Eller grönt stinkfly (Palomena prasina) tillhör familjen bärfisar och är utbredd över större delen av Europa, samt i tempererade delar av Asien och norra Afrika.

De fullbildade insekterna har en kroppslängd på omkring 11 till 14 millimeter. Färgen på kroppen är övervägande grönaktig, utom på täckvingarnas hinnartade del, hemelytron, som är mörkare brunsvart.

Ovansidan på kroppen har en fin rödbrunaktig punktstruktur, särskilt framträdande på skutellen. Antennerna har fem leder och blir mörkare ut mot spetsen. Benen är gulgrönaktiga.

På sensommaren börjar den gröna bärfisens färg gå över till mer brunaktig och när hösten kommer är bärfisen mer brun än grön i färgen. Detta är en anpassning för övervintringen och bärfisen får tillbaka sin gröna färg igen framåt våren.

Mundelarna är sugande och den livnär sig på saft från olika växter. Den kan också suga på bär.

Utvecklingen från ägg till imago sker som hos andra halvvingar genom ofullsändig förvandling. Nymfera liknar de fullbildade insekterna men är vinglösa och kan ha mörkare fläckar.

Sen finns det andra färger än grönt även röd spelar nog ingen roll för i Sverige finns 28 arter i familjen bärfisar och gå inte för nära för den stickande odören kommer av att vätskan innehåller små spår av cyanid och detta användes till att avrätta folk med och flitigt använt under andra världskrig. Fast om det var cyanid från en bärfis skall vara osagt kanske

För mig var det första gången jag såg den livs levande. Dessutom en Noshornsbagge som jag har själv följt från larv tillstånd /puppa till en fullt utvecklad Noshornsbagge. 
 

Noshornsbagge är en art skalbaggar som är ganska vanliga i södra och mellersta Sverige.

De är brunglänsade och ca 25-43 mm långa.

Hanen har ett hornliknande utskott på huvudet och honan har en knöl.

 
Larven kan bli upp till 10 cm lång och lever i sågspånshögar, komposter, drivbänkar eller i dynga vilket var hästdynga jag fann mina.

Jag stoppade ner dessa i ett köttfärstråg och i en liten plastburk. När jag nu lyfte på en fann jag en fullt utvecklad bagge och en larv.

 
Tidigare inlägg i min Blogg farstutrappan

http://berghemmaren.bloggplatsen.se/2013/05/29/9884211-noshornsbagge-live/

http://berghemmaren.bloggplatsen.se/2013/05/29/9883218-noshornsbagge-inte-tordyvel/

http://berghemmaren.bloggplatsen.se/2013/05/19/9855472-noshornsbaggen-oryctes-nasicornis-live/

http://berghemmaren.bloggplatsen.se/2013/05/19/9854568-noshornsbaggen-oryctes-nasicornis/

Fler bilder

Ännu fler

Slutligen en bild från ovan

En skalbagge i familjen bladhorninga. Kroppslängden är 8,5 till 11 millimeter. Täckvingarna är rödbruna och mellankroppen och huvudet är glänsande mörkgröna. Längst ut på antennerna finns tre små spröt, med vilka skalbaggen uppfattar doftämnen.

 
Trädgårdsborren svärmar just nu hos mig och brukar dyka upp vid denna tid då vi som regel har soliga sommardagar och vissa år kan de förekomma i stort antal.  Detta år fortvarande dock i mindre antal och så har det varit de renaste åren.

Trädgårdsborrens larver lever under jorden och är blekt gula. Som hos många andra förekommer de i gräsmattor där de kan de göra skada på gräsrötterna. Dessutom är larverna en delikatess för fåglarna som vänder på gräset och har man otur och får en grävling då är det som en jordfräs gått fram.
Vuxna skalbaggar kan även äta på andra prydnadsväxter i trädgården och ger sig på även träd de kan äta blad från är ek, hassel och björk

Liljebaggen (Lilioceris lilii) är en bladbagge som äter stjälkar, blad, knoppar och blommor på liljor och jag som har massor av liljeväxter främst Kungsliljor som växer som ogräs men det är organiserad odling

Liljebaggen verkar vara en lustig figur då den släppte taget och fall ner låg den blixtstilla och låtsade spela död och det sägs att så fort den känner sig hotad skall skall den röda färgen vara avskräckande

Liljebaggen dök upp i England och Kanada under 1940-talet, och spred sig som fripassagerare på importerade liljeknoppar hit och Liljebaggen anses numera vara ett skadedjur i de flesta tempererade klimat där liljor odlas

Skräckinjagade men vacker ändå, ett kryp som för ögat fascinera ser jag åtminstone de som en icke önskvärt  kryp när vi finner den nästa gång krypande. Men de ingår i det ekologiska systemet och vil jag ha det ena får jag stå ut med det andra kanske också.

