43 år sedan träffade jag sundet pärla och vi tog båten över sundet. Hennes gröna klänning ser jag framför mig varje dag som dolde en skönhet som jag lätt mig förföras av och fortvarande har henne kär.

Låten som vi förknippa dagen till ära är denna som var Sveriges bidrag i Eurovision finalen och den fick två poäng denna afton

 ”Man känner sig som en andra klassens medborgare” Skam över digital okunskap: saxat från HD 

I dag ångrar Eva, 64, att hon inte gick datorkursen som jobbet erbjöd för 35 år sedan. Samhällets snabba digitalisering har fått henne att känna ett allt större utanförskap.
– Det här teknikhelvetet är hemskt. Man skäms och känner sig som en andra klassens medborgare, säger hon.

En miljon svenskar bedöms befinna sig i ett digitalt utanförskap. Bland de äldsta medborgarna tycker många att digitaliseringen av samhället har försvårat tillvaron. (Personen på bilden förekommer inte i texten.)Bild: Britt-Mari Olsson

Skånska Eva gick tidigt i pension. Under sitt yrkesverksamma liv arbetade hon aldrig med datorer.

– Nej, jag har alltid haft praktiska arbeten och har aldrig suttit vid ett skrivbord.

När hon var i trettioårsåldern fick hon ändå möjlighet till utbildning av sin dåvarande arbetsgivare, men tackade nej. Hon behövde inte några digitala färdigheter i jobbet och såg heller inte någon nytta med det i privatlivet.

– Då var det nytt, men jag trodde inte att det var något kommande. Det har jag ångrat många gånger, för då var jag ung och hade energi till sådant här. Nu har jag kommit på efterkälken. Sätter jag mig framför en dator blir det helt blankt i hjärnan.

För omkring tio år sedan började det bli besvärligt att sakna kunskaper på området, förklarar Eva.

– Allt mer skulle skötas via datorn. I dag hänvisas man till nätet hela tiden. Och det kommer hela tiden något nytt som alla förväntas greppa. Man blir svarslös och vågar inte avslöja att man inte vet hur det fungerar av rädsla för hur folk ska reagera.

Hon beskriver hur skamkänslorna blivit allt djupare med tiden.

– Jag är född på 50-talet och förväntas fixa detta. Om jag hade sagt hur det är hade människor kanske varit hjälpsamma, men jag är rädd att de ska tycka att jag är ointelligent. Nu lever jag istället i en lögn.

Eva har en dator, men använder den mycket sparsamt. Hon kan söka efter information, men har exempelvis inget mejlkonto.

– Jag kan fixa ekonomin. En banktjänsteman tog sig tid en gång och lärde oss hur man betalar räkningar digitalt. Men vi har fortfarande bankdosa och pappersfakturor. Snart fungerar väl inte det längre.

Coronapandemin har gjort tillvaron ännu svårare för dem som saknar digital kompetens. Eva skulle gärna ta del av den samhällsservice som i allt högre utsträckning finns på nätet. Särskilt de digitala vårdtjänsterna. Om hon bara visste hur.

– Det hade underlättat, men jag kan inte lära mig allt själv.

Det bästa hade varit om någon ung person, som är lugn och har tålamod, kunde sitta med mig några dagar.

För ett år sedan anmälde sig Eva till en datorkurs hos ett studieförbund, men den blev en besvikelse. Den var för kort och för dålig, tycker hon.

– Det var meningslöst. När jag kom hem och satte mig framför datorn hade jag glömt hur jag skulle göra. Jag skulle vilja ha en intensivkurs och verkligen nöta in det. Det bästa hade varit om någon ung person, som är lugn och har tålamod, kunde sitta med mig några dagar och lära mig hur allt fungerar. Men hur hittar man en sådan person?

När Skånetrafiken införde sitt nya betalsystem uppmanades äldre som hade problem med mobilappen att ta hjälp av barn och barnbarn. Eva reagerade starkt på trafikdirektörens uttalande trots att hon själv nästan aldrig åker kollektivt och inte var direkt drabbad.

– Jag har inga barn och upplevde det därför som kränkande, säger hon. Det var som ett slag i magen.

Evas jämnåriga vänner har hängt med bättre i den digitala utvecklingen, men inte ens för dem vågar hon erkänna sina kunskapsluckor.

– När vi ses lägger alla upp sina mobiltelefoner på bordet, alla utom jag. Men ingen har reagerat på det. Jag hör hur det plingar hit och dit, och tänker: ”Vad är det som är så intressant?”

De smarta telefonerna ger tillgång till en mängd funktioner och tjänster, men för den som saknar grundläggande digital kompetens kan de vara svåra eller omöjliga att använda.

Hon har haft en mobiltelefon av äldre modell i ett tiotal år, men fick nyligen en smart telefon av sin man. Hittills har hon lärt sig att ringa med den och prövat att skicka sms.

– I dag bygger allting på att du har en smart telefon. Det verkar användbart och känns lite roligare än en dator, men jag tycker det är jättesvårt.

Eva är helt ointresserad av nätshopping och har aldrig bokat en resa eller biljetter via nätet. Hon tycker att digitala betalningar känns osäkra.

Hon är fullt nöjd med tablå-tv, traditionell radio och papperstidning. Sociala medier är hon inte alls insatt i. Streamad film, e-böcker och musiktjänster på nätet är inget hon saknat.

Men det finns andra funktioner i mobilen som börjar bli svåra att klara sig utan, menar hon. Som parkeringsappar och betalning via Swish.

Hon kände igen sig otroligt väl i SVT:s serie ”Seniorsurfarna” där Marianne Mörck, Björn Hellberg, Claes Malmberg och Ewa Fröling drillades i digitala färdigheter av programledaren Kattis Ahlström.

– Programmet var verkligen mitt i prick. När till och med Björn Hellberg som är så begåvad tycker att det är svårt så känner man sig inte lika dum. Men jag önskar att man kunnat lära sig mer som tittare också.

Jag vill hålla på med annat och inte ägna min tid åt att lära mig detta nu när jag är äldre.

Precis som för deltagarna i programmet har ointresse för tekniken varit ett hinder för Eva.

– Man måste vara intresserad, annars går det inte in. Och jag har inte haft någon motivation alls. Jag vill hålla på med annat och inte ägna min tid åt att lära mig detta nu när jag är äldre.

Men nu är hon orolig för att helt slås ut från samhället om hon inte lär sig mer. Samtidigt noterar hon flera avigsidor med människors ständiga uppkoppling. Hon tycker det är sorgligt att nätshoppingen utarmar stadskärnan och att människor stirrar ner i sina skärmar istället för att prata med varandra.

– När jag är ute och går vill jag se havet, staden, parkerna och blommorna som slår ut nu på våren. Men många går med sina mobiler och är inte närvarande i det de gör. Det är synd.

Eva heter egentligen något annat.