Årets odling i trädgården har gått över förväntan egentligen och vi har skörat rabarber för tredje gången

Denna gång 3 kg som hälften blev saft och hälften fryser vi för framtida bruk  

Så var den här på nytt kommer som regel första veckan i juni och första sommarvärmen så dyker de upp små ettriga bruna skalbaggar. Ibland så det knappt går att vistas på gräsmattan 

Trädgårdsborre (Phyllopertha horticola) är en skalbaggsart i familjen bladhorningar. Kroppslängden är 8,5 till 11 millimeter. Täckvingarna är rödbruna och mellankroppen och huvudet är glänsande mörkgröna. Längst ut på antennerna finns tre små spröt, med vilka skalbaggen uppfattar doftämnen. Trädgårdsborren svärmar soliga sommardagar och vissa år kan de förekomma i stort antal. Trädgårdsborrens larver lever under jorden och är blekt gula. Förekommer de i gräsmattor kan de göra skada på gräsrötterna. Vuxna skalbaggar kan även äta på andra prydnadsväxter i trädgården, så som sötkörsbär och rosor. Andra träd de kan äta blad från är ek, hassel och björk.

Jag ser det jag vill se eller så är det i betraktarens ögon vi ser det, vad ser du spontant? 

Något vitt i skogen lyste som jag inte sett förut tilldrog mitt intresse vad är det jag ser, i fantasin såg det ut som en större hund Labrador retrieverjag sett i en film bakifrån.

Vid framkomst ser jag det en rotvälta med vitmossa. Besviken? Nej mer ett bevis att fantasin kan spela mig ett spratt fortvarande 

En sten

Spansk skogssnigel eller mördarsnigel som den också kommit att kallas, är en av 23 kända snigelarter i Sverige. Här kan du läsa om vad som kännetecknar snigeln, var den finns och vad den lever av. Vi hade varit förskonande men nu har även vi fått dessa och här lite fakta om denna 

Kännetecken

Spansk skogssnigel (Arion vulgaris) är oftast mörkt brunröd. Men färgen varierar kraftigt alltifrån nästan svart över alla bruna och röda färgnyanser till orangegul. Ungdjur kan ha sidoband på mantel och kroppssidor. Banden försvinner normalt hos vuxna djur, men kan i sällsynta fall finnas kvar. Spansk skogssnigel är i vuxet tillstånd cirka 8-13 cm lång. Arten är lätt att förväxla med flera andra snigelarter. 

Förekomst och spridning

Under 60- talet började snigelarten med människans hjälp spridas över Europa. Den massförökade sig och förorsakade skada genom sitt glupska ätbeteende. Snigeln antogs vara identisk med arten Arion lusitanicus som förekommer på Iberiska halvön. Därför fick arten det svenska namnet spansk skogssnigel. Men det har visat sig att det inte stämde, arten kommer troligtvis från sydvästra Frankrike och fick senare det vetenskapliga namnet Arion vulgaris. 

Under 1970-talet spreds snigeln över stora delar av Väst- och Mellaneuropa. Första observationen av denna art i Sverige gjordes 1975. Under 80-talets början skedde en mycket snabb spridning av arten i västkustlandskapen och västra Skåne. I mitten av 80-talet rapporterades de första fallen med massförekomst och svår skadegörelse i Göteborgstrakten. I Östsverige började arten spridas senare och dess snabba frammarsch i Stockholmstrakten, där snigeln i dag är ganska spridd, startade först 1988. I Norrlands inland är förekomsterna än så länge få och spridda. Den har hittats övervintrande så långt norrut som i Vilhemina. 

Spridningen sker huvudsakligen passivt genom människans handel med plantor och prydnadsväxter. Ägg och snigelungar följer med i rotsystem och jord. Spridningen underlättas av att det räcker med ett enda ägg eller unge för att den skall kunna föröka sig. Den spanska skogssnigeln kan närmligen befrukta sig själv. Under vissa år har artens överlevnad också ökat betydligt på grund av de milda vintrarna och de fuktiga somrarna. 

Vad äter spansk skogssnigel?

