Vinbergssnäcka (Helix pomatia) är ett blötdjur i klassen snäckor vars ursprungliga utbredning omfattar centrala och sydöstra Europa, men som människan, eftersom den är ätlig, har introducerat till många andra områden i Europa.^[2]

I Europa har snäckor ätits under lång tid och odling av snäckor är känt sedan romartiden.^[3] Idag är vinbergssnäcka i kulinariska sammanhang särskilt känt som en specialitet inom det franska köket i form av escargot de bourgogne, en maträtt där vinbergssnäckorna serveras vitlöksgratinerade i sitt eget skal.^[4]

Vinbergssnäckan är Europas största landsnäcka.^[5] Djuret självt kan som vuxen ha en kroppslängd på 10 centimeter och skalhöjden kan vara upp till 5 centimeter.^[5][2]

Det svenska namnet på arten anspelar på snäckans ursprungliga miljö i de mellaneuropeiska "vinbergen".^[6]

Arten bedöms globalt som livskraftig av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).^[1]

Trotts torka har jag sett många svarta skogssniglar när jag varit ute i naturen och återigen har jag sprungit på skogssnigel som ger sig på kadaver och får återigen bekräftat att dessa är nyttodjur

Börjar betvivlar var det en grävling som grävt upp min gräsmatta senaste gången eller är det moder natur som spelar mig ett spratt.

För vem får jag se komma krypandes från ett av hållen om inte en snigel

Inte svart inte brun utan en vit snigel

Så vem vet kan en snigel strypa sitt offer

Kan den kanske också böka upp gräsmattan

Om vi låter fantasin få råda

På min senaste skogspromenad fick jag se ond bråd död den andres bröd och nog för jag sett ormar kramar sitt bytesdjur tills det kvävs, tror jag nu sett ett naturens under när en svart skogssnigel kramat livet ur en skogsmus.

 
Detta var första tanken som dök upp och jag kom att tänka på en historia om elefanten som stack ner sin snabel i myrstacken och alla myrorna hoppade upp och attackera elefanten lyckades en myra komma upp på elefanten hals och alla de andra myrorna skrek ”stryp han, stryp han”

Nu finns det dock en förklaring kring detta fenomen. Skogsmusen hade troligen blivit bytesdjur tidigare men av någon anledning blivit liggandes på marken och den svarta snigeln såg något matnyttigt och kröp upp på musen och började äta.

Den svarta skogssnigeln är till motsats inte som sin namne släkting den spanska ”mördar” snigel en som äter allt och t.o.m kan döda andra sniglar. Kan dock den svenska svarta skogssnigeln ge sig på ruttnade döda djur och jag även sett döda sniglar. Så ser ni en svart skogssnigel skall vi vara rädd om vår svarta skogssnigel då den föredrar främst växter, frukt och svamp och räknas inte till skadegörare men tyvärr jagas den skoningslöst i jakten på den bruna “mördar” snigeln 

Om det är mer en tillfällighet eller det är t.o.m så att antalet vita sniglar ökar i naturen.

Kan inte minnas jag såg några vita sniglar förr men de senaste åren tycker jag mig se de lite överallt.

Om det sen är sant att det krävs två vita sniglar för att det skall bli en vit avkomma får ni läsare gärna hävda motsatsen, men jag har läst detta någonstans

Denna lilla vita snigel dök upp nedanför min farstutrappa i veckan och ser ut att vara en vanlig svensk skogssnigel som det finns flera stycken av i min trädgård men dessa är svarta

Spansk eller svensk skogssnigel eller kan det också vara så att skenet kan bedra. Många har dessa i sin trädgård och färgen kan variera. De vanligaste förekommande färgerna är rödbrun och mörkbrun, men även orangebrunt förekommer. 
    
Det finns svarta också sägs det men ofta förväxlas dessa då med en artsort är detta en spansk skogssnigel ”mördarsnigel” (Arion vulgaris), käkande på en artfrände.

 
Men nu är denna vit och detta måste då dels vara en albino snigel och frågan då vilken snigelart är det då spansk eller svensk . Sett till dess glupskhet ser det ut att vara en spansk skogssnigel. 
Även om jag kände mig säker så fick jag ett tips att tag kontakt med experter, dels en vit är lite ovanligt, Sagt och gjort skickade jag ett mail till Ted von Proschwitz 1.e museiintendent, Fil.dr Göteborgs Naturhistoriska Museum och fick till svar
Snigeln som äter på kadavret av en fläckig lundsnäcka (Arianta arbustorum) bör vara en albinoform av den inhemska svarta skogsnigeln (Arion ater). Alla sniglar dras till döda sniglar/snäckor och äter av dem, så även svart skogssnigel. De har dock inte det utpräglat aggressiva ätbetende (ofta kanibalistiskt) som den spanska skogssnigeln har. Albinoformer av spansk skogssnigel är mycket ovanliga och de är ofta orangfärgade-gula, pga att det röda pigmentet (rufinet) som följer med slemmet oftast bildas normalt. Det svarta-mörkröda pigmentet (melanin) som finns bundet i cellerna saknas däremot hos albinoformer av båda arterna. För att den svarta skogssnigeln ska bli vit måste båda uppsättningarna av genen för svart pigement saknas (ressesiv homozygoti). Den vita formen brukar ofta finnas i rikare skogsmiljöer. I Bohuslän finns, på en del öar, populationer som enbart består av vita exemplar.

Samtidigt så passade jag på att fråga om en annan vit snigel jag fann i ett naturreservat mellan Tostared och Fjärrås.
  

Snigeln på den nedersta bilden är däremot ingen skogssnigel utan en gråsvart kölsnigel (Limax cinereoniger). Normalt är den, som namnet säger, mörkt gråsvart. Ljusa exemplar och exemplar med fläckar (som mycket kan likna pantersnigel, Limax maximus) förekommer men är relativt ovanliga. Det är ett sådant ljust exemplar med ett fåtal fläckar som du har på bilden. Den skiljes lätt från svart skogssnigel genom kanten (kölen) i ryggens mittparti och den spetsiga bakänden. Andningshålet ligger också i mantelns bakre del hos kölsniglarna, i den främre hos skogssniglarna.

Så skenet bedrar en verkligen ibland den glupska snigelen visade sig vara en svensk skogssningel . Vill vi veta mer om sniglar har vi självklart möjlighet till att googla men det finns

Bilder på samtliga svenska snigelarter (och en del av de större snäckarter som man kan påträffa i trädgårdar) finns i min bok ”Snigel – fridstörare i örtagården”.

Vänliga hälsningar

Ted

En sanning med modifikation för jakten på vita sniglar går vidare och om jag tidigare inte noterat dessa så verkar de nu bli vanliga i min omgivning.

En vanlig skogsnigel och var är inte mer lämpligt då att jag fann den i min vedhög.

Får väl även visa en svart skogsnigel

En snigel jag aldrig sett eller kanske rättare sagt mer inte noterat i min omgivning tidigare blev jag uppmärksammad för någon vecka sedan av denna när jag var på besök i en bokskog. 
 
Var den inte gråsvart som namnet säger utan en vit albinoform av gråsvart kölsnigel vilket i och för sig är lite mer unikt. Har jag på mina promenader senaste veckorna letat efter fler och till slut så fann jag en.
 
Fyndplatsen denna gång påminer lite om var jag fann den vita. Blandskog men främst lövträds dominans