Riksväg 41 eller väg 106 visar sig också hetta "Landswäg N:o1" Finns det några delsträckor  kvar i Berghem som samfällda vägar. Bäckängsvägen till Berghemsskolan och Åkrabäcksvägen som är numera asfalterad. Har turen gått till brovalvet under Åkrabäcksvägen.

På östra sidan (bild 2) ser vi inloppet till brovalvet som dagen till ära inte består av vatten utan av bråte. Normalt rinner vatten i bäcken som på kartan jag inte funnit vid något namn. Har den sin källa vid Hallaspång kallas platsen för vid Åkrabäck och bäcken rinner genom ett åkerlandskap bör namnet vara Åkrabäcken. Bilderna nedan visar grunden från en byggnad som funnit här en gång i tiden och att vatten och ett system för att tämja vattnet.   

Om det idag p.g.a den torka som varit detta år tömt våra små vattendrag på vatten var det annorlunda då det här fanns en gång i tiden en smedja.

Flera smeder har under årens lopp arbetat i Åkrabäck. En smed var en mycket skicklig och anlitad yrkesman. Av järn tillverkade han både handredskap och jordbruksredskap för hästar, även åkvagnar när man åkte efter häst innan bilen blev allmän som färdmedel. Hjulen var av järn och trä och behövde lagas ibland. Smeden smidde hästskor, liar, yxor, hackor och spadar. Han skodde hästar, på vintern behövde hästen även broddar när den skulle dra tunga lass. Traktorn med många hästkrafter under huven hade inte ersatt arbetshästarna vid denna tid. Efter att ha varit gårdssmed på Huledal kom Per Rudolf Nilsson, född 1887, till Åkra-bäck strax före 1920 och byggde en ny smedja. Det blev den sista gammaldags smedjan i Berghem med härd, blåsbälg och städ där han hade smedens ofta hårda och långa arbetsdagar under ett 30-tal år. Smedjan blev dålig och jordbruket började mekaniseras.

Inloppet är idag fyllt med ris och pinnar och allsköns bråte

Från andra sidan

För att komma ner till andra sidan är det störtloppsbrant som gäller

Valvet är 2 m högt och bredden avsevärt bredare än den som finns vid Husabäcken, var det inget problem att gå in i och detta torrskodd.

Dock synts inte inloppet från det andra hållet och detta beror på all bråte krävs det att vi går in en bit i valvet

Inne i valvet är det ett vackert stenvalv där varje sten håller den andra stenen uppe

Den som är uppmärksam ser en järnstång i taket, denna såg inte jag när jag fotograferade utan spang rakt på den och stöp omkull där inne och tur i oturen utan att skada mig. Varför den finns där är inte känt det fanns ett rör även på botten som jag först upptäckte vid hemkomsten och studerade foton. Kan det vara stag för att stabilisera bron och om det i så fall finns fler än dessa två kan det också funnit fler vilket i så fall ett nytt besök får utröna.

Nedan bilder från miljön utanför och bäckens vidare färd ner mot Viskan rinner den genom ett Biotopplandskap . Notera också det finns ett trapplandskap vid västra utloppet och det sägs att det funnit en lite badanläggning här. Det lär funnits tankegångar förr också att belysa detta brovalv västerifån men då detta sen blev ett Biotoppslandskap övergavs tanken och naturen växer igen  

Den stenliknande trappan som syns vid öpningen kan vara spår av en laxtrappa då det bör även kunnat gå upp fisk kanske även i denna bäck. Övriga bilder är från miljön nedanför brovalvet. 

Riksväg 41 eller väg 106 visar sig också hetta "Landswäg N:o1" Gamla 41:an har 6,5 meters körbana för trafik i båda riktningarna 

Den som vill kan idag stå och se och fantisera i drömmen strax norr om bron vid gårdarna i Dala stå vid Landswäg N:o1 som slingrar sig nära gårdarna, gamla 41:an som fått en raksträcka söderut genom åkermark och ravin helt nära 1:an, låta blicken följa Dalbo gärde mot Berghem och sen vidare söder utöver Viskadalen

Långt ner i ravinen rinner Husabäcken som består och har ett flertal tillflöden av mindre bäcksystem i landskapet där endast Grytedalsbäcken är namnmärkt på kartor.
Efter jag publiserat del 2 fick jag kännedom att i Husabäcken vandrade förr lax uppför från Viskan i denna bäck. Det skall finnas spår som jag inte upptäckt även en laxtrappa där de fångade laxen i håv när den hoppade. Om det p.g.a torkan och topografiskt idag inte ser ut som detta mycket troligt. Då det i en närliggande bäck Ringebäcken som har förbindelse med Surtan fann jag bäcköring förra året.

 
Nu finns det ingen fisk i Husabäcken men därnere finns ett magnifikt brovalv som få personer sett och varit nere och dessutom inne i den är ännu färre. Kändes det nästan som att gå in i en sarkofag när jag såg något korliknande därinne.

