Någon har tappat fjädrarna eller är det någon som plockat fjädrar från en fågel

Misstänker Sparvhök eller en Duvhök som varit här och tagit en fågel för något misstänkt dök upp här igår såg jag bara en siluett flyga utanför och noterade att det small till i fönsterrutan av småfåglarna som flydde hals över huvud från fågelautomaten som hänger utanför köksfönstret.

Detta var i gryningen och jag tittade ut men noterade inte några fjäder då eller någon strid är utanför, så troligen återvände rovfågeln senare på förmiddagen och lyckades då fånga ett byte och det var först vid 12-tiden som vi såg dunfjädrarna

Så nu står jag inför dubbelt mysterium vet inte rovfågel eller bytesfågel kan det vara en koltrast?

Hur ser man skillnad på sparvhök och Duvhök

Denna helg skall vi räkna våra vanligaste vinterfåglar vid fågelborden. Vilka har du sett:

När du räknat dessa så går du in på denna länk och rapportera detta

Koltrast

Fruktätare som gärna håller sig på marken. Honor och ungdomar är bruna. Foto: Marie Gillander

Björktrast

Trastarnas värsting, jagar gärna bort alla andra fåglar. Kön och åldrar lika. Foto: Marie Mattsson

Rödvingetrast

Sällsynt gäst, känns igen på sin röda sida och väl markerade ögonbrynsstreck. Foto: Daniel Pettersson

Sidensvans

Bärätare som gärna kommer i flockar med sitt ”svirrande” läte. Foto: Marie Gillander

Stjärtmes

Håller ihop i små familjeflockar och kan samsas på samma talgbolle. Foto: Marie Gillander

Entita

Brunare och trivs bättre i lövskog än liknande talltitan. Artikel om skillnaderna. Foto: Marie Mattsson

Talltita

Gråare, ljusa fält i vingarna, retsamt läte och föredrar barrskog jämfört med entitan. Foto: Gunilla Falk

Lappmes

Låter som talltita, men har brun ”mössa” och hittas bara i nordligaste Sverige. Foto: Gunilla Falk

Tofsmes

Nyfiken, tjattrig och med karaktäristisk tofs på huvudet. Foto: Erik Hansson

Svartmes

http://www.natursidan.se/fotografer/naturfotograf-daniel-pettersson" width="650" height="432" />

Vanlig i barrskogstrakter, ivrig liten svart, grå och vit mes med stor haklapp. Foto: Daniel Pettersson 

Blåmes

http://www.natursidan.se/fotografer/peder-winding/" width="650" height="476" />

Blå och vit på huvudet till skillnad från den något större talgoxe. Foto: Peder Winding

Talgoxe

Vanligaste fågeln vid vintermatningar med sitt svarta huvud och gulgröna kropp. Foto: Gunilla Falk

Nötväcka

Klättrar längs trädstammar, låter ofta ”tvätt” och är en riktig tuffing vid matningen. Foto: Erik Hansson

Trädkrypare

Tystlåten och svårsedd kilar den längs trädstammen innan den flyger till nästa. Foto: Erik Hansson

Nötskrika

Skränig och skygg nötälskare som håller ihop i små grupper. Foto: Gunilla Falk

Skata

Kraxig och svartvit kråkfågel med färgglada vingar. Syns i Natursidan.se:s logga. Foto: Marie Gillander

Nötkråka

Utpräglad skogsart som gärna äter hela hasselnötter vid fågelborden. Foto: Johannes Rydström

Kaja

Social kråkfågel som håller ihop i par och övernattar i stora flockar i städerna. Foto: Marie Gillander

Råka

Påträffas endast i de sydligare landskapen och Uppsala. Social och rätt ljudlig. Foto: Daniel Pettersson

Kråka

Intelligent fågel som sällan uppträder i större antal vid fågelbord. Foto: Johannes Rydström

Stare

Flyttfågel som ibland stannar vid fågelbord med sin vitfläckiga vinterdräkt. På bilden en stare i sommardräkt. Foto: Johannes Rydström

Gråsparv

Allt ovanligare, men trivs fortfarande i människans närhet. Honor mer grå-beiga. Foto: Marie Mattsson

Pilfink

Kan förväxlas med gråsparv, beakta brun hätta och svart kindfläck. Foto: Marie Gillander

Bofink

Sveriges näst vanligaste fågel som oftast flyttar till kontinenten. Honor är brunare. Foto: Marie Gillander

Bergfink

”Fjällens bofink”. Uppträder i varierande antal. Honor är blekare. Foto: Daniel Pettersson

Grönfink

Typisk fröätare med stor, kraftig näbb. Honor med en blekare grön dräkt. Foto: Marie Gillander

Steglits

Färggrann, brokig fink som ser exotisk ut. Ungfåglar utan rött i ansiktet. Foto: Daniel Pettersson

Grönsiska

Utpräglad flockfågel, hörs ofta kvittrande när de anländer till fågelborden. Foto: Marie Gillander

Gråsiska

Huvudsakligen nordlig häckfågel som flockvis drar runt i jakt på föda. Foto: Gunilla Falk

Snösiska

Svår att skilja från gråsiskan, överlag ljusare och mer näpen. Foto: Daniel Pettersson

Domherre

En folkkär fågelbordsbesökare med sitt djupröda bröst. Honorna med grått bröst. Foto: Gunilla Falk

