Den metrologiska våren är kommen då det varit 7 dagar över nollan nu firade jag detta deta med fika på farstutrappan och inmundigat årets första fastlagsbulle..

Satt förvisso inte ensam där ute för framför mig på café farstutrappan där fanns godsaker också mer lämpade för Blåmesarna och Talgoxarna och andra ”pjoddar”. De tittade lite avundsjukt på mig för jag brukar servera de Wienerbröd nämligen ibland. Men nu fick de nöja sig smulorna från brödkross och solrosfrö, jordnötter och talgbollar. Fast de verkade ändå nöjda och flög mellan buskarna och automaterna.

Fastlagsbulle, semla, eller fettisdagsbulle, kärt barn har många namn.

Googlade  
En semla, även kallad fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller, i versionen med varm mjölk, även hetvägg, är ett slags bulle eller bakelse av ljust vetebröd med söt fyllning med mandelmassa och grädde. Bullen förekommer i olika former i Skandinavien samt Finland och Baltikum, och är associerad med fastlagen innan påskfastan; särskilt fettisdagen men också blåmåndagen, då den äts enligt traditionen.

Ordet semla kommer av latinets "simila" som betyder vetemjöl och var från början endast beteckningen på själva den ljusa vetebullen utan fyllning (jfr tyskans Semmel). En semla är på finlandssvenska vad som i Sverige kallas småfranska, fralla eller rundstycke. I Skåne och i andra delar av södra Sverige samt i Svenskfinland heter bakelsen fastlagsbulle. I Norge och Danmark kallas den för fastelavnsbolle och innehåller vanligen sylt i stället för mandelmassa och ibland även vaniljkräm.^[1] Även i Estland är semlan populär och heter

Livet kan ta slut fort och minnesgoda läsare av min blogg läste om min Blåmes som jag var lycklig över att fått närbilder på i helgen. 2 dagar senare fick vi se varandra på nytt, var detta återseende inte lika roligt. 
Blåmesen flög iväg och jag trodde förvisso den lär inte klara vintern fast vinter har vi inte här hemmavid på farstutrappan den 17 februari  

Blåmesen flög iväg, men den kom inte långt fick jag se när jag fann den liggandes i vägkanten på min uppfart från stota byvägen.

Så det var den sista flygfärden den tog som jag fick se.

Jag misstog mig med att den inte var enbent.

För nu såg jag den saknade ett ben.

 
Ser jag nu i backspegeln har den haft det svårt sista tiden med att skaffa föda och gjort den svagare.

En vild gissning är att den överlevt tack vare övriga småfåglar vid mina automater spillt frön har den hittat frön på marken.

Varför den var enbent kan ha olika orsaker .

För den minnesgode läsaren här på bloggen minnes jag hade en Blåmes som fastnade i nätet för en månad sedan. Den hade fått nätet runt halsen så det var inte denna. Men osökt får jag tankarna att gå till att den kan ha fastnat i ett nät någon annanstans för nät är numera förbjudet att använda här hemmavid.

Satt på min farstutrappa och ca 3 m framför mig ser jag en blåmes sitta.

Uppborrad som en koltrast brukar vara när den fryser, förstod jag den mår inte bra.

Jag gick sakta fram emot den för att försöka få en bra närbild men istället för att lyfta vilket jag ansett vara det bästa tog den ett litet skutt på några centermetrar istället.

Vingar och ryggfjädrarna såg inte ut och först trodde jag den var enbent också, men så var inte fallet.

Plötsligt flög den upp och över vårt trädgårdsstaket men orkade inte så långt utan satte sig i gräs och lövverket som ligger på ängen.

Efter en stund lyfter den därifrån också men den lär nog inte överleva länge då den slog ner ett 10 tal meter längre ut på ängen.

