Namnet maskros började användas först på 1800-talet, innan dess hade växten många namn. Bland annat kallades den lejontand, kopiss (Västergötland), skallnacke (Östergötland), monkhuvud (Dalsland) och smörblomster (Österbotten i nuvarande Finland). Enligt gammal folktro skyddade maskrosor mot häxor och troll.
  

Maskros betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.
Roten innehåller ca 23 % kolhydrater, och kan ätas efter 15 minuters kokning. För att få bort bitter smak bör man skala roten och urlaka den i vatten under en dag, innan den kokas.
 
Maskrosor (Taraxacum) är biologiskt ett släkte i familj Korgblommiga växter besläktad med kål än med sallat. Betraktas vanligen som ett ogräs, men bladen är ätbara. I Norden omfattar släktet mer än 900 arter. Maskrosor behöver ingen närmare beskrivning, den är välkänd av alla sedan barnsben.

Läs mer 
Maskrosen är en oönskad gäst i gräsmattan – men en riktig nyttoväxt ur medicinsk synvinkel. Maskrosen innehåller bitterämnet taraxacin och är bland annat urindrivande, aptitretande och underlättar matsmältningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra pelargoner har trivts i sommar och detta är nog hustrun förtjänst för han har gett de lite extra näring allt som ofta              ...

Det är många som hittar till våra frö automater och vi får fylla på varannandag för de är glupska de små liven. Men du skall veta de ger oss sådan glädje tillbaka                          ...

koltrasten och en hungrig             

Detta brukar vi säga om dessa ihåliga träd någon dricka hittar vi hittar vi inte. Kanske p.g.a. det var någon figur som stod bredvid, men det var kanske moder natur och fantasin som spelar ett spratt      ...

Vatten i våra små vattendrag är mycket sparsamt och det är bara små pölar som går att finna om man tittar noga     ...