Solen var där inte, ”pjoddarna” borta likaså, fast gryningsljuset dykt upp visade tiden vara hur led. Även om inte trädgårdsmöblerna var framtagna eller var det nu de sa som ett komihåg hur jag skulle göra med klockan stämde det inte riktigt.
Men plötsligt där jag satt så kom ”pjoddarna” flygandes förvisso inga sparvar men symboliken kom de till det dukade borden när de såg ”husbonnen” sitta där och då visste de att frukostbordet var framdukad.  
Även om tiden är lite ur led nu i några månader så visade det sig att husorganet låg där i brevlådan jag som trott att den kommer inte ut påskdagen och annandagen. Satte jag mig sen vid köksbordet och konstatera att jag inte stod inte på familjenyhetssida fortsatte jag läsa i lugn och ro.
Dagens artikel som fascinerade var en sida om vedeldare och jag kände värmen strömma mot mig. Någon värmande morgonsol lyste inte in genom köksfönstret som brukligt varit vid denna tid läsa vad som hänt igår.
Men upp stiger solen nu på himmeln och påsken dessutom en kristen helg tänker jag på en uppstående Jesus som vakna upp och möts av två kvinnor om jag inte minns fel som fick i uppdrag att gå ut och tala om att jag är uppstånden. Kan jag inte låta bli att filosofera lite om varför just kvinnor kan det symboliskt också vara så att männen de svek honom men kvinnan stod vid hans sida och förde ut budskapet att han lever. Men detta skall jag inte fördjupa mig i men tanken finns där plötsligt.

På morgon hörde jag läte av en rovfågel en Sparv eller Duvhök men var osäker. Fick jag lite av en aha upplevelse och blev ännu mer extraherad av att få se på ca 300 m avstånd högt uppe i en Tall något vitspräckligt sitta och spana nu på kvällskvisten.
Hann få fram kikaren och nog såg den större ut än en sparvhök och när den sen lyfter och snabbt försvinner in i granskogen lutar det åt Duvhöken en hona. Det var ett brett vingspann och en brunaktig rygg som enligt min fågelbok överensstämmer med Duvhöks hona
Annars hade jag några timmar tidigare trodde jag fått se ”pricken över det mesta” inträffa framför mig där ute på farstutrappan.
Harpest och rävskabb har härjat här omkring och både Hare och Räv försvann från min omgivning för flera år sedan. Blev min glädje stor då jag för någon vecka sedan fick se harspår här och i eftermiddag fick jag se en till synes frisk Räv hoppades mellan rotvältor och stenar ca 200 m ifrån min observationsplats. Dessutom i solskenet var det som pälsen glödde i solskenet.

Artrikedomen kring  mina fågelautomater i vinter har varit mångfaldig kan jag lugnt påstå. Inga Kanariefåglar men denna färprakt fick mina tankar att sväva lite åt detta hållet när jag ser alla dessa färgblandningar på mina "pjoddar" som kommer på besök framför mig på farstutrappan.

Blåmesar, talgoxar

Hackspettar.

Stjärtmesar 

Domherre.

Koltrast

Sidensvans

Rödhake.

Svartmes

Den ena efter den andra och mer färggrannare går mina assignationer mot kanariefåglar

men dessa tillhör inte vinterfåglar ute i det fria.

Blir jag kluven i vilken är vilken egentligen som kommer på besök.

Gulsparvar, grönfink eller kanske grönsiskor.

Nötvecka annan nöt att knäcka och väcker tankar kring de där trädkryparna.

Trädkryparen, om den kryper på marken är det då en trädgårdskrypare?

Dessutom så har det varit besök av Skator, Nötskrika, Sparvhök och kanske någon annan som i hastigheten inte fastnat vaken i minnet eller på kameran

Många buskisspelare och skickliga flygaress.

Det sägs att antal Blåmesar minskat i Sverige, inte hos mig är vimlar det om dessa och de sitter talrika så jag kan som psalmen inte räkna de alla.   
Det är inte bara Blåmesar utan även andra fåglar Talgoxar, Hackspett. Koltrast och det är svårt att bara hänga med vilka det är när jag sveper min lilla kamera för att filma får filmen inte överstiga 30 sekunder eller max 100 Mb.
Då för jag problem med att uppdatera och sända de vidare via webben när jag sitter med 2,5 Mb uppkoppling och mer går inte att klämma ut här på vischan.

