Intressant Inga politiska partier står på barrikaderna utan det är organisationer och enskilda medborgare som hörs. Kan detta beror på att ändamålet helga medel.
27 organisationer: Stoppa höjningen av högkostnadsskyddet

Många av våra medlemmar våndas över att högkostnadsskyddet för läkemedel kan komma att försämras kraftigt den 1 juli i år.

Hushållsekonomin är redan körd i botten för stora grupper, därför måste vi stoppa förslaget.

Regeringen vill att folk ska betala en högre egenavgift inom högkostnadsskyddet för läkemedel. Det väcker oro och uppgivenhet i stora befolkningsgrupper.

Vi som arbetar med kroniskt sjuka, pensionärer och människor med funktionsnedsättning har fått många kommentarer i sociala medier, samtal och mejl där människor undrar hur de ska få ihop sin ekonomi framöver.

Det är studenten som skriver att en stor andel av CSN-bidraget går direkt till mediciner och andra omkostnader för flera diagnoser. Det är den medelålders kvinnan som måste leva på sjukersättning och som förtvivlat berättar om hur olika kostnader staplas på varandra.

Och så har vi pensionären med garantipension som ängslas över hushållsekonomin, dyrare mat, högre hyra och som lök på laxen; ökade kostnader för medicin.

Regeringens förslag innebär att kostnadstaket för högkostnadsskyddet för läkemedel höjs från 2 900 kronor till 3 800 kronor utifrån 2025 års prisbasbelopp. Beloppen inom den så kallade högkostnadstrappan höjs också i varje steg.

Dessutom ändras det första trappsteget så att patienten betalar 75 procent, i stället för 50 procent, av kostnaden i det intervallet.

Sammantaget beräknas avgifterna som den enskilde som mest kan behöva betala öka med 900 kronor under en tolvmånadersperiod.

En knapp tusenlapp kan tyckas lite, men det är mycket pengar för den som inga pengar har när det allra nödvändigaste är betalt. Medlemmar vittnar om hur de redan i dag måste avstå från nya vinterskor och vinterjacka eller att de tvingas välja mellan kurslitteratur och medicin.

Samtidigt visar en granskning som Dagens Nyheter har gjort av hushållens privatekonomi att flera grupper kommer att gå back ekonomiskt under 2025, jämfört med 2024.

En garantipensionär i hyresrätt kommer att gå 70 kronor back i månaden. Studenter i studentboende går 33 kronor back och personer som är arbetslösa får räkna med 450 kronor mindre i plånboken per månad under 2025.

Utöver detta har många varor och tjänster blivit avsevärt dyrare på grund av de senaste årens inflation. Matpriserna har till exempel gått upp med cirka 25 procent sedan 2022, enligt en ny rapport från Matpriskollen.

Kostnadsökningarna kanske kan vara hanterbara en och en. Men när man lägger ihop dem och adderar en sämre hushållsekonomi kan resultatet bli förödande.

Varifrån ska pengarna tas, undrar den ensamstående trebarnsmamman som måste ha läkemedel mot sin kroniska sjukdom, men också hjälpmedel, kontinuerliga läkarbesök, transporter samt mat, kläder och allt annat som växande barn behöver.

Efter nödrop från våra medlemmar har vi som företräder olika organisationer och förbund gått samman för att stoppa förslaget om ett försämrat högkostnadsskydd.

Den 17 februari är sista datum för att lämna in remissvar, och just nu pågår bland annat en namninsamling som på bara några timmar fick tusentals namnunderskrifter.

Vår uppgift är att värna om våra medlemmar och alla andra som våndas över den sten på börda som planeras av regeringen. Politikernas uppgift blir att hitta andra lösningar än ett försämrat högkostnadsskydd när samhället måste spara pengar.

Vem har råd att bli/vara sjuk?