Stenknäck

Brokigt färgad med höga toner och kraftig näbb som kan knäcka körsbärskärnor! Foto: Marie Gillander

Gulsparv

Typisk jordbruksfågel som lyser upp alla fågelmatningar med sin klargula dräkt. Foto: Daniel Pettersson

Gråspett

Finns endast i norra halvan av Sverige och äter helst talg och späck. Foto: Johannes Rydström

Större hackspett

Den vanligaste hackspetten på fågelbordet, uppskattar alltid talgbollar. Foto: Marie Mattsson

Rödhake

Hörs knäppa eller smattra i framför allt södra Sverige om vintern. Foto: Anki Hammar

Svarthätta

Plötsligt så small det till i fönsterrutan och jag kunde konstatera återigen hade en fågel flygit in i rutan och först såg jag bara en liten dunfjäder och en spegelbild som kanske gör att de flyger in i rutan.

Ingen fågel på marken men i björnbärsbusken som finns ca en meter bredvid fönstret där sitter en koltrast

Den verkade mest vara chockad av vad som hänt och efter en stund nr jag kollade ut så fanns det bara några fjädrar kvar

Har en fågelautomat hängandes utanför ena köksfönstret där jag kan studera mina ”pjoddar” när jag står och diska och dess längre tid går så blir de mindre rädda för att våga sig dit när jag står där och detta fick jag uppleva i veckan att det blev trångbott vid det dukade bordet.

Om foton ser/är suddiga ut beror det dels på zoom och att de är tagna genom en fönsterruta får ni acceptera detta för detta spegla verkligheten fångad ett litet ögonblick

Mycket svårt att på utseendet skilja talltitan från entitan. Talltitan har ofta en större svart haklapp och har ett lite otydlig ljust band längs med vingfjädrarna.

Entitan har gråvita kinder och gråvit undersida. Ryggen är grå med en brunaktig ton. Vingarna helt enfärgade utan vingband.

Denna bildserier kommer sig av en duns på fönsterrutan och därute på altan trappan ligger respektive sitter en fågel som flög rakt in i rutan och vid första ögonkastet trodde jag den var på väg upp till fågelhimlen utan egna vingar då den mer låg på rygg och sakta började falla bakåt.

Plötsligt så blev den till synes livlös, men så vred den på sig förstod jag den var fortvarande vid liv. 

Till slut så reste den sig men såg ganska groggigaktig ut

Jag gick ut på trappan för att se lite närmare på den

 
Såg jag den började piggna till och tänkte ta upp den i handen då flög den iväg så slutet blev ett lyckligt slut

Dagens gäst nötskrika

Nötskrikan en vacker fågel som är omisskännlig i sin rödgrå dräkt med klart blått fält på vingen och en vit fläck vid stjärtroten. På hösten är nötskrikorna nämligen ivrigt sysselsatta med att hamstra för vintern och ekollon och potatis hör till favoritfödan.

Sådana godbitar grävs ned i små förråd, men det är klent med minnet och det betyder att nötskrikan troligen bidrar till ekens spridning.

Två som

Dagens gäster vet jag inte vem som är vem då det finns tre stycken likvärdiga men fråga inte mig vem som är vem eller om det är en och samma

Entita, talltita och svartmes

Det är tre gråsvarta små skogsfåglar som gärna besöker fågelmatningen. Det är inte helt lätta att skilja åt, om man inte har stenkoll på detaljerna. Lär det finnas en haklapp bland annat som dock inte syns på dessa bilder

Dagens fågel vid fågelautomaten Nötväcka

  .

Typiska kännetecken:

15 cm. En kortstjärtad och kraftigt byggd fågel med förhållandevis stort huvud och lång, rak, mejselformad näbb. Översidan är blågrå och genom ögat går ett svart streck. Undersidan är hos hanen ljus med kraftigt rödbrunt på kroppssidorna och under stjärten. Honan är något blekare tecknad liksom ungfåglarna. Könen nästan lika. Den enda fågeln som kan klättra nedför en stam med huvudet före.

Finnes:

Nötväckan förekommer tämligen allmänt i lövskog, blandskog och trädgårdar i södra och mellersta Sverige. Den är mindre vanlig norr om Dalälven.

Äter:

Insekter, larver, puppor, spindlar och under vintern gärna frön och nötter. Den är även en flitig besökare vid fågelborden.

Läte:

Mycket högljudd och har ett flertal olika kontaktläten. Sången är ljudlig och genomträngande och består av en serie visslingar.

Häckar:

I gamla hackspettbon och i holkar, vars ingång den kan mura igen med lera till passande storlek. Honan bygger ensam boet med tallbarkflagor som läggs på en bädd av träflis. Honan matas av hanen under ruvningen.

Nötväckan är en av våra mest utpräglade stannfåglar. Så vitt man känner till, lämnar de gamla fåglarna aldrig sina revir. Även ungfåglarna är mycket stationära. Den ungfågelspridning som sker, berör sällan några längre avstånd. Antalet häckande par har varit svårt att uppskatta, men man vet att arten har ökat kraftigt under perioden 1985-1993, då beståndet mer än fördubblades.

Nötväckan går i Sverige under flera namn: i Bohuslän blåspit, på Gotland murspit, i Närke trädrännare, musveta och eremit, ibland också grå hackspett, i Västergötland nötknäppare och nötpacka.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck