På vår vandring i fjällen ser man ibland lite konstiga saker och fantasin flödar ibland eller är det någon som tittar på oss

När jag studera noga ser jag ett ansikte i berget

Var har jag sett liknande jo på Påskön  eller vill jag spela med fantasin och se liknelsen i moai och de flesta är huggna ur sten från Rano Raraku visar sig dessa finnas i Funäsdalen också. 

Vandringen går vidare drygt en km till Eva- graven. En märklig och imponerande naturskapelse. Erosionssprickan har bildats av inlandsisens avsmältning för ungeför 9 000 år sedan. Kring dalen finns olika sägner. En berättar om samekvinnan Eva som med ren och ackja rasat utför stupet.

en stor kanjon bildad för 10 000 år sedan vid inlandsisens avsmältning. Årets sista snö hittar vi här också

Här kan du välja att korta turen genom att gå raka vägen ner längs graven tillbaka till Ruvallen, ca två km, vi valde att gå mot fiskahållan och njöt av utsikt och viderna 

Fiskhålsgraven – som är en kanjon

Där lever det en fiskart den fridlysta dvärgrödingen, en unik art som överlevde istidensom har anpassat sig till livet i det näringsfattiga vattnet. Det är en dvärgstam av röding (en decimeter lång) som tros ha överlevt i kanjonen i 7000 år. 

Den kom troligen hit för 7000 år sedan under avsmältningen från Östersjön då dess havsyta låg 250 meter över nuvarande nivå.

Bägge gravarna bildades när den uppdämda issjön i Ljungans dalgång bräddade över mot söder under is- smältningens mest dramatiska skede. Senare nyttjade fångstmän gravarna för att störta bytesdjur till döds över de skarpa kanterna.

Vi lämnar platsen och beger oss hemmåt och återigen blir vi uppmärksammade av torkan 

Lite mer kuriosa.

Nära Fiskhålsgraven hittades en stubbe på 1950-talet. Tallen var 8 000 år gammal, och visar att det då fanns högväxt skog på Flatruet. En skiva av stammen nns idag på Fjällmuseet i Funäsdalen.

I Funäsdalen finns ett 30 tal GULDTURER för en riktig fjällupplevelse men hur mycket tål naturen egentligen av turisternas framfart i fjällvärlden. Bilden är tagen uppmot vägskälet till Eva graven och Hällristningarna 

Detta är egentligen en liten stig men vi fjällturister har trampat ner jorden och stenarna blottläggs kommer sen vatten, väder och vind och hjälper till att skölja bort ännu mer. Men detta är nog priset vi får betala och det är inte överallt som det ser ut så här. Följ med och se på sedvärdheterna.

Först kommer vi fram till en fäbod, den får vi dock inte gå in på då den är privat men vacker att beskåda.

Därefter går vi upp mot skogen och berget efter vi lämnat den bredda stenvägen blir leden delvisst spångad och därmed torr och lättgången. Nu när det också var torrår kunde man gå lite överallt torrskodd

Rundan är märkt med sevärdhetsskyltarna, en röd urfräst älg gur på grå bakgrund, samt med Guldtursmärken. Informationstavlor finns vid sevärdheterna. Börja vandringen mot hällmålningarna. Svagt uppför i tre km. 

Du möts av storslagen natur och ett orginellt berg med skifferberg som är magnifikt att se 

På andra sidan har du en fin utsikt 

Hällmålningarna är mellan 4 – 5.000 år gamla, 20 väl bevarade djurfigurer och några människofigurer. Fin rastplats med bra information. Det är lätt att fascineras av historiens vingslag

Turen fortsätter över Ruändans topp med möjlighet till andhämtning vid Rypkâllhaugen – en pyramidformad jordhög helt nära stigen vid högsta punkten. En del tror att det är en naturlig hög, andra att det är en gravhög. Den har plundrats en gång i tiden, men inte grävts ur av arkeologer.

Fortsättning följer i del 2 

Trotts vattendragen torkar ut så finns det vatten på några platser och där detta fina svanpar visar upp sina ungar

Först såg vi inte svanungarna utan bara herr och fru svan, men plötsligt så simmar två små kritvita ungar upp bredvid

Att vi har en extrem värmebölja i vårt land kan knappast gått någon förbi. Att vi haft en snörik vinter i Norrland är också allmänt känt, men vart har vattnet tagit vägen. Extremtorkan torrlägger dels Funässjön och vattenregleringen i Lossen

 Från toppen av Furnäsdalsberget såg jag att vattennivån var onormalt låg i Funäsdalssjön. Nu har jag aldrig tidigare varit uppe på berget men nog har jag noterat vattennivån förr inte varit så låg nerifrån byn.

När vi sen färdades ner mot Tännäs och inte svängde in utan körde ett par hundra meter ner mot Sveg hållet och överfarten av Lossen där vattendragen från övre sjösystem rinner ut för att kolla om det skulle kunna gå att fiska där vi brukar.

 Insåg vi omgående här finns ingen fisk då de reglerat vattenståndet till det minimala längre upp i vattensystemet finns lite vatten men det är långt ifrån normalt vattenstånd

Vandringen höjdpunkt måste vara färgprakten i gruvhålen

På den stenen som ligger kvar syns spår av olika metaller men även mossa och lava

Blev det grandfinal när vi hittade dessa gruvhål 

Vår vandring på gruvleden fantastisk lättvandrat så länge vi gick rätt förstås. Här kommer bilder från själva gruvbrytningsmiljön kan vi ha olika uppfattningar om kanske

Men detta är så fantastiskt är det kanske mer detta skall upplevas för att få den rätta stämmningen i upplevelse.

Dessutom krävdes det lite förkunskaper för att få den rätta upplevelsen och detta fick vi via informationstavlor som beskrev historiken

Samen Jonas Torkilsson upptäcker 1684 nära fjället Mittåkläppen en sten, som visar sig innehålla kopparmalm. När hans fynd blir känt, leder det till att Bergskollegium i Stockholm kontaktas och en metallurg skickas upp för att konstatera att malmen är brytvärd.

Spekulanter låter inte vänta på sig, ett bolag bildas och 1686 startar en gruvbrytning som kommer att vara i 165 år. Till arbetet i det första dagbrottet, på Gruvvålen, kommer människor från hela landet, och från Norge. Bruket ligger nere nära trettio år i början av 1700-talet, förfaller men rustas upp igen. Först bryter man koppar och sedan järn, men någon riktigt bra lönsamhet blir det aldrig. Den siste brukspatronen, William Farup, köper skog och går över till jordbruk, och brukets sista år präglas av konflikter med torpare och renägare om marken. Om detta och mycket mer