 
4295,85 kr för en spruta och du är nödd och tvungen att betala.  
Fått min dom Prostatacancer efter jag åkt ”skytteltrafik” mellan Berghem och Borås lasarett denna höst för provtagning och röntgen och det har strulat titt som tätt när kommunikationen fungerat dåligt bokstavligt så konstateras det nu Prostatacancer.
Som tur finns det botemedel och skall delta i en testgrupp (SPCG-15) där visa skall opereras andra strålas. Detta för att se vilket som är bästa alternativet är målet av detta projekt. Men fick en chock vid hemkomsten och beskedet att hämta ut en spruta på apoteket för provtagning. Den kostar 4295,85 kr. Kom jag onekligen ihåg frågan som min hustru fick på apoteket att de frågade henne en gång om hon har råd att lösa ut sin medicin.  

Allt har sitt pris    
I takt med ökade krämpor och sjukdomar och betalat sjukbesök som kostar specialistsjukvård på SÄS extra så jag kom upp till den gränsen av högkostnadsskydd. Men sen att köpa och lösa ut tabletter för alla krämpor en drar på sig så blir detta kostsamt också, lägg därtill 4295,85 kr för en spruta som är förberedande inför behandling nåddes gränsen kvickt. Så jagfår hoppas behandlingen hinner bli klar till högkostnadsskyddet löper ut.

Så vem har råd i framtiden.
Visst vill jag bli frisk och kan betala och vi har generellt en bra sjukvård när allt fungerar men ibland så har vi några med klåfingriga fingrar som skall in och kluddar. Det ryktas att dessa har privilegium när det gäller sjukvård för de som sitter i riksdagen och regeringen. De har råd med sitt arvode, men vill öka högkostnadsskyddet för läkemedel med 900 kronor till 3800 kronor. Patienten måste också betala 2000 kronor innan det ens börjar gälla för alla övriga.

Så kontentan av detta. Om du fyllt 50 år och inte har gjort det. Gå och ta ett PSA prov NU innan det blir för sent.

Drygt 3 veckor har nu gått eller mer hoppat omkring sedan jag låg där på operationsbordet och byte höftled. En operation som verkar efter omständigheterna gått bra. Hustrun körde mig de 24 milen till Jönköping för ett återbesök för röntgen och borttagning av stygn. Var skönt att ha henne vid sidan och hon fick visserligen vatten på sin kvarn hur jag går på här hemma att hon har haft rätt i mycket. Utan henne så hade det varit svårt för ensam är något en inte vill vara när en blir handikappad  

Sen kan det tyckas att detta borde jag kunnat fått gjort här hemmavid i Skene där det är ca 6 km fram till med röntgen och ortopedi. Men se det gick inte. Så det blev Ryhov först och röntgen och sen Art Clinic för borttagning av stygnen. Med motivering från deras sida att de vill ha full kontroll över det de gjort. 

Dessa tre veckor som gått har det varit ibland pest och kolera när det gäller värken och jag har nog aldrig proppat i mig så många tabletter för att minska på denna. Främst har det varit på nätterna och därmed sen alla omständigheter med att komma upp och ner i sängen. Tur var att hustrun byte sida så gick det bättre för mig men att ändra på sovställning är inte bara så där att byta. Men nu har vi bytt sida på nytt då stygnen är borta så försvann mycket av smärtan då stygnen eller skall vi se detta som häftpistols liknande stygn stramade innan. 
I princip har jag försökt att göra de dagliga sysslorna och det som krävt hjälp har hustrun fått ställa upp och det är detta de kalla samarbete  och är inskrivit i Marks kommun riktlinje för Riktlinjer för biståndshandläggning inom äldreomsorgen
Sammanboende äkta makar måste enligt äktenskapsbalken hjälpa varandra med sysslorna i hemmet. Detta lagkrav är inte skäl att avslå bistånd för personlig omvårdnad. Däremot kan service som till exempel städning avslås om en av makarna kan utföra detta. Kravet för att hjälpa till i hemmet ställer vi även på ogifta sammanboende och hemmaboende barn.

