Jag mår vara en stofil från dinosaurierna

Men ingen jul utan Jussi Björling sjunger Sveriges mest älskade julsång "O Helga Natt."

Det finns många andra inspelningar är det denna. Anser jag detta är originalet fast det inte är detta är det ingen ännu som jag tycker gjort den så mycket bättre.

Juldagsmorgon glimmar inte utan mörkret håller naturen och himlavalvet i sitt grep. Inte ens tomten är vaken sitter jag där ute på farstutrappan och lyssna på efterskalvet av julaftons regn och blåst har skapat vattenfall i min lilla bäck som rinner 100 m ifrån min observationsplats.
Baxade ut mina hästar från stallet i arla morgonstund och tända facklorna i förrän, inte för att bege mig till julottan utan för att se till att hustrun kom till jobbet där hela sjukhuset bokstavligt idag hon bär på sina axlar.
Vi var tämligen ensamma där ute på vägarna och någon släde med medar hade inte gått att ta sig fram denna dag utan gummiskorna var mer lämpliga.
Gatlamporna lyste upp byn och i fönstren lyste det ljusstakar och en och annan julgran lyste men för övrigt såg det tämligen dött ut i byn och vi får vara tacksamma att inget händer på vägen för hjälp av andra hade vi knappast kunnat räkna med då vi var ensamma.
Nu blir det att vänta 365 dagar till nästa julafton och jag hoppas den blir mer jullik än årets. 8 plus och regn och blåst känns inte som jul.