Dukat fram på café farstutrappan rejält med mat för mina ”pjoddar” Wienerbröd och smöriga krämbullar. En hackspett och en talgoxe delade bord och ett gäng blåmesar ett annat. Uppe vid solrosfrös automaten satt en nötvecka och på marken ett gäng koltrastar och grönsiskor. Allt var frid och fröjd.
Plötsligt hör jag ett herrans skrikande från de högre trädregionerna och det fullstängt exploderade av vingslag in ibland småbuskarna och det blev nästan dödstyst i min omgivningen och de som kunde tog den stora flykten därifrån.
Vad var det som hände?
Först såg jag inget men plötsligt ser jag en gråspräcklig fågel komma i en attackdykning ner mot buskarna och sen med vida svängar flyga runt i hopp att den lyckats skrämma upp någon från de täta buskarna.
Troligen fick den då syn på mig där jag satt på farstutrappan blev det en ännu vidare sväng härifrån och ut mot kallhygget ser jag det var en sparvhök som hittat hit. Den första jag sett denna säsong, förra året var det ganska ofta gäst vid mina fågelautomater men jag såg aldrig den fånga något.

På tal om den stora flykten hamnade framför Tv i eftermiddag och filmtajm över 2 timmar och en nostalgi film från 1963.
”Den stora flykten” är en amerikansk actionfilm från 1963 av Charles Bronson med Steve McQueen, Rickard Attenborough, m.fl
Händelsen utspelades under andra världskriget. Tyskarna hade byggt ett specialläger för de mest rymningsbenägna krigsfångarna och lägerchefen von Luger har gjort klart för fångarna att han inte tänker låta någon rymma. Men fångarna där, ledda av Bartlett, tänker gräva tre tunnlar från sina baracker till den omgivande skogen.
Filmen är baserad på en verklig händelse när 70 allierade fångar rymde från det tyska fånglägret Stalag Luft III i mars 1943. Samma flykt hade redan filmatiserats 1953 i Fångläger nr 17.

Filmen sägs vara gjord för att hedra de som dog under flykten är den självklart detta mer den blir mer en underhållningsfilm där fånglägret ser ut som de var på sommarkollo och person som suttit i isoleringscell flera veckor kommer ut som de bara hade varit på toa.
Under 60-talet produceras ett flertal klassiska krigsfilmerna. Örnnästet, Kanonerna på Navarone, Kellys hjältar, 12 fördömda män, Hjältarna från telemarken. Alla blev populära men så här i efterhand egentligen B-filmer med stora filmstjärnor.

För ett år sedan var det snö och vinterlikt, idag är det mer vår i luften och duggregnet faller och den sista snön kämpa verkligen för att inte försvinna.

Mina vinterfåglar In på knuten de verkar mestadels sysselsatta sig med att leta efter partners för var det kvittrar och tvittras hela tiden i en jakt efter partners verkar det som. Att försöka försvara fågelholkarna är kanske lite väl tidigt för Blåmesarna som brukar häckar här.
Verk det som Domherren alla redan hittat en fru för han satt och gav ifrån sig ett tjut och strax därefter kom honan och satte sig bredvid.
I luften kom en nötvecka tjutandes som de alltid gör och den liknade ett litet jaktplan i sin flykt. Kom det en som mer ser ut som en B-52 hackspetten snarlik i sitt utseende faktiskt tycker jag. Både nötveckan och hackspetten har spetsiga näbbar och avlånga kroppar är det storleken förstås som skiljer men båda är sällan tysta är utanför och de tar för sig lika bra vid fågelautomaterna.
Fick tag i en påse med utgående bröd från boa så i morgon blir det kalas med Wienerbröd på nytt, såg där låg även krämbullar. Så nu blir det fest på café Farstutrappan.

Först såg jag bara det men sen lyckades jag få upp min lilla camera och fånga en av dom där jag satt på min farstutrappa vid middagstid igår och ”lappade” sol från en nästan klarblå himmel.

Temperaturmätaren visade + 4,5 och det är slaskigt värre här utanför på gräsmattan där snön smälter bort.

 
Fick jag vårkänslorna i svall då båda vinterfåglarna Blåmesen och Nötveckan In på knuten flyger in och ut i mina två fågelholkar då känns det som våren är här.

Det är glest mellan besöken vid mina fågelautomater så jag börjar fundera är vintern slut alla redan.

En blåmes satt och solade sig i buskarna under flera minuter och verkade gilla läget eller så satt den där och värmde sig bara.

Video över mina ”pjoddar” som underhöll mig som sällskap där ute på farstutrappan.

Den som vill är det bara att räkna och artbestämma.

Men detta är svårt

 

Ett bildspel över mina ”pjoddar” som underhöll mig som sällskap där ute på farstutrappan.

       
Den som vill är det bara att räkna och artbestämma.

Eller så räkna du du på en höft