Nu är det julveckan och allvarligt talat jul är inget speciellt längre. Jämfört med när vi hade 6 barn och barnbarnen kom en efter en så var det livat, men idag känns det som en vanlig helg bara att det står en julgran och några tomtar framme. Trotts all tid så finns nu finns det ingen ro till visa saker, intresset är borta och nu får en bara hoppas att efter nyår att det blir lättare att komma ut och fotografera och plocka och dona med saker som blir inte gjorda nu.

Saknar bandyn framförallt nu när jag får åka då kan jag inte detta men det är inte det viktigaste utan det är att jag kommer på fötterna igen. 
Passa på att önska eder alla en god jul.  

Att röka idag är mer eller mindre ute och gör du detta så måste du röka utomhus och helst i skymundan. Förr så rökte vi överallt men i takt med propagandan emot rökning så återstår det snart bara små rökrutor och nu så finns det t.o.m fimpzoner. Har du hört talas om fimpzoner?

Jag hade inte noterat dessa men nu vet jag att Malmö stad blir först i Sverige med att införa detta.

På vår tripp till Kullens fyr fick jag se en sådan och detta kombinerat med en fråga där du som rökare skall svara på en fråga.

Varför inte kan vi få fler att sluta röka dels för sin egen hälsa och andras och sen skulle vi tjäna pengar själva och inte staten som drar in stora pengar i tobaksskatt 

.

Om du blir sjuk utomhus så vill du väl ha hjälp även om det händer utanför ett apotek så kommer de inte ut och hjälper dig. Om det sen skulle handla om Corona måste du gå in på apoteket för där inne finns hjälpen kanske inte mot Corona men invärtes hjälp säljs det massor av skönhetsmedel för utvärtes bruk 

En av våra större apotekskedjor som säljer snart allt annat är mediciner för detta köper vi i livsmedelsbutikerna 

Om vi skall tro krögarna i Göteborg. Denna lapp satt utanför en restaurang som trotts uppmaningen såg igenbommad ut 

Skene lasarett nedsläckt första gången sedan det byggdes 1963 verkar vara ett faktum sedan sista dyngnetrunt avd stängt ned p.g.a Corona och personalen flyttat till Borås var alla lampor nedsläkta i huset igår kl 21,00 när jag passerade lasarettsbyggnaden

SÄS Skene stod klart 1963 och hette från början Skene lasarett. Vid starten hade lasarettet 233 vårdplatser fördelade inom medicin, kirurgi, förlossningsvård och postoperativ vård. Det fanns också röntgenavdelning, operationsavdelning och laboratorium och mottagningar inom medicin och kirurgi. Hittade en artikel från 17 sep, 2003 som kan vara av intresse att läsa

Skene lasarett fyller 40 år - och patienten mår bra

NyheterDet finns fortfarande kyrkor som tar upp kollekt till fonden för Skene lasarett. Och Sven-Olof Carlsson, före detta ledare för kampanjen mot en nedläggning av medicinakuten, får ofta kommentarer när han är och handlar mat. Engagemanget för Skene lasarett är fortfarande levande. Nu fyller sjukhuset 40 år. Jubileet firas torsdag och fredag, 18-19 september.

Det heter ju naturligtvis inte Skene lasarett längre, utan SÄS Skene (Södra Älvsborgs sjukhus). Tiderna har förändrats sedan kampanjen som resulterade i 46 000 namnunderskrifter drog från by till by i Mark och Svenljunga hösten 1999. Då var ett av kraven att Skene lasarett skulle bli en självständig enhet. I dag har den före detta kampanjledaren, tostaredsbon Sven-Olof Carlsson, ändrat åsikt.

- Vi hade inte kunnat få igång specialistverksamheten utan det samarbete som i dag finns inom SÄS, säger han.

