Inlägg publicerade under kategorin Familj

Av Bengt Bertilsson - 10 april 2014 06:15

Etapp 1 avklarad när det gäller årets vedhög.

 

Allt sågat i 50 cm bitar (nästan) och det mest jobbigaste är gjort, även om det återstår mycket arbete innan det ligger i vedboden.

 

Etapp 2 blir klyvningen

ANNONS
Av Bengt Bertilsson - 6 april 2014 00:15

Ett besök hos barnbarnen i går kom vi mitt i middagsmatningen och vi tackade nej till välkomstpussen

 

Men visst är de goa

 

Alfred och Clara
 

ANNONS
Av Bengt Bertilsson - 4 april 2014 00:15

Så var det dags att se till att få hem året ved på gårdsplanen.

 

En sväng ut i skogen där fanns en hel del bara att beskåda som inte var mitt.

 

Hemma på gårdsplanen där låg min lilla trave som kommer att värma mig ett antal gånger 

Av Bengt Bertilsson - 14 mars 2014 16:38

Två barnbarn på besök, Gustav och Melker blev det en färd till Hyltenäs kulle eller som en del säger Seatons kulle.

       

George Seatons lät bygga ett jaktslott där uppe 1915-1916 och brann ned 1923.

       

Platsen där slottet låg är numera naturreservat och ett vackert turistmål.

       

Kvar finns ett grottsystem där barnen älskar att krypa in i.

       
Grottgångar med många utgångar.

       

I dag är det bara grunden som finns kvar av slottet och trädgården att beskåda, samt källargrunden där barnbarnen älskade att krypa in i.

 

Med en viddunderlig utsikt.

       

Där uppe på kullen finns också strövområde, bänkar att inta medtagen matsäck och den som vill grilla kan också göra detta.

Mer fakta hittar du här

Av Bengt Bertilsson - 13 mars 2014 13:38

Åter upp på cykeln för att hämta hem gamla Hulda nu frisk och krye och klarat hälsokontrollen. Trotts det är bena som används främst när man cykla så har jag mer värk i armar och nacken men det är väl yrkesskadan som gjorde sig påmind. Påminde gjorde också rumpan den var inte god att sitta på fast efter en stund var den så bedövad att den inte kändes lägre.
Sen kom chocken det visade sig nu att de där nedförsbackarna jag hittade igår blivit uppförsbackar istället. Dessutom så fick jag tvärnita mitt i en av dessa.

 

Fast stoppet det värmde mitt hjärta och varm det hade jag alla redan blivit för borta var morgonkylan jag hade mot mig igår när jag cyklade hem.

 

Idag strålande solsken och 10plusgrader går det inte att klaga över vädret.

       

Den där långa uppförsbacken på ca 1,5 km jag hade mot slutet igår där rullade cykeln på bra idag och det rullade på i 1,8 km nedför istället i bara farten så alla uppförsbackar blir nedför idag.
Väl nästan framme så fick jag tvärnita av en biltrafikant som körde ut från en parkering och skulle korsa cykelbanan. Då fick hen ett mobilsamtal och stannade tvärt mitt framför mig tvärsöver cykelbanan och ställde sig där och prata. Tror ni jag sa några väl valda ord och gjorde det beryktade fingret.

Av Bengt Bertilsson - 12 mars 2014 09:13

Detta vill jag härmed bestrida även om det sägs att det skall vara hälsosamt att vara ute och cykla. Nu brukar jag förvisso vara ute och cykla lite då och då men nu avses det visst bokstavligt cykla det handlar om. Detta är en sanning med modifikation.
För det första sitter man obekvämt och jag fattar inte de som tycker tangakalsingar är skönt att gå med. När jag lyckats slänga mig över rammen på cykeln och sätter mig på sadeln sitter den långt in i skrevet och skaver. När man sen börjar trampa så går pedalerna som väderkvarnar ena stunden och lägger jag i en högre växel då blir det nästan omöjligt att trampa.

När man sen lyckats få den att rulla framåt då kom det en iskall vind som känns man befinner sig i ett frysrum som fick ögon att rinna och bena blev som frysta fiskpinnar. Fingrarna kramade krampaktigt kring handtagen och efter några hundra meter frös de fast kring handtagen.

Sen dyker första uppförsbacken upp en lång dessutom och det låter som ett ånglok när jag kom upp på toppen av den. Efter månget stånkande och stönanden lyckades jag få upp farten på nytt. Då kommer det en vägkorsning och inte tar bilister någon hänsyn att det kommer en cyklist som skall korsa och har företräde. Blir det en tvärnit och plötsligt står man där stilla och vänta och skall sen på nytt försöka komma igång.

Till slut har jag fått upp farten och glider fram på cykelbanan kommer nästa hinder, den tar slut. Man skall nu ut och trängas med plåtlådor som tror de äger vägen. Det blir att kryssa mellan bilar och cykelvägar genom byn, har äntligen kroppsvärmen varmt upp bena men händerna de sitter fastfrysta på handtagen lämnar jag samhällena bakom mig och ut på landsvägen. Då dyker nästa backe upp jag som lyckats växla upp till 7:an får snart gå ner på styrfart på 1:an uppför. Hade behövt lägga in ett extra kol, istället höll denna backe på att ta kol på mig istället.

