Årets första picknick och ett besök på Seatons kulle med dess vackra utsikt är värt fler besök när våren är kommen var den långt ifrån kommen ännu.

Några blommor gick inte att upptäcka och fågelsång nästan obefintlig trodde vi dock att få se några fågelsträck då sjösystemet borde vara bra orienteringsmärken såg upptäckte jag inga sträck.

Isen ligger mestadels fortvarande kvar på sjöarna. Vi var inte de första gästerna som besökt kulle och trott kommunen har satt ut ett flertal sopkärl verkar inte besökarna sett dessa.

Dessutom är det ett naturreservat finns restriktioner var vi får göra och inte göra är grillning ganska allmänt förekommande. Fast har somliga konsumerat en viss mängd är det inget försvar hur de elda och med vad.

Detta är ett tydligt bevis att alkohol haltiga drycker sätter ner krafterna för efteråt orkar ingen bära hem burkarna. Eller tror de som släckt törsten slängt burkarna på elden att den även skulle släcka elden som den släkt törsten.

Hyltenäs kulle

Mellan Öresjöarna och Tolken reser sig Hyltenäs kulle majestätiskt ur det vackra landskapet. Från toppen av kullen är utsikten över Marks täta skogar och glittrande vattendrag fantastisk. Köpmannen George Seaton byggde i början av 1900-talet ett jaktslott på kullens topp. Avnjut picknickkorgen vid bänkarna på stenbalustraderna vid slottsruinen där utsikten är enorm. I en paviljong kan du se en bildutställning om bygget och livet på slottet. Längs kullens fot löper en promenadslinga alldeles vid vattenkanten. På våren växer här rikligt med blåsippor och vitsippor och gör promenaden än mer njutbar.

Slottsherren George Seaton

Köpmannen George Seaton byggde här sitt ståtliga jaktslott i början av 1900-talet. Slottet hade dåtidens alla moderniteter och här levde man ett sorglöst liv med jakter på godset och storslagna fester. Sagan blev dock kort. Redan 1923 totalförstördes slottet i en brand och återuppbyggdes aldrig.

Naturreservatet

Sedan 1974 är Hyltenäs kulle naturreservat. Reservatet utgörs av den nästan 100 meter höga kullen mellan Västra och Östra Öresjön. Kullen omges av stora rasbranter, bevuxna med lövskog i vilken ek, hassel, björk och rönn dominerar. Blåbärsris och harsyra är de vanligaste markväxterna, men på somliga ställen träffar man på skogsbingel och i de täta hasselbestånden finns det gott om blåsippor. En vacker lindallé, planterad på George Seatons tid, leder in i naturreservatet. Uppe på platån förekommer en del planterade men nu förvildade växter som liguster, spireaarter, sykomorlönn och kastanj.

Fågellivet gynnas av en lövrik rasbrantvegetation. Man ser ofta småfåglar som bofink, koltrast, gulsångare, trädgårdssångare och svarthätta. Reservatsskötseln syftar till att göra området så lättillgängligt och attraktivt som möjligt för besökarna. Vandringsleder har dragits runt kullen och även från kullens krön norrut ner till sundet mellan Östra och Västra Öresjön.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...