Guldtur nr 38 Andersborg - Lillskrarven beroende hur man går finns det tvålängder 6 km/9 km höjdskillnad 100 m/300 m skillnader är bl.a att man går upp till våffelstugan Andersborg och inte till Lillskarven tidsåtgången beräknas till 4 tim om man går rätt stig.

Återigen en fantastisk utsikt och lätt att gå, dock tvekade vi och trodde vi gått fel så vi vände och tog motsols väg istället för medsols fick vi gå några km extra.  

Vi kom upp till våffelstugan och satt där och njöt av utsikten och varsin god våffla, jag testade en med fläsk i likt en kolbulle som är typ av pannkaka med rimmat fläsk som liknar fläskpannkaka var detta med våffelsmet. Jättegott.

Därefter blev det bergsbestigning och på vägen upp blev det ett besök i Skarvfjällsgruvan

Stigningen blev bara mer och mer uppåt och vi ställde oss frågan vad har vi gett oss in på. Det började blåsa upp också allt mer vilket gjorde oss ännu mer oroliga,
Blåsten hade vi inte känt av innan och de 200 m stigning känns i de gamla bena och vi stannade och vila tröttare blev det många stopp att vila och kolla utsikten. 
Tittade vi uppåt så såg det ut som vi var uppe vid toppen men det var bara en karm och en ny stigning väntade på oss. Blåsten tilltog allt mer och tröttare blev vi men plötsligt ser vi toppen

Vi jublade över vår prestation och vi var så lyckliga, det blåste så vi knappt kunde stå upp och det var bara att glömma att sitta och fika på toppen

Även om det blåste utsikten den var magnefik 

Det var två trötta individer som efter många timmar äntligen kom ner och vi kunde stolta titta upp mot toppen. På vägen ner ja då kom vi till platsen vi vände och hade vi gått ca 500 m först så hade vi sparat många km och steg.

Årets semestertripp Funäsdalen en vecka i en stuga ute i Fjällvattnet helt underbart. Tredje gången vi hyrt stuga där så vi trivs självklart med platsen. Även om platsen ligger en bit från centralorten är det tystnaden och inget internet som faktiskt är rogivande. Vi har önskat förr men inte fått direkt sjöutsikt men denna gång BINGO kolla utsikten från terrassen mot sjön som vi vaknar och såg helt underbart.

Men självklar det går ju inte att ligga där och lata sig utan vi var ju där för att vandra och första dagen så hade vi inriktat oss på en våffelstuga genom att bestiga toppen på Kariknallens våffelstuga ligger på 1050 m.ö.h guldtur nr18 LÄNGD 7 km HÖJDSKILLNAD 270 m  

Första biten av stigen var nästan autostradare, p.ga på alt fler platser så skall det köras med fyrhjulingar och eftersom det bedrivs verksamhet på toppen skall det vara lättare att frakta upp varor sommartid och inte bara på vintern med hjälp av skoter. Även om det är lätt gått så är känslan inte den samma. Sen gäller det att välja rätt väg också 

Väl uppe på toppen en fantastisk utsikt, men våffelstugan den var stängd, vi fick veta precis innan vi påbörjade vår vandring stod det på en skylt söndags stängt. Detta hindrade oss dock inte att bestiga toppen. Vi hade kaffe och varm Oboj så det gick ingen nöd på oss 
                               

Därefter blev det nedstigning dock inte samma väg lyckadds vi inte finna´stigen så det fick bli frigång över myrar och hoppa över bäckar. Men som tack hittade vi mat nyttigt, bl.a blåbär och hjortron

Sen blomsterprakten imponerar också

Kom lite duggregn och regnbågen visade sig för oss

Det gäller att kolla vart man går och sätter ner fötterna och stavarna. På sina ställen hittade vi gyttjepölar där staven sjönk ner 50 cm och hade man gått rakt i dessa så hade dyn gått upp till knäna minst

Vi var inte ensamma och vi var inte långt från bebyggelse heller vi vi på hemvägen syn på denna vackra ståtliga ren

Träkyrkan uppfördes 1796 för Ljusnedals bruks räkning och ersatte en äldre kyrka från 1757. 1902 renoverades kyrkan. 1987 installerades elektrisk belysning.

En annan sevärdhet är Ljusnedals bruk är ett tidigare metallbruk och jordbruksegendom i Ljusnedal i Härjedalen.

Bruket anlades i samband med upptäck av kopparmalm vid Ramundberget och där gruvdrift inleddes 1686. Gruvrätt fick bruket år 1695. Det var kring denna tid bruket fick namnet Ljusnedal. Gruvdriften var aldrig någon särskilt bra affär. Under 1700-talet stängdes kopparverket och man gick över till att framställa järn av Blixgruvans järnmalm. Malmen var relativt lågvärdig och inte heller järnframställningen blev en särskilt bra affär.

År 1855 övertogs Ljusnedalsbruk av norska ägare och William Farup från Norge blev bruksinspektör. Efter stridigheter i ägarkretsen blev han ägare till bruket 1858.^[1] Han inriktade bruket snarare mot boskapsskötsel än mot den ursprungliga järnhanteringen. Han utvidgade markerna så att egendomen vid hans död med sina 9 kvadratmil var den till arealen största i Sverige. Farup påbörjade utdikningar, myravtappningar och nyodlingar och anlade länets första mejeri.

Efter omkring 200 år lades driften i Ljusnedals bruk ned 1877. Efter William Farups död 1893 inköptes fastigheten av staten i syfte att säkerställa samernas renbeten.

Den 1858 uppförda herrgårdsbyggnaden, den enda i Härjedalen, eldhärjades 1937. Idag kan man se lämningar av bland annat kolhuset vid Ljusnans utlopp i Ljusnedalssjön. Räddade inventarier från herrgården kan ses på museet i Funäsdalen.

Ett besök på andra sidan kölen är ett måste Røros är en tätort i Norge, centralort i Røros kommun, Trøndelag fylke.

Förekomsten av kopparmalm ledde till byggandet av ett smältverk år 1644. Røros kopparverk var i drift fram till 1977. Sedan gruvepoken avslutats har turismen tagit över som huvudnäring. Bergsstaden Røros har blivit upptagen på Unescos världsarvslista.

Trotts inget regn men mycket sol så finns det sommarblommor att njuta av                     

På får väg uppåt mot Eva-graven ser vi långt bort i horisonten såg vi något sticka upp 

Till får förtjusning ser vi det är en rentjur med ståtliga horn som ligger där i fjällgräset

Den ligger inte rakt i får färdväg men plötsligt när vi börjar närma oss den så reser den sig ställer sig och titta på oss

När den sen tar några steg emot oss då blev jag lite reserverad, men den insåg att vi var fredliga och inte intressanta gav den sig iväg

Denna var inte den första ren vi sett i området, nere vid hällristningar gick det 2 renar varav ena var en kalv och kanske hörde de ihop

Fantasin flödar på nytt studera en stund vad ser du eller är det bara ögat som lurar hjärnan och fantasin kommer

Kanske har jag tomtar på loftet men nog går det att se honom