnkläpp ut mot en träkläpp- en dymmel. Detta gjordes för att dämpa kyrkklangen under denna vecka, då Jesus led så svårt för människornas skull. Det skulle råda frid denna vecka och det var förbjudet med varje form av sk kringgärning. Inga hjul, spinnrockar, kvarnar eller andra kringgående redskap fick vara igång, annars ökade Kristi pina.

Frid skulle råda i Stilla veckan och
alla kringgående redskap skulle stå
stilla.

Man fick heller inte baka, brygga eller tvätta i dymmeln. Allt virke som hemkörts till gården under vinterns lopp, skulle huggas upp före dymmelonsdagen, i annat fall "for dymmeln i veden", sa man. Ved som blivit huggen efter denna dag var svår att få att brinna, då den blev surare och omöjlig att få torr.
I bondesamhället hade folk ett mycket praktiskt förhållande till religionen. Den egentliga drivkraften för många var säkert att allt vinterarbete borde vara färdigt till påsk så att man hädanefter kunde koncentrera sig på vårbruket.

Sälg kallades på många håll för ”palmer” och kvistarna prydde kyrkor och hem på palmsöndagen. I den romerska kyrkan sker en särskild ”palmvigning” på palmsöndagen. Palmerna symboliserade de palmkvistar som människor,enligt Evangeliet, hade i händerna när de mötte Jesus på väg till Jerusalem.

Palmsöndagen, svarta måndag och vite tisdag

Den första dagen i Dymmelveckan är palmsöndagen. Länge var det vanligt att pryda hemmet med "palmer", knippen av sälg som man hade plockat i god tid, så att de hade hunnit slå ut. De symboliserade enligt bibeln de palmkvistar som folket hade strött framför Jesus då han red in i Jerusalem. På måndagen, som ofta kallades för svarta måndag, skulle skorstenarna sotas, så att de blev vita och fina på vite tisdag.

Dymmelonsdagen

Dymmelonsdagen var enligt gammalt bruk den dag då påskfriden inträdde. Många föreställningar var enligt folktron knutna till just den dagen. Bland annat var det farligt att hugga ved: "dymmeln" kunde komma in i träet så att veden fort ruttnade och blev omöjlig att elda. Aska och sopor skulle vara borta, annars blev huset översvämmat av loppor och löss.

Sedan länge har folktron på häxväsen som bringade olycka över gårdarna på olika sätt försvunnit och barn utklädda till påskkäringar är idag mycket populärt nöje under påsken.

Skärtorsdagen

Skärtorsdagen har sitt namn efter ett gammalt ord skära som betydde "göra ren". Under katolsk tid förekom rengöringsceremonier på skärtorsdagen som ett minne av att, enligt bibeln, Jesus den dagen tvättade sina lärjungars fötter och instiftade nattvarden.
I måltidsseden markerades skärtorsdagen i Skåne, liksom i Danmark och Tyskland, av skärtorsdagskålen. Den lagade av nio sorters kål eller grönt och ansågs vara ett verksamt medel mot sjukdomar under det kommande året. Vid påsken var det trollpackorna som man förr fantiserade om. Dessa trollpackor, eller påskkäringar, som de även kallade, ansågs var äldre kvinnor som stod i något slags förbund med den onde, och som vi påsktiden varje år troddes ge sig iväg till Blåkulla, där de var i kontakt med mörkrets makter. Barn, utklädda till påskkäringar eller påskgubbar blir en allt vanligare syn, på skär-torsdagen. Det är en relativt sen 1900-tals-tradition. Egentligen har påskbreven med sina påskkäringar indirekt med den gamla häxtron att göra, som var mycket allvarlig under 1600-talet. Men med kunskap och upplysning försvann så småningom föreställningarna om dessa varelser och man kunde på 1800-talet och framåt skoja om dem.

Påskbrev

Traditionen med påskbrev som innehåller en hemmaritad teckning, ofta på en häxa och en skämtsam, spydig vers är en tradition, äldre än påskkorten. Att sända påskbrev är fortfarande relativt vanligt i Västsverige.
Våra dagars påskkort bygger vidare på den gamla påskbrevstraditionen.

