Direktlänk till inlägg 25 mars 2016

I dag är årets längsta dag

Av Bengt Bertilsson - 25 mars 2016 06:15

I dag är årets längsta dag Klockan tickade öronbedövande – ändå rörde sig aldrig visarna. Affärerna, biograferna, restaurangerna – allt var stängt och tomt och tyst. Det var på den tiden långfredagen var årets längsta och tristaste dag.

Detta läste jag i AB och visst minns jag detta och kan tänka på att det har hänt en hel del på 50 år för i dag är det som vilken helgdag som helst för de flesta

"Påskrea pågår! Vi öppnar 10 på långfredagen" skriker den stora elektronikjätten ut i sitt mejl.

Påskrea?

På långfredagen?

För inte så länge sedan hade det varit en omöjlig kombination – och även nu är det väl en och annan som höjer på ögonbrynen.

Inte ens Saltkråkan

I morgon är det långfredag och förr var det en dag av lidanden – vi skulle alla lida för att Jesus korsfästes och dog för våra synder – lika mycket som vi skulle fira att han uppstod på påskdagen.

På 60-talet, när jag var liten, var långfredagen verkligen lång – det var den dagen på året när klockan släpade sig fram och dygnet tycktes ha minst 48 timmar.

Det fanns inget att se på tv – det fanns det knappt i vanliga fall heller, men den här dagen var det ännu värre.

I den enda kanalen som fanns var det gudstjänst.

På långfredagen visades ingen "Saltkråkan", ingen "Familjen Flinta" eller Lucille Ball i "Lucy show", ingen "Humle och Dumle", inte ens Ria Wägner fick vinka i tv den här dagen.

I radion spelades psalmer.

Alla restauranger, biografer, affärer, ja, precis allt var stängt, till och minsta godiskiosk.

Det var till och med förbjudet enligt lagen – ända fram till 1969.

Äta salt fisk

Några datorer fanns inte och inte var det någon som ringde den här dagen heller.

Det var liksom ingen som hade något att säga på långfredagen.

Tyst tassade man omkring inne – eller pysslade planlöst med något, medan visarna på klockan knappt rörde sig.

Det var knappt så man fick gå ut – och det var knappast någon mening heller, eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid var grått och rått och ännu tristare ute.

Det känns som om det regnade varenda långfredag.

Det var först framåt eftermiddagen, när middagen närmade sig, som det lättade – och påskafton, med godis och champis eller pommac och ägg och prinskorvar kändes plötsligt inte längre lika ouppnåelig.

Och ännu värre var det förr.

Då skulle man vara svartklädd, äta fisk, helst salt, som sill och kabeljo – och undvika mjölk.

Att inte ha grädde i kaffet på långfredagen var för många en självklarhet.

Aga husfolket

Och påskriset, som vi nu tycker är så fint med sina fjädrar och pynt, det skulle husfadern aga sitt husfolk med – och det är också skönt att slippa.

Numera har det mesta luckrats upp.

Gudstjänsten i tv har fått sällskap av trav, "Fåret Shaun", "Let's dance" och "Snabba cash".

De flesta affärer och restauranger har öppet som vanligt, folk flyger och far, kollar fotboll, spelar golf – eller har fest.

Det går lika bra att skratta den här dagen som alla andra dagar – och klockan tickar på i samma takt som vanligt.

Det kan till och med, eventuellt, hända att det inte regnar ute.

Det är ganska skönt med långfredag.

Det känns som en dag när det är ok att lata sig lite – men lida behöver man ju inte för det.

Eller?

Men påskrea?

Där går nog gränsen.

Allmänt · Nostagi o samlar objekt · Religion

Dela