Tror flertalet av läsare tycker kanske att ha en räv som stryker här omkring är ett pittoreskt inslag att bo på landet.

En spekulant av granngården sa att de skulle ha höns frigående om de fick köpa huset, jo med en frigående räv blir det snart burhöns av dessa som eventuellt överlever.

Katten är lite reserverad när hon går ut på morgon och spanar intensivt om räven finns i närheten. Hon hann undan med blotta förskräckelsen för någon vecka sedan när jag öppnade och kallade på henne var räven bara några meter ifrån henne på garageuppfarten

Trotts många besök uppe i Tännäs så har det aldrig blivit av att besöka Myskoxarna men någon gång skall vara den första.

Myskoxarna är de sista av de stora istidsdjuren. De levde tillsammans med mammutar och ullhåriga noshörningar under den senaste istiden, bl. a. i vårt land. Mammutar och ullhåriga noshörningar är utdöda sedan länge, medan myskoxarna lever kvar i de karga och kalla tundraområdena längst i norr.

Visste du att…
• För att stärka den genetiska basen i myskoxstammen har utplantering av individer från djurparker till det vilda skett. Järvzoo har varit delaktiga i sådan utplantering.
• En ungtjur på vandring hamnade en gång ända nere i Färila i Hälsingland, där den sövdes och flyttades tillbaka till västra Härjedalen.
• Myskoxen luktar inte mysk, och namnet är på så vis missvisande, men myskoxen har däremot doftkörtlar som sitter framför/nedanför ögonen. Dessa körtlar sväller kraftigt under brunsten och avger ett sekret som luktar starkt (men inte av mysk).
• En vuxen myskoxe kan fälla 2,5 kg bottenull. Ett halvt kilo som spinns till 40-fibrig tråd skulle räcka till en 40 km lång tråd!
• Myskoxar är fridsamma djur men blir de irriterade och går till anfall kan de vara livsfarliga. Man ska helst inte gå närmre än 200 meter myskoxar.

Husdjur är kanske att ta i men det finns de som äger dessa fast de går fritt omkring och strövar är de en vanlig syn som vi nästan varje dag såg inpåknuten eller så såg vi dessa när vi var ute och körde på vägarna under vår semesteervistelse i Fjällvattnet uppe i Tännäs

De n'ärmaste dagarna kommer jag att publisera bilder från semestervistelse uppe i fjällvärlden  

Dagens hästar de har det bra tror knappast de dragit ett strå till stacken när det gäller höbärning 

Utan de kan ligga och gotta sig och vara egna gräsklippare åt husbonnen 

Tidevarv kommer tidevarv går och detta får vi se via bilder på Facebook om svunnen tid, dök detta minne från midsommar för 5 år sedan upp.

 
På granngården gick då en häst och betade minnesgoda markbor som åker här förbi minns nog hästarna som gick här och fungerade som gräsklippare och ett öppet landskap.

 
Om detta var någon sort förebråelse men sen när jag sen gick ut ser jag katten sitter där och tittar ut mot hästhagen där hästen stod växer gräset högt idag precis som katten saknar sin kompis sökte den sin trygghet bredvid en annan hästkraft ligger hästhagen för fäfot och växer igen där snart inte ens smörblommorna förmår växa då gräset kväver växtligheten

Först såg jag inte var det var för något som hängde på en gren

Liknade nästan en gammal överväxt cykelsadel av mossa

Men när jag kom närmare så såg jag det var ett skelett

En käke från ett djur som någon hittat och hängt upp på en gren. Men vad säger vi egentligen om detta,l  säger vi dödskalle skelett eller döskalle skelett och om det är ett djur säger vi då något annat. Kanske skall vi inte en säga dö(d)skalle utan kranium när allt kommer till kritan

Någon som blivit av med kalufsen eller handlar det om ond bråd död

Vem som tappat detta vet jag inget om och tror du veta vem så skriver du detta i en kommentar