Nu visade det sig inte vara ett korvalv utan mer bokstavligt körvalv jag steg in i som betsår av ett cementblocksvalv som visuellt finns i mitten under bron

Vid varje sida om cementvalvet finns det valv av stenblock som fick mig att fundera varför denna konstruktion. Visade sig ha en naturlig förklaring även om jag faktamässigt inte har bevis för denna teori.

Vägen är 6,5 m bredd och p.g.a ravinen som har ett djup på ca 10 m lägre ner finns det varje sida vallar som bör vara i samma bredd som vägen som är den äldsta byggdes på 1700-talet och denna togs ur bruk i slutet på 1930 – talet Har de förstärkt brovalvet på den delen som ligger direkt under vägen någon gång innan vägen togs ur trafik. ( Jag såg ingen datering som annars var vanligt förr de som utförde jobbet gjorde ofta i cementen)

Imorgon söker jag nya spår av Riksväg 41 eller väg 106 visar sig också hetta "Landswäg N:o1" lägre upp mot Skene fanns det annat som tilldrog min uppmärksamhet och senare i veckan kommer ett besök vid ett av de andra brovalven som finns utmed Riksväg 41 eller väg 106 visar sig också hetta "Landswäg N:o1"

Riksväg 41 eller väg 106 visar sig också hetta "Landswäg N:o1" Av den gamla vägen finns idag genom Berghem:s by två ställen kvar och två till hittar vi utanför byn när vi färdas mot Skene där det syns att här har den gamla riksvägen gått har jag besökt två sträcker där tydliga spår syns då det finns brovalv som är så höga att det går att gå raklång i denna då valvet är ca 2 m i höjd. Bredden är inte mätt. Men som synes det är rejäla stenblock som den är byggd av

Första brovalvet hittar vi mellan Ekebacken och Syltered och där går även den nya vägen parallellt är denna dold under stora delar av året p.g.a grönska.

"Gamla Landsvägen som före år 1712 lupit genom orten från Halland till Skara" gick på södra sidan Viskan.

Vidare heter det: "Nu följer att beskrifva Nu warande Landswägar". 1:0 Istället för den gamla Landswägen förbi Örestens Kongs gård lät General Anders Sparfeldt, landshöfdingen i Elfsborgs Län (bodde "mästa delen" på frälsehemmanet Högenhult, Horred) emellan år 1712 och 1716 i samråd med Landshöfdingen i Halland, Axel Faltsberg anlägga en alldeles ny Landswäg som från Åhs Kyrcka nu har sin sträckning genom Wedige, Horred och från Sundholmen löper utmed norra sidan af Wiska å till Hulatorps By, Kihla hemman, Berghems Kyrcka, Syltered och Dala mot Skene".

Så berättas om den äldsta vägen mellan Varberg-Borås på norra sidan av Viskan i Berghem och som då hade beteckningen Landswäg N:o 1 och "beskrifne Lands wägar äro lagl. Mätte och delte härads boerne emillan samt med mile och Fjärdings stolpar af Sten försedde i Marks härad åren 1770 och 1771".

Vägverket fanns inte utan sockenborna fick själva sköta vägunderhållet. De s.k väghållningsstenarna talade om vilka gårdar som underhöll vägsträckan. Några delsträckor finns kvar i Berghem som samfällda vägar. Bäckängsvägen till Berghemsskolan och Åkrabäcksvägen är numera asfalterade. När man kommer till Dala är Landswäg N:o1 fortfarande en grusväg som den alltid varit. Vid Ekelund och i Bastedal finns vägräcken kvar av stengardister med järnrör överst, där vägen går genom ravinen med stentrumma över Bäcken som den kallats. Varför det inte står Dalabäcken på kartan undrar jag över. Dahla by sträcker sig från bergen i norr ner till Viskans strandlinje och är omnämnt 1419 vid gårdsköp av frälsejord.

Notera de två sista korten liknar det som det finns ett korhus eller sarkofag eller så är det ett annat valvtyp till detta återkommer vi till i ett eget inlägg vad detta kan bero på och att Riksväg 41 eller väg 106 visar sig också hetta "Landswäg N:o1"   

En återvändare gör ett nytt besök på vägen som förr hette väg 106 och finns beskriven på Berghems byalags hemsida

Den äldsta som följde landskapets linjer och tog minst av åkermark byggdes på 1700-talet, den andra som fick fler raksträckor var färdig i slutet av 1930-talet

Platsen det en gång begav sig har det inte körts några fordon här på många år och senaste gästen kunde likaväl varit någon annan än jag tänker jag som besökare Vem är det som klampar på min bro fast visan är kanske såhär Vem är det som trippar på min bro? skrek trollet. – Åh, det är minsta bocken Bruse, sa bocken med sin ljusa röst. Jag ska till sätern och äta mig fet. – Nu kommer ...

P.g.a den torka som detta år gjort sig påmind är många av våra vattendrag nästa tomma med vatten kunde jag lätt ta mig fram torrskodd och fotografera omgivning som idag är tämligen svårtillgänglig p.g.a den är inbädd i grönska och p.g.a biotop skydd.

Finns det en värld och brovalv som få kanske sett eller varit i dess närhet