Väl uppe ser jag en nedförsbacke, men lägre fram en ny uppförsbacke. Trampa jag på för glatta livet nedför och far som en skottspole över krönet känner jag vinden piska kinderna. Sen planar det ut till synes bara för det går trögare och trögare och den ena efter den andra uppförsbacken dyker upp och jag blir mer och mer frustrerad.
1,5 km kvar då kommer mördarbackarna några är inte speciellt långa men de kommer tätt och sen kommer det en som är ca 1 km lång men den ser ut som det är plant lurar ögonen en på den.

Väl hemma lyckas jag få stopp på cykeln, eller rättare sagt den stanna av sig själv och jag med stela ben glider över rammen då är det gungfly på marken och det är två sega bena som tar sig upp på farstutrappan där trappstegen plötsligt verka vara väldigt höga plötsligt.

Nu lär jag väl troligen inte få medhåll om att cykling är inte hälsosamt och jag skyller på gamla Hulda var på hälsokontroll för ett par veckor sedan och det blev att köra in henne till doktorn i Kinna tidigt i arla morgonstund. Där bak hade jag hängt nödfordonet för att ta mig hem. Geografiskt så ligger Kinna lägre upp även om vi kanske mer säger in till byn när vi har ärenden så ligger Berghem nedanför och då borde jag haft fler nedförsbackar än uppför men detta får jag när jag hämtar Hulda i eftermiddag om hon inte blir inlagd över natten i morgon.


Ps. Motion är förvisso något vi alla behöver men jag vet, går jag över gränsen då kommer surt efteråt och det är var den gjort nu och plötsligt är jag tillbaka på ruta noll det doktorn sa lär dig var gränsen går.

Av Bengt Bertilsson - 1 mars 2014 17:49

Denna vinter har det varit bandy i stort sätt varje lördag, men mina Stjärnor har spelat färdig denna säsong. Blev det ändå bandy med mina småstjärnor istället.

 
Bandy det spelas numrera både ute innomhus och det finns en inomhus variant också av den. Denna variant spelas inomhus i sporthallar med en sarg som är något mittemellan bandy och ishockey sarg. På planen får det bara finnas 5 spelare på vardera sidan. Varje spelare har en klubba liknande den klubba riktig bandy har fast denna består som regel av plast och de har en vit platsboll som hoppa och flyger vid minst beröring.

 
Om isen i vanlig bandy är dålig så brukar nystandet fladdra, men i inomhusvarianten där fladdra den jämt tyckte jag.
Regelmässigt kanske det inte är så stor skillnad, men avblåsningarna duggar mycket tätare och då byter de som regel spelar och då startar de dunka, dunka musik så det går knappt prata med varandra. Med detta är väl en efterapning av ishockey och basket misstänker jag.

 
Nu kan jag vanliga bandyregler, kom jag snart underfund med inomhus variantens också och ganska snart var det gick ut på. Samtidigt som det kändes som jag förflyttades ca 20 år tillbaka i tiden och mina egna barn spelade handboll var det åter dags som farfar och farmor sitta en hel lördag och följa två barnbarn spela innebandy.

Oavsett sport så har varje sport sin tjusning och det viktigaste är att barnen har en idrott som de själva tycker kul att utöva sen är det upp till oss att gilla läget.

 
Sen om det blir en vinst eller förlust i denna ålder är inte så viktigt bara barnen tycker det är roligt. Nu tyckte förvisso inte barnbarnen det gick så bra försökte vi ändå hitta det där positiva och först ville de inte accepttera detta. Frågade vi skall vi säga tvärt om då hålla med er är det bättre, då blev det tyst och de förstod att ibland är det viktigast att göra sitt bästa av det hela.

 
Sen lär de snart glömma att de var en seger från att bli trea i serien och komma igen nästa säsong.  

Så nu är det trötta farföräldrar som kommit hem och barnbarnen skall sova över lär troligen det också bli så att vi måste sitta och titta på mello ”andra chansen” de sa att vi behöver inte sitta och titta utan göra något annat bara de för se det.

Av Bengt Bertilsson - 23 februari 2014 13:47

Varit och tittat på Elias ett av våra barnbarn brottades uppe i Hässlehus i en nybörjartävling. Killar och tjejer möter varandra om de väger lika. Tjejorna får brottas fristil och då får killarna passa sig för detta får inte de göra. Alla är nybörjare och för några var det första matchen och det var mer att kramas en stund och plötsligt så hittade de tillfället som tränaren lärt de och det blir en mara och då ligger motståndaren på mattan.

         

Andra hade brottats några matcher och då var det spännande då det blev rullningar av andra och på sig själv också på brottningsmattan.

       

Vem som var mest upphetsad var nog farfar och hade svårt att få perfekta bilder

       

En vinst och en förlust .

   

Blev det medalj också.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ farstutrappan med Blogkeen
Följ farstutrappan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se