Tickor på träd men tickor som växer på en stenmur måste tillhöra undantag.  
  Fann denna ticka växande på en cementmur låter nästan otroligt att den kan växa där. Den sitter ”stenhårt” ursäkta ordvalet.
  Marken är fortvarande fryst under den så det gick inte att gräva för att undersöka om det finns någon gammal rot under den.
 

Krigsscenerna utspelades framför mig denna morgon ute på farstutrappan. Först hörde jag ett herrans liv bortom trädgårdslandet. Från björkarna kommer 3 hackspettar utflygandes och jakten försvann runt huset. Landade två i mitt bokträd där de tjattrade på varandra som stridstuppar av upphetsning.
Efter att hämtat andan flyger den ena tillbaka till trädet de kommit ifrån och några sekunder senare den andre hinner den inte landa förrän den första är tillbaka i bokträdet och proceduren upprepas av den andre.
Samtidigt så utspelas stridsflygningar mellan tre talgoxar framför mig också och deras jakt går igenom körsbärsträdet grenverk och ut över fältet och det är lopingar och stötdykningar om vart annat innan den tredje lyckas fly de 75 m ner över fältet och undkomma. Kommer de två andra tillbaka flygande och sätter sig i körsbärsträdet där fågelautomaterna hänger.

Gryningsljuset avslöjade inte hanne eller hona var det kanske hen och slagsmål om revir kan det lika väl varit ett par som försvara sitt revir. Avlöser hela tiden nu uppvisningarna i att vara vackrast och bäst därute och det är kvittras hela tiden. Även om jag är dålig på fåglarnas sång så ser jag de samtidigt fascineras jag av att få höra Stjärtmesarna sitta i buskarna, nötveckan varnar flytta på er när den går ner för landning och art rikedomen av talgoxar och blåmesar som försöker överrösta varandra är magnifikt att höra. Koltrastarna bakom huset går inte att undvika som ibland varnar för minsta lilla knäpp den hör.
Det är både fred och krigsscener som utspelas i mitt närområde hör jag även i luften långsökt bombplan komma bortom skogsbrynet från ett fågelsträck av svanar på väg upp norr över långt upp.

Jag får mina ha,ha upplevelse i arla morgonstund  

Knappast inte dags att börja så i grönsakslandet, men snart kan vi börja odla i våra trädgårdar.  

Vintern har gått hårt åt min trädgårdssäng för det är bokstavligt en säng den är gjord av en gång. Sänggavlar och sidobräder tog jag tillvara på för några år sedan och dessa har fungerat utmärkt. Men nu är de märkta av årstidens gång och gjort sitt.

Gott om cafégäster vid det dukade bordet.