Hur var det med fägatan jag tyckte mig hittat.

Jag hade bara gått en bit av den och den måste börja någonstans. Hade träffat äldre närboende och de hade varit tveksamma av min teori. Att det fördes boskap förr mellan Berghem och Fotskäl/Hajom där jag gått förnekades inte men någon fägata skulle detta inte vara enligt dessa.

Så det blev återbesök och att vistas ute i skogen det är hälsosamt säger och man får frisk luft och motion och detta kan vara nyttigt för gubbafläsket man har lagt på sig kommer till nytta. Sen när man gott där några timmar plocka fram kaffe och sätta sig ner och njuta av varm dryck. Tilltugg inte så nog nöjer mig ofta med lite kex, det är känslan att sitta där och lyssna och titta som är njutningen.

Snart skulle min teori att försvinna då stenmuren stod där plötsligt ensam och den gick i mer skogsmark

Ibland så försvann den rakt i i planteringar

På visa ställen har stenarna rasat ner och det syns bara en lite rad av stenmuren går den att följa långa hundratal meter. När den sen försvann in i en granplantering fick jag gå runt för jag visste dt finns stenmurar och berg på andra sidan planteringen 

Senaste tiden skogsvandringar har varit både upplyftande som ansträngande och det har blivit ett antal återbesök på platserna för att kontrollera och undersöka vad det är som jag hittat ute i skogen

Till synes en stenmur inget originellt egentligen det vimlar av dessa ute i skogen och jag förundras varje gång jag ser dessa vilket arbete som generationerna förre oss lagt ner att lägga upp dessa stenmurar. Huggt ner skog och odlat upp marken och idag så växer skogen återigen där.  

Vad som först gjorde mig fundersam var vid första besöket var det en fägata jag hittat för vem lägger upp en stenmur nedanför en bergssluttning när berget är en naturlig mur.

När jag sen vandrade den en bra bit på vägen mot mitt mål och jag har mur och berg båda sidorn om mig tyckte jag mig fått en bekräftelse att detta var en fägata.

Vilken pärla och vilket guldkorn för Mark att visa upp som finns i Berghem. Har inte varit där på flera år utan bara kört över bron utan att reagera hur snyggt det blivit och nu vid lågvatten ännu finare tycker jag då vi ser saker som inte synts i normala fall. Hoppas att området får fortsätta vara ostört från att bli ett tillhåll på kvällar.

Se bilder från senaste besöket i mitten av augusti, en  serie bilder som tyvärr har lite dålig skärpa då jag fick använda en reservkamera som har fått repor blir det suddigt på bilden men jag tror ni kan se hur vackert det är och vilket arbete det var att anlägga bl.a kraftstationen.

Lekvad naturreservat i Berghem formerar sig runt Viskan med mäktiga trädformationer i de branta sluttningarna. Vattnet passerar området ömsom stilla, ömsom sprudlande, förbi kvarnkanalen och kraftverksforsarna, där havsnejonöga och laxöring har lek- och yngelplatser.
         
Vegetationen på sluttningarna har ett eget värde i grovnande trädbjässar. Trädens utbredda grenar skyddar dessutom fiskarna mot bl a fåglar och förser vattnets invånare med mat, i form av insekter som faller ner från träden. Lekvad naturreservat bildades i november år 2002.

Tomasdagen den 21 december kallas också för ”Tomas fylletunna”.

Tomasdagen den 21 december, som fram till slutet av 1700-talet var en helgdag i Sverige. I delar av landet markerade den starten på julefriden. Det var också då julölen fick provsmakas, varför dagen också kallas ”Tomas fylletunna”.

Förbud mot ”kringgärningar”

På grund av det kompakta mörkret betraktades såväl vintersolståndet som Tomasdagens nätter som farliga då onda väsen var i rörelser. För att inte uppröra näcken, onda andar eller rentav tomten fick inga inga så kallade kringgärningar utföras, alltså arbeten som kräver att något går runt, från och med Tomasdagen. Spinnrockar och annat fick därför ställas upp på vinden ända fram till tjugondag Knut.

Tomasdagen var också ett tillfälle att säga upp diverse kontrakt. Utöver att tjänstefolk och arrendatorer kunde sparkas ut sa man också upp råttor och möss, i hopp om att de skulle lyda.

Även om vintersolståndet kan kännas tungt växer ljuset i tunneln snabbt. Redan den 20 mars nästa år i samband med vårdagsjämningen är dag och natt lika långa.

Källor: SMHI, Nordiska museet, Institutet för språk och folkminnen

Vandringen höjdpunkt måste vara färgprakten i gruvhålen

På den stenen som ligger kvar syns spår av olika metaller men även mossa och lava

Blev det grandfinal när vi hittade dessa gruvhål 

Vår vandring på gruvleden fantastisk lättvandrat så länge vi gick rätt förstås. Här kommer bilder från själva gruvbrytningsmiljön kan vi ha olika uppfattningar om kanske

Men detta är så fantastiskt är det kanske mer detta skall upplevas för att få den rätta stämmningen i upplevelse.

Dessutom krävdes det lite förkunskaper för att få den rätta upplevelsen och detta fick vi via informationstavlor som beskrev historiken

Samen Jonas Torkilsson upptäcker 1684 nära fjället Mittåkläppen en sten, som visar sig innehålla kopparmalm. När hans fynd blir känt, leder det till att Bergskollegium i Stockholm kontaktas och en metallurg skickas upp för att konstatera att malmen är brytvärd.

Spekulanter låter inte vänta på sig, ett bolag bildas och 1686 startar en gruvbrytning som kommer att vara i 165 år. Till arbetet i det första dagbrottet, på Gruvvålen, kommer människor från hela landet, och från Norge. Bruket ligger nere nära trettio år i början av 1700-talet, förfaller men rustas upp igen. Först bryter man koppar och sedan järn, men någon riktigt bra lönsamhet blir det aldrig. Den siste brukspatronen, William Farup, köper skog och går över till jordbruk, och brukets sista år präglas av konflikter med torpare och renägare om marken. Om detta och mycket mer 

Grytedalsberget med sina branta stup och blockbranter är intressanta geologiskt då det kan vara en del av Den speciella bergart som finns i detta område och som fått ge namn åt en bergart.
Om det är detta som syns i berget kanske jag skulle låta vara osagt men kanske finns det någon som vet mer hör gärna av dig

Berghemsmoränen är en ändmorän, som bildades för ca 14 000 år sedan, då den senaste inlandsisens front gjorde ett tillfälligt stopp under sitt tillbakadragande. Stora mängder morän matades fram och sköts ihop framför isfronten.

Berghemsmoränen sträcker sig längs västra Götaland från Koster (Strömstads kommun) i norr till Berghem (Marks kommun) och vidare söderut. I Bohuslän är ändmoränen särskilt tydlig vid Tanumshede, Huds moar, Svarteborgs kyrka, Sund (under Uddevallabron) och Backamo. Moränens tjocklek varierar från något tiotal meter upp till över ett hundra meter. Efter avlagringen har ändmoränen bearbetats av svallande och rinnande vatten.

Bilderna ovan bergsbranterna är lodrätta längst ner där vatten sippra ut från berget och skapa istappar

Sprickbildningar som ser nästan ut att vara uthuggna då kanterna är rätta kan vi dock se sprickor i stenarna som är raka även dessa och bör vara trycket i berget och den porösa moränen

 Mellan blocken finner jag dessa stenar med hål

Grytedal är mycket unikt med höga stenpelare och stora block som enligt sägen föll ner när Jesus dog på Golgata kors