Ris och risning

På långfredagens morgon var det sed att den som först steg upp ur sängen skulle "piska" de andra med ett ris. Ris och risning i påsktid är känt från många håll i Europa i lek och i skämt. Piskningen kunde ha flera namn och kallades t ex "påskskräcka" eller "långfredagsris". Den skulle enligt bibeln påminna om Jesu pina under den dagen, kanske den också ursprungligen är en sed som syftar till att ta vara på vårens och den grönskande grenens magiska krafter.
Att inte ligga för länge på morgonen var viktigt under dymmelveckan även om inte piskning hotade. Den som kravlade sig upp sist kunde nämligen få ett öknamn som i värsta fall satt i hela året. Den som var sist ur sängen på måndagen kunde kallas "askfisen" och sedan följde för de andra dagarna "fetgrisen", "dymmeloxen", "skärsaxa", "långlaten", "stumpen" och "påsklåska". Idag är det annorlunda men bara för kanske trettio år sedan var långfredagen en väldigt stilla dag, där man fick hålla sig hemma hela dagen utan lekar med kompisar och det var nästan ingen trafik på gatorna och det spelades sorgemusik på radion.

Påskriset är idag en färgglad dekoration och en symbol för vårens ankomst. Seden att pryda riset med fjädrar sprids först under 1920-0ch 30-talen och de förekommer idag långt före fastlagen till efter påsk.

Mathelg

Påsken är idag kanske årets största mathelg. Påskafton innebar ju också slutet på den 40 dagar långa fastan som fanns under katolsk tid. Under påsken äter man ägg i mängder. Cirka 2 000 ton ägg klämmer vi oss under påsken.
Påskäggen är den mest internationella av alla våra helgseder och världen över äter man i de kristna länderna ägg till påsk.
Det finns många förklaringar till att vi äter ägg vid den här tiden sedan sekler tillbaka. En är att ägget är symbol för pånyttfödelse och livskraft som markerade påskens budskap om uppståndelsen – "liksom kycklingen bryter äggets skal spränger Kristus gravens bojor". Enligt de katolska fastereglerna var också ägg förbjuden föda under fastan, och då blir det lätt att man äter mycket av dem, när de sedan blir tillåtna. Dessutom så skulle man äta extra näringsrik föda efter vintern och få märg i benen igen och det var först nu som hönsen började värpa igen. Ägg var en av de få animaliska produkter man kunde få vid den här tiden på året, som omväxling till den saltade, torkade och rökta maten man ätit under vintern.
Som förafton till påskdagen har en del kyrkliga bruk varit knutna även till påskafton. Till dessa hör invigningen och tändningen av påskljuset. Kanske är en motsvarighet till denna i den folkliga seden, seden att tända påskeldar. Påskeldar har huvudsakligen västsvenk utbredning och även där en sporadisk spridning. Påskeldarna är också okända i Norge.
Inte heller i Småland tycks påskeldarna ha förekommit i äldre tid. I svaren på prosten Peter Wieselgrens frågelista till det småländska prästerskapet 1843, nämns bruket bara från Burseryd, nära Västgötagränsen. I svaret till Wieselgren från Burseryd sägs det att eldarna tändes "för att såsom det säges fördriva troll och påskkäringar, ett bruk som i senare tid till följd av bättre upplysning mycket avtagit och nu övas mera av vana än i någon avsikt".
På många håll i Europa, liksom här i Sverige, färgar man äggen. Mest kända är nog de konstfullt målade äggen i de slaviska länderna, en gång kanske en kärleksgåva, idag ofta en souvenir. Själv har jag denna påsk tänkt pröva en "ny" efterrätt ur Thora Holms bok "Svenska Helger". Det lyder som följer:

Äpplen i Mördeg

6 st äpplen ( svenskodlade; de finns fortfarande i handeln)
Mördeg: 3 hg mjöl, 2hg smör, 1hg socker, 1 ägg
Äpplena skalas och kokas mjuka. Till mördegen arbetas alla ingredienserna på bakbordet till en jämn deg, som utkavlas, varefter äpplena klädes med degen och gräddas i god ugnsvärme. Serveras med vispad grädde eller vaniljsås.
En fridfull och glad påskhelg!

Margaretha A. Engstedt

Hembygdsantikvarie