Jakten går vidare på en stekel svart framkropp röd bakkropp och inte tvärt om. Fast även om det nu var detta blev jag ändå lite salig

Min jakt på sömntornstekel går vidare. Trodde jag gjort mitt livs fynd, när jag undersökte en gallbildning av sömntorn.

Kanske tidigt men jag klippte bort en gallbildning för att se om det fanns någon stekel i den

Samtidigt fick jag se hur en begynnande gallbildning bildas.

Mycket riktigt ut kröp det en insekt och jag blev riktig salig.

Men ack så besviken jag blev då det visade sig vara en spindelart istället som kröp ut.

Kan jag konstatera att jag återigen bevisat för mig själv mina bristande kunskaper. Fast denna var också fascinerande att beskåda.
Till slut lyckats jag finna en bild på en stekel på cyberrymden så nu vet jag vad jag skall leta efter

Att jag går vilse i insektvärlden är inte konstigt då det är en djungel och att överhuvudtaget se en bild på hur en sömntornstekel ser ut har inte varit lätt att finna. Till slut hittade jag en länk hur den ser ut och faktiskt bra fakta om den. Går jakten vidare på en stekel svart framkropp röd bakkropp och inte tvärt om.

Länkar till tidigare inlägg sömntorn del 1 och del 2

Unikt eller bara en ren händelse?

 
Har en vildnyponbuske och för någon vecka sedan hittade jag en för ögat en skönhet men för rosodlaren en missväxt, men lämplig för den som har sömnproblem att lägga under huvudkudden och sen sova gott. Lägg sen 7 vackra blommor under huvudkudden blir det drömsömn om vacker flicka. Dessutom kan den också användas för att dryga ut piptobak.

Nu 14 dagar senare så vimlar det av sömntorn och detta har jag aldrig varit med om den praktfullkomlighet och mångfald. Kanske skulle jag göra en närmare undersökning och se om det finns några sömntornstekelar, ”Diplolepis rosae” i dessa gallbildning.

Tidigare blogginlägg del 1

Risk för att få myror i brallorna och att sätta myror i huvudet, blev jag något konfungerad när jag såg mina svarta myror som jag har i min trädgård plötsligt skiftat färg och var rödaktiga.

  Visade sig vid efterforskning vara den gula tuvmyran som är mellan 2 och 9 millimeter lång och gulaktigt färgad till skillnad från dess nära släkting svartmyran.

Den gula tuvmyran lever ett betydligt mer tillbakadraget liv än svartmyran. Den lever ofta i en grästuva eller under stenar. Där håller den 'husdjur' i form av bladlös och sköldlöss som lever på rötterna. Myrorna lever på lössens honungsdagg och har inget behov av att lämna boet. Därför ser man dem inte så ofta.

Normalt har jag svartmyror lite överallt i min trädgård och det är vanligt jag ser dessa myror nu när värmen kommer lägger sina ägg för att få extra värme uppe i gräset. Ute på en äng som ligger för fäfot sedan flera år tillbaka finns däremot denna gula tuvmyra och för några år sedan tidigt på våren i tron det var sorkhög grävde upp dessa vimlade det av dessa myror som då mer var nästan genomskinande.
Då visste jag inte var det var för myra utan mer tolkade detta som detta berodde på att de vistats en längre tid under marken och skifta sen i färg. Ungefär samma amatör tolkning gjorde jag först nu också t.o.m kan det finnas arbetsmyror som befinner sig mer under jorden som är mer rödaktiga.

Jag kan erkänna finner jag dessa bo/ägg platser ser jag de som ohyra i trädgården och i omgivningen är de mer en farsot. Dessutom så svärmar de sen och flyger iväg. Fast de får vara mer ifred ibland mina grönsaker där de tar väl hand om mina morötter även i visa blomrabatter är de trädgårdsmästare.

Att vara hundra på arten är inte lätt för det lär finnas över 42 000 arter spridda världen över och först trodde jag detta var en Lospindlar (Oxyopidae) Nu har jag vänner som vet bättre och detta var en Presentspindel (Pisaura mirabilis), även kallad rovspindel, är en spindelart som tillhör familjen vårdnätsspindlar

  
Denna spindel kännetecknas av en slank kropp och långa ben. Kroppens färgteckning är mycket varierad, från brunaktiga till rödbruna och ljusare eller mörkare gråaktiga nyanser, och flera olika former förekommer inom arten. Honan är något större än hanen, vanligen omkring 12 till 16 millimeter, mot hanens cirka 10 till 13 millimeter.

