Floran är unik men svårupptäckt och den är också säsongsartad misstänker jag. Vårt besök i slutet av augusti kan inte alla växter som finns i texten finnns fotograferad. Texten är hämtad från Rotsidan hemsida 

I den zon som påverkas av vågor och stänk saknas i stort sett växtlighet. Högre upp täcks klipporna av lavar och i skrevorna växer fjällnejlika, krypven, stubbtåg, fackelblomster, strandärt och knutnarv.

Här växer också strandtrav som i landet bara finns vid Ångermanlandskusten. Den är på sina håll ganska vanlig på grusiga havsstränder och på klippor och berg nära stranden. Strandtravens blad är en rosett med tungformade blad till skillnad från knutnarvens som är smala.

Längre upp från stranden täcks hällarna av lavkuddar och mossor. I sänkor och skrevor finns ett tunt jordlager där tallar fått fäste och ljung, kråkris, mjölon, fårsvingel, backtimjan och andra för hällmarken typiska arter kan växa. Ju högre upp från vattnet du kommer desto tätare blir tallskogen.

Innanför hällmarken med dess knotiga tallar möter du mer resliga furor och ett större inslag av granar. Öster om Ögeltjärnen finns ett bestånd av gammal urskogslik granskog. Här finns också en myr där det i början av juli blommar ängsnycklar.

Där marken är lite fuktigare eller har lite rikare jord, kan du hitta blåsippor samt orkidéerna nattviol, spindelblomster och knärot.

Skogen är relativt orörd men några mindre äldre hyggen finns i reservatet.