Allhelgona är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.
Tankarna går till alla som inte finns ibland oss nu längre. Hustrun och jag har varit på kyrkogården tidigare och tänt lyktorna och det blir en tur ner dit på nytt och se så inte ljuset slocknat senare idag.

 
Mina tankar går också till kyrkogården där barndomshemmet finns som jag inte kan besöka mer än i tankarna. Där mor och far ligger och min broder tänder ljus denna helg finns de i mina tankar. Känns det lika vemodigt varje år jag tänker på dessa och ögonen tåras varje gång. Kanske en påminnelse också att stunden närmare sig också för oss levande också. Är det en helg vi tänder ljus för dem som inte längre finns ibland oss.
Samtidigt så känns det underbart att idag lyckats samla flertalet av barn och barnbarnen här hemma och njuta av några timmars samvaro. För nog bör vi tänka på varandra mer när vi lever och har varandra. Men vi har sällan tid och om vi själva inte erkänner att vi lever i överflöd, strävar vi efter lyx och fåfänga ibland, fast det är ofta döda ting, och många gånger tror oss odödliga kan vi inte tämja döden för den finns där och den hinner alltid ikapp oss.

Döden den kan komma sakta men den kan vara ett ögonblicklig också och psalmen 249 Blott en dag: text L. Sandellden som spelats på de flesta begravningar jag varit på, ger/gav mig eftertanke att det är min stund här på jorden just nu kan det snart också vara den sista. Men denna tanke vill nog jag slå ifrån mig och jag tror inte jag är ensam om detta. Kanske borde jag ställa mig frågan till mig själv är jag redo och är min omgivning redo. Jag våga knappt prata om detta mer än i tanken.

Är det inte så att vi vill leva för dagen och morgondagen det vet vi inget om och kanske inte ens bry sig mer än var det står i den fulltecknade almanackan som måste göra.

Nu finns jag dock är idag och i nuet och visst Psalm 297 Härlig är jorden: text B.S Ingemann, C Bååth-Holmberg ger en kraft. Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Gravarna smyckas med blommor, och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag.

Allt fler ser förvisso Allhelgona med skräckens förebild och det är godis och bus som gäller och är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

Min morotsodling den fick stå orörd då jag tyckte den var fin som den var

Men så kom några av barnbarnen här på besök och dessa kom och frågade om de fick ta upp varsin morot

Vilken överraskning det blev de var stora och fina bara att skörda,

Varit och hälsat på våra barnbarn Clara och Alfred.

De har börjat intressera sig för böcker och de gick till sin lilla läshörna eller kanske lässkåp kanske är bättre namn.

Sagor var roliga för Clara hon skrattade

Sen började mormor busa med Clara och det blev ännu mer skatt

Profilbild

Barnbarnen åter på besök hemma hos mormor och morfar.

Idag tog vi bussen till Mariebergsparken, Alfred och Clara styr och mormor tala om hur de skall köra

Lekplats med rutschkana även om barnen ville och fick åka själva testa mormor också

För oss gamlingar en höhässja inte unikt men för barnbarnen något de aldrig sett förut. Får, får inte får utan lamm fast lammen är stora nu de också fick vi allt stanna vid grinden

Fika i gröngräset ett måste och där  satt vi och njöt en stund av den senkomna sommaren som kommit nu i augusti   

Inget fel på vädret det är bara kläderna som är felet men har de bara rätta kläder då kan de hitta på mycket kul hemma oss morfar/farfar och mormor/farmor

Mestadels så var det bärbuskarna som tilldrog de minsta intresse.
De större barnen de har mer lek och spring i bena

När vi ändå var där uppe i Mittådalens sameby i Härjedalen så passade vi på att fika och vem dyker träffar vi där om inte Jon Henrik Mario Fjällgren personligen.

    
Bygdens store son som blivit rikskändes. Fast egentligen skulle Jon inte varit hemma denna dag då han skulle upp till nord Norge idag blev det verkligen en överraskning när Jon dök upp på farstutrappan hemma hos sig och rusade ut i bilen med en väska var hustrun snabb som en vessla då hon blev eld och lågor och vi lyckades fånga honom för en bild  

Vad är det nu för speciellt med denna Fjällgren som till vardag en renskötare och bor Mittådalens sameby i Härjedalen. Jon:s mamma driver en souvenirer bod och ett café och hans pappa vet jag inte var han sysslar med men en pratglad herre då vi satt bredvid honom när vi fikade. Föräldrarna driver två st. souvenirer butiker utöver den i Mittådalen även en inne i Funäsdalen och det var där vi först på förmiddagen fått vetskap att Jon var i hembygden men var på språng.

Så egentligen var det, det där att plötsligt händer det. Vi hade bestämt att köra ut en sväng upp till

Flatruet ett lågfjäll i nordvästra Härjedalen och dit kommer man via Sveriges högst belägna landsväg.
Strax innan ligger Mittådalen i Härjedalens kommun och Ljungdalen i Bergs kommun. Fjället ligger i Storsjö socken.

  
Då vi varit där ett flertal gånger brukar vi stanna till i Mittådalen för ett besök i butiken. Fast första gången vi var i Mittådalen fanns det caférörelse i same miljö där vi köpte renskavmackor och kaffe och detta var många år sedan och vem vet kanske drev denna rörelse kanske av familjen Fjällgren.

Idag så är same rörelsen nedlagd men som sällskapsdjur finns det en livs levande ren att klappa gående som huskatt   

Idag fyller sonen 33 år och ett stort grattis till honom och som av en ren händelse är han född på samma datum som min mor som skulle blivit 100 år om hon levt denna dag.

Mor lilla mor lämnade dock denna värld alla redan 1962 och dess äldre jag blir dess mer tänker jag på henne denna dag då sonen föddes på samma födelsedag fast 20 år efter hennes bortgång fick hon aldrig se sina barnbarn.

Slit och släp, slit och släp, aldrig är det något annat med att elda med ved vet varje vedeldade om att det är och nu var det dags att fylla på vedförrådet för vintern då vedboden var tömd var det dags att köra in 2014 år ved i vedboden som hade legat på tork under en presenning.

Ved innehåller energi och den som inte visste det så krävs det energi för att köra in veden också. Tillsammans med systersonen och tre skottkärror satte vi igång med att köra ved och stappla detta på nytt inne i vedboden. Första dagen höll vi på i ca 4 timmar effektiv tid fast vi höll på längre p.g.a riva och flytta på materiel som legat som skydd. Andra dagen tog vi fritt och tredje dagen jobbade vi i ca 3 timmar varav en timme försvann i att ta skydd för regnskurar.

Men nu ligger veden på sin plats där det blir att hämta in den senare under vintersäsongen och elda i pannan och det bli många skottkärror som skall köras och det kommer att gå åt energi för att göra jobbet med att köra in ny energi att lägga i vedpannan.

Ps. Nu återstår det att köra 2015 års ved från sin plats på vedbacken till vinterförvaringen och detta är lika mycket slit och släp med detta