Denna bäck är mestadels ingen bäck som jag direkt fotograferat fast går förbi den varje gång på vägen upp till Ringsjön 

Mark 50 år men något slåttergille har vi inte sett till, men kanske var det klart till halvelva kaffet som de sa förr.

Helt enl syftet med denna plats slår de gräset bara en gång om året. Vem som var lieman och räfserska vet vi inte även om vi kan ha våra misstankar och kanske i dagens könsneutrala samhälle kanske vi inte skall säga vilka var det var könsneutralt Parkförvaltningen.

Fast lie har nog inte använts i alla fall inte vid kantklippningen ser vi trimmerspår har de gjort ett bra jobb.

Oavsett platsen får många tycka vara misskött men detta är helt fel då det är avsiktligt som gräs främst kanske ogräs av mycket skilda arter och växter skall illustrera ängs och hagmark. Dock så mycket slåtter blev det inte mer än en lite stack som inte räckte till en ”Hyssnastolle” som är ett annat sätt att torka hö i dessa trakter. En ”Hyssna stolle skall visst bestå av fyra krakar med en spänd tråd emellan där gräset hängs upp för torkning.

Nu blev det inte så mycket utan det blev en rundhässja som visar visuellt och denna stack brukar få vara kvar tills naturen gör sitt.

Platsen i sig själv är speciell och det är lite synd att den inte uppmärksammas och uppmärksammas då intresset för den verkar vara NOLL När jag kolla informationslådan ligger där mögliga informationsbroschyrer som nog ingen intresserar sig för.
 
Annars finns där bra informationstavlor så kanske denna låda skulle ersättas med ett insektshotell till på platsen

Här står hon, Väverskan, i sin hagmarkslika omgivning i centrala Kinna. Hon bär sin vävlott på axeln, på väg till förläggaren för att få sin lön och för att hämta garn till nästa beting. Hon - en tidlös gestalt - symbol för tusentals vardagliga kvinnor som genom århundraden, med sitt arbete, bidragit till skäliga livsvillkor för bygdens befolkning. Ur Väverskans yrkesskicklighet, noggrannhet, idoghet och gedigna arbete har känslan för färg och form samt kvalitet för textila produkter vuxit fram och förvaltats.
BRITT-MARIE JERN Väverskan, brons 1982, Kinna bibliotek, Boråsvägen 40 Kinna

Ett kärt besök vid min lilla vattenoas som det speglar sig i sin glans var dag och jag njuter.

En allt vanlig syn i vårt skogslandskap att här bodde och brukades jorden en gång idag börjar skogen ta över runt omkring. Dock så är denna en plats som är uppröjd och muren får står där och visa upp sitt forna tider i dagsljuset

Den har stått där i många år och det har varit de som undrat om vagnen är till salu. Men den verkar inte vara till salu
 
2018 stod vagnen där och då hade den stått där flera år alla redan och åkern hade börjat växa igen alla redan då och idag står slyn hög på åkern  

Ett besök vid Kvanåsabäcken och fallet är det inte mycket vatten i detta trotts att många tycker det regnat och regnat så tar moder natur hand om det mesta och det blir inte mycket till fall. Men det går att finna små oaser av vatten och hösten färger speglar sig i vattnet 
         

Kullens fyrplats och en vidunderlig utsikt, kunde jag inte bestämma mig vågrätt eller lodrätt  

Denna gång var det mer ett spontanbesök och jag fångade bara lite vyer som tilldrog mitt intresse 

Arla morgonstund och framför mig på marken ligger ett blad vilket i och för sig inte är något unikt. 
 
Men dess närmare jag går dess mer fascinerad blir jag av vattendropparna på bladet undersida 

 
Retar det mig dock det gula strecket som jag först tyckte att detta hör inte hit, men ack vad fel jag hade. Det är skaftet på lövet, men hur ofta tänker vi på baksidan på ett löv