Somliga säger att det är en myt. Att spindlar skulle vara ett levande bevis på att man bor i ett friskt hus som inte har några mögelangrepp. Är det nog mer så att spindelarter trivs i olika miljöer. Fast skulle dessa dyka upp inne så skulle jag bli orolig. Om det nu är så att jag sett rätt skall detta vara en källarspindel eller grottspindel

Sägs vara en ovanlig spindel för den är ganska kinkig när det gäller bostad.

Den vill förstås har tak över huvudet.

Men samtidigt fuktigt, vilket det är sällan inomhus.

Dessutom ljusskygg och vill helst ha mörker dygnet runt.

Därför är det vanligast att de finns i jordkällare eller som jag fann dessa i min vattenbrunn. Nu är det långt ner till vatten då det är en djupborrad brunn jag har. Finns där ett utrymme på ca 2 m som kryputrymme där trivs dessa verkar det som då jag fann tre st totalt.

Lurade ut en utanför brunnen vilket den inte trivdes med
 

 Utan vill upp och ner i brunnen på nytt.

Finns ett luftintag så andra insekter kan komma in och bli byte, bland annat en snäcka fanns där, samt några myror.

Det finns en rad olika sätt på vilka olika insekter reproducerar sig och de blygs inte där de ligger på fiberduken.

Till synes orörliga ser man deras antenner vibrerar

Troligen har honan gjort ett ryck och hannen hamnat på rygg sitter de så hårt fast i varandra och hannen försöker resa sig syns på stödbenet hållning
 

Det finns en rad olika sätt på vilka olika insekter reproducerar sig. Är detta ett där det gäller att hålla sig fast och hänga med.

Försök om ni kan. Troligen har honan gjort ett ryck och hannen hamnat på rygg sitter de så hårt fast i varandra att honan kan släpa hanen efter sig utan att hannen lämna sin position.

.

Ibland är jag ute och cykla i mina iakttagelser ute i naturen och som tur har jag de som rätta mig och mitt fynd blev kanske mer intressant när jag tänker efter.

Följande blogginlägg är rättade

Tordyvelslarver. Live

Tordyvelslarver

Noshornsbaggen (Oryctes nasicornis) är en art skalbaggar som är ganska vanliga i södra och mellersta Sverige. Arten tillhör underfamiljen noshornsbaggar. De är brunglänsade och ca 25-43 mm långa. Hanen har ett hornliknande utskott på huvudet och honan har en knöl. Larven kan bli upp till 10 cm lång och lever i sågspånshögar, komposter och drivbänkar

Den fullbildade noshornsbaggen är omisskännlig. Hanen blir upp mot 4 cm lång, har ett långt böjt huvudhorn som påminner om noshörningars horn. Honan är nästan lika stor men i stället för ett horn har hon en knöl.

Larven av noshornsbaggen, Oryctes nasicornis, har ursprungligen sannolikt varit trädlevande, men för ett par hundra år sedan fick den utmärkta utvecklingsmöjligheter i sågspånshögar vid sågverk.

Sågspånshögarna blev sedan alltmer sällsynta varför arten fick ändra sina levnadsförhållanden. Numer förekommer de främst i gödselstackar och lövkomposter, där de kan finnas i stor mängd.

Den fullbildade skalbaggen kan påträffas under en stor del av året men den kan vara svår att upptäcka eftersom den främst är nattaktiv. Svärmningen sker under veckorna runt midsommar, och honorna lägger cirka 40 ägg.

Larvutvecklingen tar 3-5 år. Den fullvuxna larven blir ungefär 10 cm lång, och förpuppningen sker i en stor kokong.

Noshornsbaggarna har hos oss blivit allt vanligare i senare tid, och finns utbredd från Skåne till Norrbotten.