Vid vårt besök på häxberget blev det en kuslig uppenbarelse 

Vad är det vi får se där strax innan vi kommer fram någon har eldat. Knappast inte grillning när vi ser vad som fanns i askan samtidigt notera vi det är rent kring platsen utöver glassplitter eller var det plastrester samt fiberull

Häxprocessen i Torsåker var en rättsprocess i Torsåkers socken i Ångermanland. Det var den största häxprocessen under häxhysterin Det stora oväsendet 1668–1676, och den mest omfattande häxprocessen någonsin i Sverige
 
År 1674 hade den häxhysteri, som lett till häxprocesser i flera landskap sedan målet mot Märet Jonsdotter i Lillhärdal 1668, nått Ångermanland. Den 15 oktober 1674 började en rättegång på gästgivaregården i Hammar i Torsåkers pastorat. Ett sjuttiotal sockenbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs stod anklagade för häxeri. En av de mest drivande personerna bakom häxprocesserna var prästen Laurentius Hornaeus.

Anklagelsen gällde utövande av trolldom och bortförande av barn till Blåkulla. Totalt halshöggs och brändes 71 personer den 1 juni 1675. 65 var kvinnor (var femte kvinna i Torsåkers pastorat), 2 var män och 4 var pojkar. Enligt vissa källor avrättades 9 personer redan den 28 mars och resterande 62, den 1 juni på Häxberget i nuvarande Kramfors kommun för påstådda blåkullafärder och sexuellt samliv tillsammans med djävulen.

Det är Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid som genomfördes med stöd av gällande lagstiftning. Totalt avrättades cirka 300 människor för trolldom i Sverige under häxjakten 1668–1676. Ytterligare ett hundratal blev anklagade och dömda till lägre straff. Först sedan barnvittnenas opålitlighet hade avslöjats under processerna i Stockholm 1676 avtog häxprocesserna.

Först 1779 avskaffades straffet för trolldom i lagboken.

Känns lite som en milstolpe och ett besök vid minnesmärket Ådalen 31 en händelse som etsat sig fast i minnet hos de flesta oavsett politisk åsikt.

En symbol över åsiktsfrihet och även mot yttranderätten.

Visade sig överheten slår ner den på det grymmaste sättet och som fortvarande förekommer än i vår vardag.

Kanske inte här i vårt land men tvärs över Östersjön sker idag liknande övergrepp 

Ett besök i Stensjöby var lite som att komma hem på något sätt fast det var på andra sidan det småländska höglandet jag var och själv uppväxt på den västra sidan av Småland fanns det likheter som fick mig att bli för stunden gripen av platsen och omgivningen. Skall försöka förmedla mina tankar samtidigt som jag visar foton jag tog vid besöket under veckan börjar jag med den officiella delen som finns på webben om byn 

En välbevarad ålderdomlig by i Döderhults socken,. Under veckan kommer jag att vi nära Oskarshamn. Med sina röda stugor, små inägor, beteshagar och ändlösa gärdesgårdar ger byn en föreställning om gamla tiders jordbruk i den småländska skogsbygden. Husdjur av gamla raser förstärker bilden. Detta är både Vilhelm Mobergs och Astrid Lindgrens landskap, flera scener ur Barnen i Bullerbyn är tagna i kulturlandskapet och vid sjön Stärringen. 

 
Byn Stensjö nämns för första gången i skrift 1351 – Stenzöö, ”den steniga ön”. Namnet får sin förklaring om man tittar på hur landskapet såg ut innan bäckar och andra vattendrag dikades ut för att ge odlingsmark. Den äldsta kartan över Stensjö är från 1709. Hela Stensjö ägdes då av Wendela Hammarskjöld och brukades av en arrendator. När storskiftet genomfördes 1815–1816 fanns det fem ägare, men skiftet ledde till en tvist, som blev orsaken till att nästa reform, laga skiftet 1850, inte genomfördes här. Tack vare det fick alla gårdar ligga kvar i byn i stället för att flyttas ut. 

   

Byn hölls inom samma släkt från början av 1700-talet till 1960 – i sju generationer. När byn var som störst hade den 176 invånare. På 1940-talet blev jordbruket mindre lönsamt och byns öppna marker växte igen. 1945 och 1951 lades byns två sista jordbruk ner. Men en av dem som var född i byn – Erik Stensiö, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet – lyckades skapa ett intresse för byn så att den unika miljön kunde räddas. Större delen av byn köptes in 1963 av Vitterhetsakademien, med hjälp av en frikostig donation från Gunvor och Josef Anérs stiftelse.

Som en bit levande historia finns nu det restaurerade Stensjö. Arbetet tog trettio år och det är den mest omfattande restaurering av ett kulturlandskap som någonsin gjorts i Sverige. I dag pågår underhållet hela tiden och marken hävdas genom bete och åkerbruk precis som i en levande by. Jordbruket är så långt möjligt ekologiskt. Det utgår från gamla traditioner men bedrivs med moderna maskiner. I byns hagmarker betar ryafår och hornlösa rödkulliga kor och vid hönshuset pickar skånska blommehöns. Här kan man vandra omkring och njuta av årstidernas växlingar. Det gamla kulturlandskapet med sin unika mångfald av växter och djur förs vidare till nya generationer.

Att det funnits en skjutbana i Berghem var mig okänt fram till för något år sedan när en granne plötsligt berättade hur han och andra pojkar i grannskapet brukade smygskjuta på denna bana förr.
 

Detta måste varit på 40 – 50 talet men om det var regelbundet då som den användes eller den var sporadiskt som den användes frågade jag aldrig. Skogen som växer i området skvallrar lite om att den var nog på avveckling stadiet.
 

 
Själv hade de inga bössor men det hände ibland att någon av de äldre skyttarna inte tog hem bössan utan satte den i ett skjul och det kunde även finnas ammunition liggande där inne. Nyfikna som barn är och visste hur en bössa fungera så laddades det och sköts också i smyg.
   
Sen fall skjutbanan i glömska och skogen tog över. Den äldre generation minns var den låg men för oss yngre så är det nästan mer av en händelse som det går att hitta den idag.

       
Själva banan är svår men själva skjutvallen den är nästan komplett och platsen är faktiskt uppstädad och i princip komplett att bara skicka upp tavlorna i skyn Det är en bastant skjutvall och gjutna markörgrop

Bakom gropen en fantastisk utsiktsplats men vad det är för stag som sitter där vet jag inte. Kan vara ettt stag där de ev hissade upp flagga om det var klart att skjuta

Vän av ordning tycker kanske att platsen är välstädad för att varit bortglömd så stämmer nog detta. Finns de som verkar varit här tidigare och plockat bort pinnar/skräp som synes.
Fast platsen ligger skyddad också bakom skjutvallen och framför berget och Hembygdsföreningen har planer på att förbättra möjligheten att hitta platsen som dock ligger på privat mark så skall du också ut och leta efter den. Respektera allemansrätten och skräpa inte ner.

Utvecklingen går fort brukar det sägas men har den gjort detta egentligen när vi tänker efter. Denna notis stod att läsa i husorganet för 50 år sedan och det tog 50 år innan det blev som de förutspådde 

Berghemmaren ute på arkeologiska utflykter efter att läst husorganet tog kameran och dokumenterade 

 

 

 

 

De arkeologiska utgrävningarna mellan Skene och Berghem går in på sista veckan och ännu fler fynd av eldplatser hittade. Fick känna på askan som är kanske flera tusental år finfördelas när jag fick känna på denna.

     
Dagens mest markanta fynd måste var ett större mörkt område som är ovalt och 2,5 m långt som jordprover tog för analys