Vårdagjämning och ute på farstutrappan känns det inget vidare att sitta i snålblåsten. Har det dock inte varit tomt där ute med gäster.  
Fångade dagen genom fönsterrutan på mina två fågelstationsautomater.  
Kunde jag sitta inne i stugvärmen och studera dem.  
Där den ena mina ”pjoddar” nu rensar allt som finns att tillgå och på den andra äter de tabberass varje dag.
 

Jag fyller på med ca 4 liter strimlande solrosfrö   som går åt som smör på en dag eller så är det p.g.a volym en är större på strimlade än de svarta som det tar upp till 3 dagar att äta tabberass på.  
Eller så är det at jag har fler ”pjoddar” vid min fågelautomat då jag tvingats dra ner på matningen då boa har slut på fågelfrö.  

Dessutom kan jag påstå att jag har fjädrar i riset.  

"Det är naturligt att allteftersom katastrofen synts rycka närmare" gäller det att vara förbered, men hur är det med den egentligen, lever vi mer för dagen och det där som mediorna och SMHI skapar bara en tillfällig krissituation som snart försvinner eller blåses av.

Var och en har olika uppfattningar men stora svarta rubriker i tidningarna har under flera dagar varnat för oväder i vårt land kraftiga vindar och upp till 30 cm snö. Ibland så känns detta lite nyhetstorka och det framställs gäller hela detta avlånga land samtidigt. Så hade ovädret igår krympt landet till Götaland och sen visar de bilder på tv från Stockholm där någon uttala sig att då kan jag inte plocka ut motorcykeln. Vilka storstads problem de har. 
Dagen till ära är det vårdaggämning och våren har konkurrans med kung Bore som håller oss i sitt grep då den metrologiska våren nog tagit time out.

Kämpar mina krokusar här utanför mot kylan och om de lever eller de är frystorkade återstår att se i framtiden. Någon mer snö har det inte kommit. Ute på gräsmattan ligger den gamla snön kvar och ute på fälten där lyser snö fortvarande med sin frånvaro.
  Visserligen så stämmer blåsten och det är minus 5 lär energilampan få kämpa om den dyker upp på en gråmulen himmel.
Katterna tog svängen runt husknuten snabbt och in för frukost och sen sover de till middag på sina favoritplatser.  
Fast de verkar lite rastlösa och byter platser hela tiden, stolen, golvet, sängen, fönsterbrädan och ibland en sväng för en fika vid matskålen.

 
Där ute var det tabberass återigen efter gårdagens kalas och 8 koltrastar satt och letade ibland smulorna på marken. Nu är det påfyllt men det börjar bli tabberass i mitt förråd och i butiken var det tabberass igår på fågelfrö. Att min fågelmatning är populär har jag märkt och 6 Sidensvansar dök upp idag på nytt har antalet koltrastar ökat i vinter med 2 har antalet sidensvansar minskat lika mycket. Skatorna har fått konkurrans med Nötskrikan. Men främst är det Blåmes, Stjärtmes, Svartmes, Talgoxe, gulsparv och Hackspett som dominera just nu. Talltitan, Domherre, Bofink, rödhake, gärdsmyr, trädkryparen kommer då och då.  Kanske missat någon också som inte fastnat vaken på kort eller i mitt minne.
På radion hörs det rapporter om ovädret. Tåg- och busstrafik har ställts in i delar av Skåne och det blåser rejält i sydligaste delarna av Sverige. Ute vid kusten påverkas trafiken och på radio 7 sitter en programledare och ironisera sig över var som behövs om det blir krisläge och vad ett skafferi bör innehålla låter hen som en bortskämd snorunge ”det tycker jag inte om”
Sveriges beredskap är god sa de när världskriget inleddes och facit visade sig bara vara ett luftskepp i princip. För 2 månader sedan varnade ÖB för att Sverige kan försvara sig en vecka mot anfallande fiende. Idag räcker det med ett oväder och strömmen går så sitter befolkning verkligen i en krissituation och efter en dag fryser vi och de flesta mediorna fungerar inte. Sverige beredskap existera inte för att vi inte tror den drabbas oss för det är bara något som händer någon annanstans inte där vi bor.

