140 år sedan den frustande ånghästen band ihop Varberg och Borås 

Den 27 oktober 1880 rullade det första tåget i tabell, och den 1 november invigdes linjen officiellt – alltså för 140 år sedan.
Detta uppmärksammas inte i våra bygder mer än att det skall byggas ett resecentrum i Kinna för ca 25 miljoner och att tågen allt som ofta inte går p.g.a av olyckliga omständigheter såsom kabelfel, som råkar vara orsaken den 30 okt inför jubileet som går stationerna förbi
Däremot i Varberg går det att se och läsa om detta i utställningen Spåren under staden som visas på Hallands Kulturhistoriska Museum på fästningen fram till den 10 januari.

Halland Nyheter skriver om detta

Tänk att nå Borås på under fyra timmar! Det är möjligt nu när den frustande ånghästen kommit till Varberg. Det är hösten 1880 och nu rullar tåg mellan Varberg och Borås.

Inget är nytt under solen. Även på 1800-talet tog det 30 år att planera järnvägsbyggen. Ansträngningarna att anlägga en järnvägslinje mellan Borås och Varberg inleddes redan på 1850-talet. Den 27 oktober 1880 rullade det första tåget i tabell, och den 1 november invigdes linjen officiellt – alltså för 140 år sedan.

Industrin behövde transporterna

Järnvägslinjen mellan Varberg och Borås kom till utifrån textilindustrins behov. Fabrikerna i Viskadalen behövde bomull, lingarn och maskiner och att importera dessa varor över Göteborgs hamn var dyrt. Varbergs hamn erbjöd lägre tullar och vore det bara för de vidare transporterna skulle Varberg vara perfekt. Jernbanan är framtiden!

Bland initiativtagarna till linjen fanns Sven Eriksson som ägde flera fabriker i Viskadalen, bland annat den i Rydboholm. Projektet fick med tiden stöd av landshövdingarna i Halland och Älvsborgs län.

Tåget innebar ett uppsving för Varberg

Denna historia kan man ta del av i utställningen Spåren under staden som visas på Hallands Kulturhistoriska Museum på fästningen fram till den 10 januari. Det är bildarkivarie Elisabeth Fahrman som djupdykt i järnvägens historia.

– Det vidtog en febril aktivitet i Varberg efter 1880. Man hade haft det besvärligt på 1860-talet med den stora stadsbranden 1863 och missväxt. Men sedan kom stenindustrin och tåget och allt fick ett uppsving, berättar Elisabeth Fahrman.

Tåget innebar en revolution.

– Vilken fantastisk spektakulär händelse det måste ha varit när tåget kom. I tidningarna refererade man till tågen som ånghästar. Tåget "frustade" och var "otåligt". Man byggde lokstall. Det snabbaste de någonsin sett var ju en häst! Cykeln var ju knappt uppfunnen.

Farligt att åka tåg

Tåget hade sina motståndare på alla nivåer: Lokalt, nationellt och internationellt. Det måste vara skadligt att resa så fort! Och Sverige är ett ruralt land – det här med järnväg verkar främmade.

Likväl blev tåget en succé. Ett riksdagsbeslut på 1850-talet slog fast att staten skulle bygga ett fåtal stambanor. De flesta linjer som anlades kom alltså till på privata initiativ. Med tågen kom ett alternativ till att gå, rida, åka vagn efter häst eller oxar och fara med segelskuta eller ångbåt.

Järnvägen mellan Varberg och Borås tjänade främst industrier och jordbruk men personvagnar brukade åka med också. Regelbundna avgångar med enbart personvagnar kom dock inte igång stadigt förrän 1930. Innan dess lyckades man inte göra persontrafiken tillräcklig lönsam.

Läs även också vad Släktföreningen Annika och Torkel i Berg skriver 

I och med förläggarrörelsen och industrins utveckling i Viskadalen och däromkring framkom redan tidigt önskemål om att de dyrbara resorna för hämtning av garn i Göteborg eller Varberg skulle kunna ersättas av de billigare och bekvämare transporter, som en järnväg kunde erbjuda.

Med all säkerhet är en av våra släktingar, Sven Eriksson, den förste upphovsmannen till planen på en järnväg genom Mark. Han var grundaren till Sveriges första mekaniska väveri, Rydboholms Väfverifabrik, startad 1835.