Dussinet specialistmottagningar i Skene är ett direkt resultat av denna samverkan.

- I stället för att patienterna måste ge sig ut och resa så får doktorerna åka hit, säger Rachel Tengel, chefsöverläkare och verksamhetschef för medicinkliniken på SÄS Skene.

HN har samlat några av dem som var mest aktiva under de turbulenta åren i Skene lasaretts historia. Sven-Olof Carlsson och Rachel Tengel är två av dem, lasarettsfondens Brita Carlsson och sjukvårdspolitikern Krister Andersson (s) är ytterligare ett par.

Det märks att de svåra åren har svetsat dem samman. De skämtar med varandra och faller ofta varandra i talet.

- Nya kvastar sopar bra, säger ordspråksfantasten Brita Carlsson och syftar på när Krister Anderssons gjorde entré på scenen någon månad före den politiska kraftsamlingen. Plattformen, som den kallades, presenterades av regionens sjukvårdspolitiker med syftet att skapa en positiv och trygg framtid för Skene lasarett.

- Vem som helst hade kunnat ta tag i det där, säger en något generad Krister Andersson.

Men faktum är att han faktiskt, då på hösten 2000, var rätt man för jobbet. Som nybliven ordförande i utförarstyrelsen (numera heter det sjukhusstyrelsen) kunde han ge sig in i arbetet med nya, friska ögon.

Plattformen kom till i samtal med 30-40 personer. Det var viktigt att förankra den i samtliga politiska partier, intresseorganisationer och det lokala näringslivet. Plattformen byggdes med bredd och delaktighet så att ingen senare skulle kunna backa.

- Det var roligt att kunna mejsla ut något sådant vid köksbordet tillsammans med olika människor som alla drog sitt strå till stacken, säger Krister Andersson.

Men det var ett tungt åtagande.

- Det var oerhört jobbigt när vi höll på som mest. Frun och ungarna undrade vad de hade mig till egentligen. Jag var så inne i detta, säger han.

Familjen höll ut och plattformen kunde läggas fram den 20 november det året. Ett heligt löfte som bland annat garanterade fortsatt akutsjukvård på medicinkliniken dygnet runt och en orientering mot utökad specialistsjukvård. För personalen på Skene lasarett blev det början till slutet på den kamp som pågått under så gott som hela 1990-talet. Men att det var så gick nästan inte att förstå.

- Det var så bra att vi på sjukhuset inte trodde att det var sant, säger Rachel Tengel.

- Vi hade blivit besvikna så många gånger tidigare.

En som däremot blev övertygad var Sven-Olof Carlsson. Så fort den politiska kraftsamlingen blev offentlig deklarerade han att aktionsgruppen för Skene lasarett var nedlagd.

Det var på sensommaren dessförinnan, 1999, som gruppen bildades. Medicinakuten var hotad och personalen mådde dåligt av såväl besparingskrav som cirkulerande rykten.

Som aktiv i byalaget i Tostared hade Sven-Olof Carlsson en bas att agera utifrån, och plötsligt var han i färd med att organisera samtliga byalag i Mark och Svenljunga i den största opinionsyttring som bygden någonsin presterat.

Budkavlen gick och folket visade sitt stöd. När kampanjen till slut mynnade ut i en stor demonstration på parkeringen utanför lasarettet var det mäktigt. Men då, när allt pågick för fullt, fanns ingen tid för eftertanke.

- När man är mitt uppe i processen måste man fortsätta. Först efteråt kan man sovra, säger Sven-Olof Carlsson.

För Rachel Tengel och den övriga personalen på lasarettet har stödet från allmänheten betytt oerhört mycket. Lika viktig har gemenskapen med alla medarbetare på lasarettet varit.

- Ibland undrar jag själv hur vi orkade igenom osäkerheten alla de här åren, säger hon.

