Själv en badkruka men andra rädds inte

Rogens naturreservat är sportfiskarens paradis också och blir man trött på att bara vandra kan man kombinera detta med fiske. Ibland fick spöet bara stå där och istället bara njuta av utsikten.
 
I området finns det sjöar och tjärnar, i flera av dessa inplanteras det årlig fisk så fiskelyckan kan vara stor fast det krävs tur också att fånga dessa kan fångsten bli något annat.
   
Blir hungrig och fiskagänget tog rast i riset på varsin sten och då vi befinner oss i närheten av skogsgränsen är det dvärg björkar som dominera
   Sjöarna och vattendragen hyser en rik fiskfauna, med öring, röding, harr, sik, abborre, gädda och lake i varierad sammansättning mellan vattendragen.
   Alla pratar om Storsjön i Jämtland och storodjuret är Rogen den sjö i länet där mest fångster tas upp. Dock skall jag inte skryta med min fångst får sonen skryta med sin abborre .

Årets ved var ett gediget lass om kom hem i vintras.

  Efter sågning
Sen klyvning så har den nu fått ligga under bar himmel och torka. En bra förutsättning för bra torkning av veden är störst under vår och sommar.Resultatet blir bäst om veden är kluven och travad före långfredagen (enligt tidigare generationers erfarenheter). Torkningen bör till en början ske ute i det fria och platsen för detta bör vara noga utvald, helst bör man välja en torr och upphöjd plats där veden kan exponeras för såväl sol som vind.

Vi hade en längre period i maj med uppehålls väder men anande ”ugglor i mossen” som de säger och täckte den i juni och det var perfekt för annars hade den blivit sur rejält på nytt. Veden bör inte läggas direkt på marken eftersom det då finns risk för att vatten ”kryper upp” i veden. Någon form av luftgenomsläppligt underlag som bryter kapilärkrafterna är att föredra, t.ex EU-pallar, slanor eller liknande. Det är viktigt att luften tillåts att cirkulera mellan de olika vedtravarna, varför man inte bör lägga dem alltför tätt. Samma sak gäller den enskilda vedtraven, en ”slarvigt” upplagd vedtrave med mycket luft i torkar fortare än en trave med tätt packad ved.

Nu var det dags dels för att fylla vedboden först med veden från säsongen 2012 som legat under pressning ett år ute i trädgården och säsongen 2013 fick ta den platsen. Kan tyckas tårta på tårta men ved är som bäst år två sägs det för ved som huggs och travas på våren kan eldas kommande höst-vinter, men helst bör veden lagras två år innan den eldas (varav sista året under tak, helst i vedbod). Semesterhuggen ved, dvs. ved som huggs mitt i sommaren bör inte eldas samma säsong eftersom det visat sig att den inte hinner torka tillräckligt. Veden bör ha en fukthalt under 20 % när den eldas (ju torrare den är desto bättre).

 
I år hade jag tur och hade barn och barnbarn på besök, de fick hjälpa till att köra ved för brödfödan. Hade köpt två små skottkärror till barnbarnen ifall de ville hjälpa till också. Jo de ville hjälpa till och framförallt att åka i skottkärran när den var tom för att hämta nytt lass. När orken tog slut ibland oss vuxna då tog ena barnbarnet själv hand om körningen och körde själv. 

En tumregel till angående ved.

Det kan vara svårt att avgöra hur torr veden är genom att enbart känna på den. Bästa sättet är att väga en eller några stycken vedklabbar (vikten A) och sedan torka dem i ugn under ett dygn i ca 105 graders värme. Därefter torkar man dem igen (vikten B). Fukthalten kan då beräknas genom formeln: (A-B)/A multiplicerat med 100 för att få fukthalten i %. Ett annat sätt är att slå ihop två vedklabbar som man vet är tillräckligt torra, t.ex ved som lagrats i vedbod minst 1 år. Därefter kan man slå ihop två vedklabbar som man är mera osäker på beträffande torrheten. Om klangen blir densamma kan man med stor sannolikhet anta att veden är eldningsbar.  
Tidigare inlägg om ved  

Har ni känt doften där ute eller är det jag som är lycklig lottad där jag bor på min jordlott och får känna doften av nyslaget gräs.

 
Tyvärr så kommer doften inte från granngården den ligger för fäfot och hundkäxen växer meterhögt .

Så det är bara jag som slagit vägslänterna och runt mitt staket är detta tillräkligt att få känna doften av gräs som ligger där på marken och torkar säger jag som Kristina i Duvemåla ”Nu är jag hemma” och jag förflyttas till barndomen där jag sprang barfota och även om det förvisso stacks under fötterna är det minnen som fastnat i huvudet. Tillsammans med andra minnen, fika därute på åkerkanten med hembakta bullar och saft.
Sen även trotts åldern fick jag bidra med att hjälpa till med höbärgningen och trampa hölasset var kanske inte så kul men sen ligga i lasset och se den blå himmeln och stackmoln var belöningen.
En som fick slita mer var ”Brunte” som sakta drog hem hölasset och svansen viftade hela tiden efter att slå bort alla flygfä på sin rygg och de där stora blodsugande insekterna ”Fäbromsar”, som anfaller idisslande däggdjur, hästar och människor.
Visste ni att det endast är honan som suger blod, vilket hon behöver för att utveckla sina ägg. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar. Försök inte springa ifrån en fäbroms de sägs kunna flyga upp i en hastighet av 60 km/h.

