Årets besök vid Hornborgasjön och trandansen blev sedvanligt blåsig och kall med långkalsonger och termobyxor och toppluvan neddragen. Lyste nyfikna fågelskådare och övriga nyfikna nästan med sin frånvaro i Corona tidevarvet. Fast smittorisken var nog obefintlig.

Svanarna vi Hornborgasjön bryter mönstret och blir en färgklick i mängden av tranorna 

Svanar och Tranor i flykt

Årets tranbesök 19 200 tranor på plats plus svanar som inte räknades. Vädret mulet och blåsigt med en isande vind från sjön.

Årets tranbesök 19 200 tranor på plats. Vädret mulet och blåsigt med en isande vind från sjön.

Tusentals tranor vid Hornborgasjön är majestätiskt att se och uppleva, men att befinna sig mitt ute i skogen och plötsligt höra tranor trumpeta är en magisk känsla. Jag hade länge tänkt mig leta reda på Hammarhall. En plats där Berghem/Hajom/Fotskäl möts.

Efter att vandrat ca 1 ½ timme lyckades jag finna platsen, kände jag mig nöjd och som belöning perfekt för rast och fika. Satt mig ner på en stenhäll och njöt av solskenet som strilade ner mellan granstammana mot mig där jag satt.
Mina tankar när man sitter där är många men samtidigt mer tömmande då det är så rofyllt är det lite som en dröm gått i uppfyllelse. Väcks jag av en skogsduva kuttra, ett ljud som är som ett vårtecken för mig fast kanske för en storstadsmänniska något som finns där hela året i södra Sverige.

Plötsligt så överröstas duvans ljud av trumpetljud som jag kände väl igen, nämligen Tranans. Jag hade passerat en liten göl och hade en snett framför mig en också, kom ljudet bakifrån. Tänkte jag detta måste vara någonstans nedåt Hajom/Nödinge som inte ligger så långt därifrån. Drack upp mitt kaffe och avslutade min rapport på Messenger om mitt fynd och började leta efter Tranorna.

Det var inte vaken länge eller långt jag behövde leta, bara 100 meter där suttit ser jag en trana ute på Krokaremossen trumpeta och jag tänkte detta måste vara en som trumpeta i jakt på sin partner skall dyka upp. Men plötsligt så ser jag partnern då jag misstänker det är en hanne och hona som slagit sig ner på denna plats för att kanske rasta eller så är detta deras boplats

Finns lite öppet vatten också på mossen såg jag på min vandring därifrån. Bilderna är kanske inte av bästa kvalité är det mer upplevelsen och iakttagelse som är viktigast för min del

Efter att stått där en stund och studerat dessa var det dags för hemfärd var det tänkt gå samma väg tillbaka tog jag fram kartan ändå och såg det går stigar NO och N riktning blev det en ny upptäckt till i skoglöst land visade det sig. Men detta tar jag och skriver om en annan gång och detta redovisas i andra inlägg kommande vecka

Borås Tidning skriver återigen om den skadade tranan i sin tidning och vi följare kan konstatera att tranan klarat sig. Dessutom också fostrat och klarat av att föda upp sin avkomma. Denna uppföljning av BT notera vi naturintresserade med stor tacksamhet likaså Tommy Lundberg, som fotat och följ tranans öde och vem vet kanske återkommer tranan nästa år om den överlever sin utlandssemester
Nedan kopierat från BT lördagen den 4 aug 2018 

Tranan i Öxabäck, som tidigare under sommaren blev skadad i en hundattack, fortsätter att återhämta sig. Men i september är det dags för tranfamiljen att flyga söderut. ÖXABÄCK

Det var den 5 juni som BT först skrev om tranan som fick sin näbb avsliten av två hundar när hon försökte försvara sina ungar mot dem. Naturfotografen Tommy Lundberg, som bor på en gård i Öxabäck i närheten av där händelsen ägde rum, har sedan dess tagit hand om den skadade tranan. Det verkar som att tranan fortsätter att repa sig – även om det går långsamt.

– Jag har tagit bilder på den med jämna mellanrum och förstorat upp dem och jämfört. Det ser ut som att näbben har vuxit någon centimeter. Den skadade undernäbben hänger fortfarande kvar, men förhoppningsvis växer det ut en ny näbb så att den lossnar, säger Tommy Lundberg.

Han berättar att tranan inte verkar ha ont längre. Under sommaren har Tommy Lundberg ställt ut korn och röda vinbär som tranfamiljen kan äta av.

Den skadade tranan brukar alltid stanna kvar länge och äta, vilket tyder på att hon har svårt att hitta mat i det vilda. Och snart är det dags för familjen att flyga söderut.

– I slutet av september brukar de flyga, troligtvis till Spanien. Jag kan ju tyvärr inte skicka med henne en säck korn på ryggen. Jag hoppas att det finns mat lättillgänglig där nere också.

I regel återvänder tranor till samma häckningsplats. Förhoppningen är att tranan ska komma tillbaka till Öxabäck någon gång i april.

– Det känns lite vemodigt att de snart flyger iväg, det har ju nästan blivit som ett litet barn man tar hand om. Om de kommer tillbaka nästa år kommer det bli en tår i ögat. Sen kommer vi fira, säger Tommy Lundberg.

Caroline Axelsson

Tidigare inlägg

http://berghemmaren.bloggplatsen.se/2018/06/05/11538887-tranan-fick-sin-nabb-avsliten/
http://berghemmaren.bloggplatsen.se/2018/06/22/11542602-skadad-trana-mar-battre/

Årets besök vid Hornborgasjön sedvanligt många tranor och svanar