Att jag ofta är ute och cykla bokstavligt är ganska sällan när jag tänker efter. Däremot kanske mer vanligt enl andra att (idiomatiskt) ha gravt missuppfattat något, ofta till den grad att situationen kan uppfattas som humoristisk. Fast det sista hävda visa att detta inte är, men detta får vara upp till vara och ens egen uppfattning.

Men nu ställer jag in bokstavligt min cykel efter att överbevisat mig själv att jag klarar inte denna uppgift. Artrosen sätter stopp och detta hade min kära hustru påtalat men jag ville inte inse detta.
Jag testade och lyckades komma över cykelramen på cykeln med några akrobatiska rörelse som jag nog inte gjort tidigare. Cyklade upp och ner på gårdsplanen 2*50 m och insåg nej hoppa av. 

Men detta var inte sagt och gjort i en handvändningen. Vaken höger eller vänster ben ville komma över ramen och hur jag lyckades kravla mig från cykeln vet jag inte. Bara arg och ledsen över situationen var det bara frustationen som tog över hjärnan. 
Min pappa fick Parkinson sjukan och jag minns sista tiden han kunde cykla var med hjälp av en damcykel och skall jag testa någon gång senare får det bli på en sådan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...