Granngården hästhage ser vacker ut men jag hade heller sett en häst gå där och vara gräsklippare som den var förr.

Fått avlösning på farstutrappan av två av mina barnbarn

Saft och kex går lika bra som kaffe och egentligen skulle vi fått plats alla tre

Men nu hade jag ingen fotograf som ställde sig framför, fast jag tycke det stod någon framför mig ändå eller så är jag förföljd av min skugga.
 

Helgbesök av två av mina barnbarn och man kan undra var får de sin energi ifrån, de måste tagit den från farfar för han är slut.   Tur var att farmor kom hem och avlöste mig i eftermiddag och de gamla takterna sitter kvar hos henne. Barnbarnen har varit ute hela dagen, lekt och sprungit kors och tvärs här i trädgården och in mot skogen och det finns nog ingen plats utan de varit och undersökt den.

Jag har dig ej kvar men Mor lilla mor jag tänker på dig denna dag speciellt. Många år har gått och dina barn och barnbarn fick du aldrig se.

Jag minns mina små teckningar jag gjorde till dig och jag tror jag sparat någon efter dig.
En liten tår i ögat känns och ni som har en mor kvar var rädd om henne speciellt denna dag men även andra dagar.
1.
Mor, Iilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela väriden.
Du är mig nära i bön, i dröm,
Vart jag så ställer färden.
Än kan jag höra, fast åren flytt,
Hastiga steg, som vandra
Flitens och arbetets offerväg
Alltid till hjälp för andra.
Mor, lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.

2.
Än kan jag höra din stämma varm
Tala vänliga orden.
Mor, liIla mor, vem är väl som du?
Ingen på heIa jorden.
Ingen kan älska mig såsom mor,
Ingen kan så försaka,
Kunde jag, kunde jag blott en gång
Skänka dig det tillbaka!
Mor, liIla mor, vem är väl som du?
Ingen på hela jorden.

Mor, lilla mor, med inledningsorden "Mor, lilla mor, vem är väl som du" är en visa som skrevs av Astrid Gullstrand och publicerades 1912 i hennes diktsamling "På stjärnestig". 1918 tonsattes dikten av Ellen Heijkorn. Visan med melodi trycktes i Stockholm 1921. Medtagen som sång nr 242 i Svensk söndagsskolsångbok 1929 under rubriken Mors dag

Först ut att debattera i sandlådan var Göteborgspartiet. Dagen efter den stora debatten om rätt beslut i frågan om folkomröstning om trängselavgift.

Hugo först ut att tala

Leo instämmer

Sist lär pappa Peter bestämma ändå

Efter att högsta beslutande avgått blev det småpartierna som tog över debatten

Efter ett år bedrövelse har jag snyggat till sandlådan.

Hustrun har tjattat och mina barn likaså att sanden de hade i lådan den är borta nu när barnbarnen kommer på besök. Att finna någon som säljer sand numera var inte lätt, men till slut fann jag en grustäckt via nätet. Sen visade det sig var lika svårt att hitta dit också och GPS:en visade inte vägen heller fick jag följa spåret.

 
Nu säljer de inte grus hur som helst utan det handlar om att köpa en skopa grus.

Så det var bara att hyra en kärra och bege sig dit. Fanns det begränsningar också. Volymen och densiteten på detta fick kärran att baxna och jag som bara skulle ha 380 liter uträknat står där med över en kubik och kärran klarade inte mer än en kubik och maxlast var det bara att inse att detta blir ingen bra affär. Men okey 200 spänn för en kärra grus får jag ändå vara nöjd med affären.

 
Väl hemkommen fick ”husbonnen” och drängen ställa sig bakom skaklarna på skottkärrorna och fylla på sandlådan och det som blev över mer än vad som fick plats i lådan läggas på lager på annan plats. Tråden mellan huvudet och där den byter namn på fick spännas rejält, men nu har vi grus för vintersandningen på gården hemkörd också.

Hoppningsvisst till mina barn och barnbarn stora glädje också när de kommer till morsdag kan vi alla baka sandkakor.

Sen sitter vi alla och sjunger på denna låt

Kom i vår låda, kom så ska vi knåda
minnen och saker, bakelser och kaker.
Hinkar vi tömde, spadar som vi glömde i sand.

Vi öste sand, vi var så ohyggligt små.
Vi öste sand, men vi var stygga ändå.
Oskar, Sune, jag och lilla Totte,
vi var kungar, släppte ej en kotte
in i vårt gäng om han ej var full i däng