Vår vandring på gruvleden fantastisk lättvandrat så länge vi gick rätt förstås. Här kommer bilder från själva gruvbrytningsmiljön kan vi ha olika uppfattningar om kanske

Men detta är så fantastiskt är det kanske mer detta skall upplevas för att få den rätta stämmningen i upplevelse.

Dessutom krävdes det lite förkunskaper för att få den rätta upplevelsen och detta fick vi via informationstavlor som beskrev historiken

Samen Jonas Torkilsson upptäcker 1684 nära fjället Mittåkläppen en sten, som visar sig innehålla kopparmalm. När hans fynd blir känt, leder det till att Bergskollegium i Stockholm kontaktas och en metallurg skickas upp för att konstatera att malmen är brytvärd.

Spekulanter låter inte vänta på sig, ett bolag bildas och 1686 startar en gruvbrytning som kommer att vara i 165 år. Till arbetet i det första dagbrottet, på Gruvvålen, kommer människor från hela landet, och från Norge. Bruket ligger nere nära trettio år i början av 1700-talet, förfaller men rustas upp igen. Först bryter man koppar och sedan järn, men någon riktigt bra lönsamhet blir det aldrig. Den siste brukspatronen, William Farup, köper skog och går över till jordbruk, och brukets sista år präglas av konflikter med torpare och renägare om marken. Om detta och mycket mer 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...