- Men vi är många som har arbetat ett antal år tillsammans, och med- och motgångar har svetsat oss samman. Det har gett oss styrka. Vi jobbar ju dessutom mitt ibland patienterna och får känna oss behövda. Vi har fått mycket stöd från både patienter och befolkning.

Det svåraste har varit att klara balansen i rollen som verksamhetschef, att både vara lojal mot ledningen och mot patienter och personal. Men också att se kollegor försvinna. Rachel Tengel får tårar i ögonen när hon talar om de som slutade på grund av osäkerheten.

Det är inte svårt att förstå att den politiska kraftsamlingen tycktes för bra för att vara sann i personalens ögon. Men tiden har läkt en del av såren, och i dag finns inte längre några tvivel. I dag kan ju vem som helst se resultatet, här på lasarettet.

Brita Carlsson, som för bygdens folk är liktydig med fonden för Skene lasarett, kan vittna om att patienterna är nöjda med vården på SÄS Skene. Särskilt när de blir undersökta med någon apparat som inköpts för pengar från fonden.

- Då är de så glada att de verkar tro att de ska bli friska direkt, säger hon och skrattar.

Under det dryga decennium som fonden funnits har invånarna i Mark och Svenljunga samlat in mellan 10 och 11 miljoner kronor. Det finns till och med kyrkor i bygden som skänker en del av sin kollekt, och i Kind drar den årliga gökottan in pengar till lasarettet.

Även Brita Carlsson sögs in i engagemanget för lasarettet som vore det förutbestämt.

1990 fick hon en pacemaker inopererad, och när hon skulle skrivas ut skojade personalen om att "nu har du inget att göra på ett tag så nu får du gå ut med listor". En kampanj pågick just då för sjukhusets räkning.

Som ordförande i Skene-Örby hembygdsförening engagerade hon sig själv och sina föreningskamrater. Men namnlistorna kändes otillräckliga.

- Det stoppas ju bara i byrålådan, säger hon.

Tanken att starta en fond för lasarettet fanns i luften och rätt som det var stod Brita Carlsson vid rodret. Nu är hon oupplösligt förknippad med fonden.

På samma sätt som invånarna i Mark och Svenljunga förknippar Brita Carlsson med lasarettsfonden sätts Sven-Olof Carlsson fortfarande i samband med kampanjen hösten 1999.

- När jag är och handlar kommer det ibland fram folk och säger "det där är ju han med Skene lasarett".

Sven-Olof Carlsson tror inte att det kommer att behövas fler aktioner för att skydda sjukhuset nu när plattformen finns. De andra känner sig lika säkra.

- Tack vare den breda politiska förankringen klarar sig SÄS Skene även när det blåser stormar kring andra sjukhus i regionen, säger Krister Andersson.

Rachel kan intyga att personalen i Skene känner sig trygga i dag.

- Stämningen är bra. Vi pratar inte om nedläggningshot längre, som vi under en period diskuterade på varenda kafferast.

MALIN FAGERLIND

0340-62 90 00

redaktionen@hn.se

Eldat med ved sedan 80 -talet och det är väl bara att inse att min glömska ibland  måste bero på detta att jag eldat med ved och slitit och släpat med veden varje år på vedbacken och då andas in bensinångor från motorsågen. Eller så är det någon som tycker vi vedeldade är parasiter i samhället och de gör allt för att det skall bli ännu svårare att vara vedeldade. Det finns de som anser vi skall bara producera el via sol, vind och vattenkraft och värma oss via elledningar. 
 

Skall kanske sälja min ved jag sågat och klyvt för att få några år att leva utan demens eller så chansa då jag har godkänd panna att glömskan beror på annat 

      
Förvisso det är inget fel att utsläpp minskas och att eldstäder skall vara effektiva men ibland alla dessa varningar på vad som är farligt börjar bli överdramatiserat. För det de sa förr att sätt dig i skogen så behöver du inte bry dig detta är livsvarigt då blir man inte gammal för där gäller det att överleva genom att elda med ved.