Var har den egentligen med min farstutrappa att göra. Bildmässigt inte mycket, men sen kan jag inte låta bli att tänka att det är en fotoutställning jag har framför mig dagligen och visst skulle jag kunna göra fotokonst av detta och ställa ut.
Elisabeth Ohlson Wallin ställer ut några av sina fotografier som är uppmärksammade tabubelagda och berör känsliga ämnen i samhället.
Samtidigt på Rydal fanns det också en annan fotoutställning av Per Blanck ”Ån – reflektioner” naturbilder hämtade från vattendrag som dagen till ära fick draghjälp sista dagen den visades.
Foto från en å som skall skapar reflektioner kring, visst fanns det fantastiska bildmässigt, fanns de jag inte blev imponerad av. Funderade på själv skulle jag inte ens lägga ut dessa på min blogg eller facebook. Fast å andra sidan jag kanske inte begriper mig på konst och har förutsatta meningar om vad konst och vackra bilder är för något.
Om mitt självförtroende skulle få en kick eller det skulle gå ner i botten fullständigt vet jag inte i förväg. Jag skulle kanske också kunna göra det samma. Det är en massa om och om bara. Bättre kamera först kanske, bättre dator med bättre program. Så det fanns möjligheten att redigera och fixa skulle jag också kunna skapa fotokonst. Nog skulle jag kunna skapa något provocerande om det är detta som behövs för att skapa rabalder för det verkar som en konstnär blir stor först när den sticker ut från mängden.

Tillbaka till Elisabeth Ohlson Wallin utställning Alla bilder är inte provocerande men självklart de som är det inte konstigt dessa skapat en diskussion kring dem också. Att hon invigningstalade framför en kanske bekräfta det många ser henne som en provokatör.
 
Blir provocerad av några av bilderna då de ställer gamla förebilder på sin spets och jämförelsen blir absurd. Kanske jag måste sätta in fotona i ett annat samhang och veta bakgrunden och se bilder från en annan synvinkel jag aldrig tänkt mig är också en verklighet även om bilder är satir som slår högt upp en sida vi kanske själva tänkt men inte våga ge uttryck för.  

Men vi får också se en annan fotokonst av henne där fotografiet kring livet säger så mycket mer. Fast kring dessa blir det ingen större publicitet kring i mediorna. Går det faktiskt att skyndsamt hoppa över det hen inte tycker om och titta på det som är mer passeligt. Ingen entré avgift så ingen säga att de inte fått valuta för pengarna som de inte lagt ut.
Strongt gjort av Marks Kommun att upplåta lokalerna till denna utställning och som hon själv gjorde antydan om att för några år sedan hade denna skapat rabalder. Själv såg jag Ecco homo utställningen i Gbg. Då kryllade det av demonstranter och poliser. Relativt många besökande kanske ett hundratal när portarna öppnades, men ibland dessa såg jag inga demonstranter. Men två poliser var där när dörrarna öppnade och lite ironiskt de körde när jag åkte därifrån.

Om det är mitt kaffe på farstutrappan som tilldrar besök i min omgivning får var och en tvista om.

Men först så kom Jösse Hare på besök.

När jag var ute för en påtår då hör jag en ny gäst Duvan.

Nu såg jag inte den inte och ljudet var ganska lågmält och ljudet hördes bara en enda gång. Det kan mycket väl vara en stamgäst i Sverige häckar fyra olika arter av duva är nog ringduvan och tamduva vanligast och i senaste fågelräkning av vinterfåglar inrapporterades ca 11 0000 duvor.
Nu kan det det varit en skogsduva istället så nästa gång jag sitter där ute får jag spänna mina öron på helspänn och lyssna om det låter kuttrar som "ko-ko-koo, kåå-kåå eller det är ett kort "hu", som ofta upprepas.
Oavsett duva eller ljudet från dessa, tillhör de naturens skådespel som utspelas framför mig på farstutrappan och förhoppningsvisst kommer fler aha ögonblick och det gäller att vara hörsam.