        
Hanen erbjuder inför parningen honan en friargåva, ett nyss dödat, inspunnet byte. Om honan är hungrig tar hon emot födan och medan hon äter passar hanen på att para sig med henne. Detta ökar hanens chanser till en framgångsrik fortplantning och ger honan ett välbehövligt proteintillskott.

     
Honan lägger ner ganska mycket tid på avkomman. I början bär hon omkring äggen i käkarna i en äggsäck, som hon håller skyddad under sin egen kropp. Då kläckningen närmar sig bygger honan ett så kallat vårdnät eller bonät, i vilket äggsäcken sedan hängs upp. Honan överger dock inte äggen i och med detta, utan håller sig kvar i närheten av nätet och fortsätter att vaktar äggsäcken. Efter kläckningen tillbringar de unga spindlarna en dryg vecka i vårdnätet innan de lämnar det för att börja ett självständigt liv.

Fakta hämtad från Wikipedia

För ögat en skönhet men för rosodlaren en missväxt, men lämplig för den som har sömnproblem att lägga under huvudkudden och sen sova gott. Den kan också användas för att dryga ut piptobak. Var är det för växt som har alla dessa egenskaper

Sömntorn är en gallbildning på bladmittnerven, knoppar, blommor och unga frukter av rosor.

  
Gallen är ganska vanlig. Den orsakas av den lilla sömntornstekeln, ”Diplolepis rosae”, som är mycket vacker med svart huvud och mellankropp och en blodröd bakkropp som liknar en bloddroppe.

Sömntornsgallbildningen är mossliknande med först ljusgröna, sedan röda, tunna utskott. Steklarna lägger sina ägg under våren, varefter gallerna börjar växa ut utan att nämnvärt skada nyponbusken som helhet.

Förr lade man dessutom sömntornar under huvudkudden för att få god sömn därav namnet. Gallbildningarna användes dessutom till att dryga ut piptobaken.

Inuti sömntornen lever flera larver och när steklarna färdigbildats sitter sömntornen kvar och blir hemvist för ett flertal andra smådjur.

Sömntornsstekeln räknas varken som skade- eller nyttodjur och har en längd på mellan 3-5 millimeter. Stekeln lägger tidigt på våren sina ägg till exempel i en knopp på nyponbusken. Knoppen slår inte ut på vanligt sätt utan förvandlas till en tovig boll med små rum för larverna.
Dessa lever på gallen, förpuppas och övervintrar i sina kamrar. På våren tar sig de färdiga steklarna ut och de flesta är honor och de flesta lägger sina ägg utan befruktning, så kallad partenogenes eller jungfrufödsel.

Partenogenes är inom zoologin en form av asexuell förökning genom produktion av avkomma ur obefruktade ägg, bland växterna kallas motsvarande fenomen ibland för apomixis.

Även om det går i snigelfart så kunde det sluta riktigt illa för denna lilla snäcka som skulle ut och åka. Ingen hade hon som körde. Än slank hon hit, Än slankt hon dit Än slank hon ner i diket.

Fast även om vägen var bred var det förvisso ingen väg utan hade lyckats ta sig upp på bordet gick det troligen vingligt och ner i springan och där satt den fast.

Fick tillkalla bärningsbilen och hjälpa den upp, såg jag det rann ut något, fast det var nog ingen fara.

Tog den detta med ro och satt där en stund.

Förvisso fanns det skalskador såg jag när den så sakteliga började sin färd framåt på nytt.

 
Nu var den inte ensam därute varje dag så kryper de där här hemmavid och nu kryper de på väggarna också.
det går sakta och avslöjande också.

Någon sitter ensam.

Andra leker följa John

Det vimlar av de och det var några stycken som sagt jag påpekat tidigare att hålla reda på var det är för några som kryper framför en låter mig vara osagt i skrivande stund.
  
Den lilla stjärten ställer till det när det gäller att hitta arten då jag inte finner den i min sökning.

Denna lilla brunaktiga skalbaggen fann jag också och som sagt det finns några att välja på