Kl 7,00 och nyhetssändningen från Ekot och jag tänkte vad är det som hänt i natt och som är viktigt att veta. 
Våldet på läktarna ökar på våra fotbollsarenor. (Inget nytt, men ett konstaterande kanske) En 25 åring skjuten i Gävle. (Gängen skulle knäckas) Vi skall inrätta 100 nya trygghetspunkter (undrar var finns de som finns idag sa de inget om) Kröning i England (vem bryr sig) Regn och detta sprider sig över landet. (Jo detta ser jag när jag tittar ut) 
 
 

Allhelgona är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.
Tankarna går till alla som inte finns ibland oss nu längre. Hustrun och jag har varit på kyrkogården tidigare och tänt lyktorna och det blir en tur ner dit på nytt och se så inte ljuset slocknat senare idag.

Mina tankar går också till kyrkogården där barndomshemmet finns som jag inte kan besöka mer än i tankarna. Där mor och far ligger och min broder tänder ljus denna helg finns de i mina tankar. Känns det lika vemodigt varje år jag tänker på dessa och ögonen tåras varje gång. Kanske en påminnelse också att stunden närmare sig också för oss levande också. Är det en helg vi tänder ljus för dem som inte längre finns ibland oss.

Samtidigt så känns det underbart att idag lyckats samla några av barn och barnbarnen här hemma och njuta av några timmars samvaro. För nog bör vi tänka på varandra mer när vi lever och har varandra. Men vi har sällan tid och om vi själva inte erkänner att vi lever i överflöd, strävar vi efter lyx och fåfänga ibland, fast det är ofta döda ting, och många gånger tror oss odödliga kan vi inte tämja döden för den finns där och den hinner alltid ikapp oss.

Döden den kan komma sakta men den kan vara ett ögonblicklig också och psalmen 249 Blott en dag: text L. Sandellden som spelats på de flesta begravningar jag varit på, ger/gav mig eftertanke att det är min stund här på jorden just nu kan det snart också vara den sista. Men denna tanke vill nog jag slå ifrån mig och jag tror inte jag är ensam om detta. Kanske borde jag ställa mig frågan till mig själv är jag redo och är min omgivning redo. Jag våga knappt prata om detta mer än i tanken.

Är det inte så att vi vill leva för dagen och morgondagen det vet vi inget om och kanske inte ens bry sig mer än var det står i den fulltecknade almanackan som måste göra.

Nu finns jag dock är idag och i nuet och visst Psalm 297 Härlig är jorden: text B.S Ingemann, C Bååth-Holmberg ger en kraft. Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Gravarna smyckas med blommor, och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag.

Efter många mörka och gråa oktober och november morgnar så klarna det upp och solen lyckades pressa sig igenom de tjocka molnen. Även temperaturen var lägre denna morgon här utanför farstutrappan och visade + 6,5 vilket är lägsta temperaturen på många veckor  
     
Men snart så blev det mer svartvit av solskenet och i skrivande stund är det lika grått som i oktober igen
 

Jägaren är borta men kvar hänger jakttroféerna på väggen. 

Jag skall kanske inte jämföra äpplen med päron, men ibland kanske äpplet inte fallet så långt från trädet och man upplever sig som en potatisknöl.

Eller så har man lagt näsan i blöt  

Gårdagens spekulationer och fantasier var Jaguars igenkänneliga maskot, varför inte. En säl skrev en annan ja detta är också en bra synvinkel. Idag så ser vi den från ännu ett annat håll och då syns det mer vad det är.  

Vänd andra sidan till och vad ser du då idag eller är det bara jag som tycker mig se. 

Kan de se vad det är du ser eller låt din fantasi få finna vad du ser eller föreställer 

Kanske ett ansikte ett litet öga, en näsa en läpp ser du något mer