Spansk skogssnigel är allätare och äter både dött och levande växtmaterial, liksom även dött (och i vissa fall levande) animaliskt material. Namnet "mördarsnigel" har den fått genom sitt aggressiva och delvis kannibalistiska beteende. Ätskador av arten har observerats på i stort sett alla typer av grödor och prydnadsväxter. I princip kan den äta nästan alla växter som vi har i en trädgård. Växter som har saftiga blad och stjälkar och stora blomkorgar brukar vara favoriter för sniglarna. Exempelvis dahlior kan bli mycket svårt angripna, liksom sallad och andra grönsaker. Bär och frukter är också favoritföda. Växter som, för oss människor, har kraftig eller obehaglig lukt är ofta favoriter för sniglarna – exempelvis tagetes och vissa kryddväxter. 

En del växter, som för högre djur kan vara dödligt giftiga, äts utan problem av sniglar. Ett känt exempel är tomatplantor och potatisblast, vilka innehåller giftet solanin. Flera, för andra djur, giftiga svampar tycks inte heller vålla dem problem. Sedan finns ett stort antal växter som sniglarna äter men där angreppen oftast blir måttliga eftersom de tydligen inte är välsmakande. Exempel på sådana är höstflox, pioner och rabarber.

Sniglarna brukar undvika barrväxter och växter som har hårda läderartade blad som exempelvis rhododendron. Vedartade och taggiga delar av växterna brukar också undvikas. Hos såväl rhododendron som rosor kan dock själva blommorna bli angripna. Det finns dock ett fåtal växter som sniglarna överhuvudtaget inte rör, och som uppenbarligen innehåller för dem giftiga ämnen. Exempel på sådana är kermesbär (Phytolacca), ringblomma och pelargoner. Intressant forskning i Österrike visat att vissa växter tycks innehålla ämnen som stimulerar respektive dämpar sniglarnas aptit!

Sniglar som ätit tagetes eller sallad blir hungrigare och äter mer, sniglar som äter ärt- och bönväxter (speciellt bondbönor) får en minskad aptit och äter mindre. Det spektakulära namnet "mördarsnigel" har den fått genom sitt aggressiva och delvis kannibalistiska beteende.

Hybrider

Den spanska skogssnigeln kan para sig med den svarta skogssnigeln och avkomman (hybriderna) är livskraftiga och fertila, dvs de kan föröka sig i sin tur. Hybriderna kan även återkorsas med moderarterna. Effektiva artbarriärer tycks helt saknas.

1987 konstaterades första gången hybrider i Sverige och vi känner totalt 94 fall av säkra hybrider. De är mycket variabla i färg liksom den spanska. Anatomiskt är de, vad beträffar könsorganen, starkt varierande, men kan skiljas från båda moderarterna. Hybridisering sker dock inte alltid när arterna möts. I en del fall kan de leva sida vid sida, i andra konkurrerar den spanska ut sin inhemska släkting. Varför det blir på detta viset vet man inte än. Hybriderna tycks mycket lika den spanska skogssnigeln och bör därför bekämpas. Mer forskning om hybriderna och deras egenskaper behövs.

Plocka sniglar
Genom att plocka och avliva sniglar under hela säsongen från tidig vår till höst minskar man effektivt snigelstammen. Norska försök har visat att man på sikt minskar antalet sniglar med 70-80 %.

Avlivningsmetoderna kan variera: hacka, klippa eller trampa ihjäl dem, lägga i kokhett vatten eller frysa ner dem. Flera uppfinnare har tagit sig an snigelproblemet och konstruerat olika sinnrika redskap för att samla in eller avliva sniglarna, spett med elström, rakblad på skaft.

Jag skall nog smyga mig på fåglar i trädgården om jag skall fånga de på foto. Varit ute på en skogspromenad och kom ut på ett kalhygge med en till synes kal vy men ändå har sin tjusning då det finns detaljer att titta/lyssna på där jag satt mig på en stubbe och plockat fram kaffet från min ryggsäck, njöt jag av tillvaron.

Jag är urusel på att lyssna vilken fågel jag hör då men kuttret från skogsduvor det klarar jag. Ser en rovfågel sväva långt upp i skyn där jag sitter och blicken vandrade över kalhygget där jag satt och njöt av utsikten

Då får jag se långt bort där en skogsväg kommer ut står det stolpar kvar sen lärkträdsinhägnaden och det ligger en lava med ved ser jag en lite prick sittandes. Kan det vara 400 m så risken att se med blotta ögat det gick inte och kikare det har jag inte men kameran den får vara min kikare. Men det visade sig vara förlångt avstånd för att få en skarp bild, men nog liknar det en Duvhök hona