Allhelgona är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

 
Tankarna går till alla som inte finns ibland oss nu längre. Hustrun och jag har varit på kyrkogården tidigare och tänt lyktorna och det blir en tur ner dit på nytt och se så inte ljuset slocknat senare idag.

 
Mina tankar går också till kyrkogården där barndomshemmet finns som jag inte kan besöka mer än i tankarna. Där mor och far ligger och min broder tänder ljus denna helg finns de i mina tankar. Känns det lika vemodigt varje år jag tänker på dessa och ögonen tåras varje gång. Kanske en påminnelse också att stunden närmare sig också för oss levande också. Är det en helg vi tänder ljus för dem som inte längre finns ibland oss.
Samtidigt så känns det underbart att idag lyckats samla flertalet av barn och barnbarnen här hemma och njuta av några timmars samvaro. För nog bör vi tänka på varandra mer när vi lever och har varandra. Men vi har sällan tid och om vi själva inte erkänner att vi lever i överflöd, strävar vi efter lyx och fåfänga ibland, fast det är ofta döda ting, och många gånger tror oss odödliga kan vi inte tämja döden för den finns där och den hinner alltid ikapp oss.

Döden den kan komma sakta men den kan vara ett ögonblicklig också och psalmen 249 Blott en dag: text L. Sandellden som spelats på de flesta begravningar jag varit på, ger/gav mig eftertanke att det är min stund här på jorden just nu kan det snart också vara den sista. Men denna tanke vill nog jag slå ifrån mig och jag tror inte jag är ensam om detta. Kanske borde jag ställa mig frågan till mig själv är jag redo och är min omgivning redo. Jag våga knappt prata om detta mer än i tanken.

Är det inte så att vi vill leva för dagen och morgondagen det vet vi inget om och kanske inte ens bry sig mer än var det står i den fulltecknade almanackan som måste göra.

Nu finns jag dock är idag och i nuet och visst Psalm 297 Härlig är jorden: text B.S Ingemann, C Bååth-Holmberg ger en kraft. Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Gravarna smyckas med blommor, och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag.

Allt fler ser förvisso Allhelgona med skräckens förebild och det är godis och bus som gäller och är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...