Julkortens tidevarv är snart slut och de som skickar är ett utdöende släkte. Men de som lägger ner lite kärlek och tid och några kronor i porto värmer mitt hjärta. Fast detta år är det inte många vänner fast samtliga fått från oss går det att räkna de vi fått på ena handens fingrar. Sista chansen kommer i eftermiddag att statistiken blir något bättre. Så till dess titta jag i minnenas bibliotek från ett för 8 år sedan som två av våra barnbarn själva ritat. Även om det är föräldrarna som gjort det mesta men barnbarnen själva försökt skriva/skrivit sina namn är detta något som värmer hjärtat
 
 
Det finns SMS MMS instragram Facebook och troligen flera andra alternativ som andra idag tycker är billigare och den som skickar behöver bara göra ett tryckknapp så når de hela världen är dessa så opersonliga enl mitt tycke men lär inte få medhåll från dessa. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...