Nyårsafton om kvällen började jag ana ugglor i mossen trotts jag inte är någon nattuggla. Satt sent om kvällen där ute på min farstutrappa och hör två ugglor konverserade med varandra.
Den ene satt norr om min observationsplats och den andre satt söder om mig och jag satt där mitt i mellan och ugglade och lyssnade.
Nyårsafton i all ära är vi här ute förskonad av de värsta smällarna och raketerna var det faktiskt skönt att sitta där ute. Kvällen var ljuvlig, julgranen lyste och två ljuslyktor skapade nyårssken i den annars mörka omgivningen och det lyste några stjärnor på kvällshimmel.
Kände jag mig inte ensam fast det lätt lite spöklikt och det sägs detta rop har lett till att den i folktro förknippas med otur och död. Lätet lär faktiskt vara lätt att härma och kan enkelt imiteras genom att blåsa i kupade händer genom något åtskilda tummar om man inte har som jag tummarna mitt i näven när det gäller detta.
Om det sen är hane eller hona som ropar på varandra misstänkte jag at det var två hannar just den kväll jag hörde. För från båda hållen hördes nämligen dallrande hoo ... ho, ho, hoo-hoo-hoo-hoo vilket sägs vara mest vanligt hannen utropa. Honan brukar visst göra ke-vitt-ljudet.
Vet jag att det finns både könen här för andra kvällar har jag nämligen hört både hoo ... ho, ho, hoo-hoo-hoo-hoo och honan har svarat ke-vitt